Jag tror att jag är en matnörd, en mattok eller en knäppgök när det gäller mat. Egentligen är det inget nytt alls… Jag har alltid tyckt om att äta mat och alltid föredragit mat framför kakor och tårtor och sånt där klafsigt. När jag var liten var min mamma dagmamma och således alltid hemma och lagade stora lass med god mat. Mat som skulle funka till ett helt kompani och som inte skulle kosta en halv månadslön. Det blev mycket stek, kalops, rålåpor (raggmunkar på vanlig svenska), stekt fläsk och sån där gammal hederlig bonnamat. Sånt man blir mätt på helt enkelt. Då var jag inte så värst intresserad av vad jag stoppade i mig, men jag gillade i stort sett allt som mamma ställde fram på bordet. När jag var si så där femton började mamma läsa på komvux och hux flux var hon inte hemma vid spisen varje eftermiddag. Och vips kunde det ligga en lapp med instruktioner för att bryna en stek när jag kom hem från skolan. Och det gick ju bra. Jag fick liksom lära mig att laga mat utan att ha något att välja på och det är jag väldigt glad för. För att laga sån där husmanskost som mormor gjorde till de tio små trollungarna är det inte så många som kan numera.

Mitt riktiga matintresse dröjde några år. Ungefär tills jag flyttade hemifrån för snart tio år sedan. Och nu när jag blivit sambo är det väldigt mycket mer lustfyllt att laga mat. Inte minst för att det är godare att äta tillsammans med någon, utan även för att han som äter maten tillsammans med mig uppskattar det jag lagar.

Då och då blir det rena rama orgierna. Mattidningar, recept på nätet (som för tillfället är det största inspirationskällan…. ja, förutom Elin och Maria då!) och en å annan kokbok. Man kan nästan säga att jag blir lite hög på att testa nya recept!