Förra helgen åkte jag och sambon på en rå-om-varandra-helg. Vi hade bokat en weekend på Elite Hotel Strandbaden i Falkenberg, 2 nätter med frukost och middag till ett förmånligt pris. “Vår gourmet och à la carte restaurang med kärleksfullt tillagad mat” låter ju bra, men jag håller inte med (citatet kommer från deras hemsida).
Det visade sig att middagen som ingick var en buffé och det var vi inte intresserade av så vi sa till direkt om att vi ville äta a’la carte istället. Det skulle inte vara några problem, vår buffékupong var värd en slant per person och skulle dras av från slutnotan.
Vi beställde in vin, förrätt och varmrätt. Vinet kom in och sen väntade vi… och väntade… och väntade. Efter en halvtimme kom våra förrätter in, båda var kallskurna så de borde inte tagit så lång tid. Särskilt inte med tanke på att resterande gäster verkade äta från buffén.
När vi ätit upp stod våra tallrikar tomma. Och vi väntade… och väntade… och väntade… “Servitrisen”, eller ska jag kalla henne diskplockerskan, gick förbi vårt bord ett flertal gånger utan att ge oss någon som helst uppmärksamhet eller plocka bort våra förrättstallrikar. När vi väntat ytterligare en stund, säkert en halvtimme efter att tallrikarna var tomma, lyckades vi äntligen få hennes uppmärksamhet. Vi påtalade att vi ätit färdigt förrätten för länge sen och att vi väntade på våra varmrätter. “Oj då” sa hon och ilade iväg till köket.
Efter ytterligare väntan kom vår mat in, en trist potatiskaka av något slag som kändes upplockad ur frysen och uppvärmd, en överstekt fläskfilé med fetaost och en något mindre misshandlad oxfilé till sambon (även där var tillbehöret den trista potatiskakan). Vid det här laget var blodsockret nere vid fotknölarna och humöret likaså. Någon dessert ville vi inte ha, vi hade inte lust att sitta kvar längre än nödvändigt. Vi lämnade ett kort och bad att få betala, buffékupongen hade vi fått lämna när vi beställde. Och vi väntade… och väntade… och väntade. När notan kom var buffékupongen inte avdragen och kortet var draget på hela beloppet. Efter ytterligare väntan lyckades vi få uppmärksamhet och påtalade att kupongen inte var avdragen. Diskplockerskan gick iväg för att rätta till det, kom tillbaka och sa att de inte kunde sätta tillbaka pengarna på kortet(!). Istället fick vi cash i handen. Fine. Dessutom “eftersom vi kommit lite i kläm” ville de gärna bjuda på ett glas av husets röda. Tack men nej tack sa vi och gick. När notan slutar på nära tusenlappen och servicen varit så undermålig är ett glas rött inte direkt den kompensation man önskar sig. Behöver jag säga att vi inte utnyttjade vår andra middag?
Jag anser att service är minst en lika stor del som maten vid en restaurangupplevelse, självklart beroende på etablissemanget. Men när priserna är uppe på de här nivåerna tycker jag nog att man kan förvänta sig mer än detta.
“Vår restaurang är verkligen vår stolthet” (citat från hemsidan). Tyvärr – den var inte mycket att vara stolt över. Inte den här gången i alla fall. Jag hoppas att vi var ett olycksfall i arbetet, men jag är inte övertygad.