Ungefär så här, fast i en tidigare modell, har min kaffemaskin sett ut de sista åren. Det är en high-tech-pryl med espressomöjligheter för den som orkar engagera sig och har även en krånglig mjölkvispare på sidan. Som tar plats (läs: halva köksfönstret). Som är trist att torka av. Och egentligen vill jag ju bara ha vanligt kaffe. Inte ens det klarar den av för kaffet blir så där.

Allra allra allra helst vill jag ha en Moccamaster fylld med Kahls bönor. Fast den tar ju egentligen plats den också. Och är dyr. Men är tuff.

Nu har det blivit ett budgetalternativ här hemma i köket om lyckan nu består i en kaffemaskin som inte tar plats och helst gör gott kaffe framför onödiga extrauppgifter. Det har alltså flyttat in en klassisk Bodum pressbryggare. Dagens vintertidskaffe blev på Zoega Prezzo och det var godare än det som Krupsmaskinen brukar prestera.

Nu ska jag släpa upp fula otäcka Krupsbryggaren på vinden och pynta köksfönstret med fina blomkrukor.