Födelsedagsmiddag på Serwito
Efter att Maria och hennes J har lovordat den italienska restaurangen Serwito i flera år, var jag och sambon äntligen där i lördags för att fira sambons födelsedag. Förväntningarna var förstås höga, och vi blev inte besvikna.
Killen som servade oss var väldigt trevlig, drog ut stolen åt mig och föreslog ett glas mousserande italienskt vin medan vi tittade på menyn. Oh boy, han visste precis vad han skulle charma mig med! 😉 Proseccon (osäker på om jag har hittat rätt sort) smakade fantastiskt. En tydlig äppelsmak, friskt och bubbligt. Precis vad jag gillar.
Jag valde en meny med fisktema:
Zuppa d´aragosta
Hummersoppa
Luccioperca in salsa di peperone
Grillad gösfilé med smörstekta grönsaker och paprikasås
Sorbetto al limone
Citronsorbet
Födelsedasbarnet åt lufttorkat kött med pesto och parmesan till förrätt, kycklingfilé fylld med ost, zucchini och paté av soltorkade tomater till varmrätt och som avslutning citronsorbet. Till våra varmrätter drack vi var sitt glas vin (vitt resp. rött) som servitören rekommenderade. Lyckade kombinationer. Tyvärr minns vi dock inte namnen på vinerna.
Maten var vällagad och smakade väldigt gott, atmosfären kändes familjär och utan att ha varit i Italien (ännu – ett besök borde definitivt kombineras med Giro d´Italia i maj) inbillar jag mig att det är så här en italiensk taverna är. Den utmärkta servicen höjer totalupplevelsen ytterligare ett snäpp. Jag uppskattar verkligen att personalen ger mig uppmärksamhet, frågar om vi saknar något och att man inte märker att servitören är stressad trots att han förmodligen är det. Det ska förstås tilläggas att det inte var någon trängsel på restaurangen i lördags, men jag har en känsla av att god service är viktigt för personalen på Serwito.
En parentes: Lagom till desserten fick jag via SMS reda på att Depeche Mode-killarna hängde på Kungsholmen hemma vid vårt bo. Jag kunde för mitt liv inte begripa vad jag gjorde i fel stadsdel när killarna som tagit med mig på en nostalgitripp som heter duga på Stadion kvällen innan kanske var och letade efter mig på min hemmaholme… 🙄 Fast det kan ju inte den italienska krogen hjälpa…
7 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Maria
Som jag sagt till dig så är jag så glad att ni blev nöjda med besöket! Och så är jag glad att du bloggade om det, jag känner att jag är lite för partisk och översvallande positiv för att kunna göra ett lagom inlägg. Är man stammis så är man…
Och apropå födelsedagar så har jag firat min födelsedag där de senaste 8 åren! 🙄
Mi
Samma här! Vi hamnar alltsomoftast på just Serwito, och har varit lika nöjda varje gång! VÄLDIGT trevligt ställe!! 🙂
Xtian
Lustigt… ett av mina absoluta favoritställen. Det och Italiano på Nybrogatan/Riddargatan är de 2 bästa italienarna i stan, i mitt tycke.
Ett klassiskt smultronställe…som numera är “outat” på Ragazze och kommer att springas ner av alla era läsare. Kul för dom, mindre kul föfr mkig som aldrig mer kommer att få bord där… 😉
Grattis till sambon i efterskott.
/Redaktionen FastFoodLovers
Maria
Xtian -> Det är en av anledningarna till att jag inte bloggat om det förut! Vi får hoppas att ragazze-effekten inte är för effektiv helt enkelt! 😉
Susanna B.
Visst är det så viktigt med bra service! Även om maten är kanonbra så är servicen en del av hela intrycket. Det finns inget tristare än att behöva vänta på uppmärksamhet från personalen eller möta sura servitörer eller servitriser. Kul att ni hade det trevligt!
Tre tjejer i köket
Brunch på Nynäs Havsbad…
Fördelen med att fylla år på en söndag är att man kan dra ut på firandet över hela helgen!
Igår åt jag en superb middag på favvo-Serwito (nionde året i rad som jag firar födelsedagen där) och idag åkte vi på en liten utflykt och brunch…
Pia
Serwito, min favorit! Var där med tjejkompisarna och vi blev precis lagom uppmärksammade, servitören *goding* hade järnkoll utan att liksom låtsas om det. Lite veliga var vi vid beställningen men han fick oss att känna att vi valde precis rätt – och han fick oss nog att välja det som var allra bäst. Alltså grundreceptet: vara sedd men inte påpassad. Dit går vi igen!