Smedjegatans Delikatesser
Under semesterveckan i Karlskrona utforskade jag den nya butiken Smedjegatans Delikatesser (Smedjegatan 14). Ett efterlängtat tillskott till det annars ganska torftiga delikatessutbudet i den lilla staden. Jag är tacksam över att mitt olivberoende inte slog till med full kraft förrän jag flyttade till Stockholm, för var skulle jag ha fått tag i det gröna guldet? Nåväl, nu finns det en butik som säljer olika sorters oliver, ostar, korvar och olivoljor. Och butiken känns… lite tam. I skylten lockar ägaren med kokt medwurst och jag tycker nog att de hade kunnat puffa för vad som helst utom just kokt medwurst. Jag siktade så klart in mig på oliverna och fick till min förtjusning smaka på i stort sett varenda variant (och jag kunde inte låta bli att undra om ägaren anade att jag vara Ragazzes utsända i Blekinge…). Goda. Inte sensationella, men goda. Definitivt bättre än fuloliverna i mataffären. Märkligt nog kostade oliverna i den lilla delikatessbutiken dubbelt så mycket som de jag köper i Hötorgshallen. Det är konstigt. Å andra sidan är det värt 13.90/hg när man är olivdesperat.
Nu vill det till att karlskroniterna sköter sig och köper delikatesser så att butiken klarar sig framöver!
Oskar
Äntligen verkar det alltså som om vi, på oliver, svältfödda Blekingebor fått en lokal utskänkningsplats. Jag hoppas detta kan bidra till att sprida information om fuloliver och dess inverkan på inte minst unga människor liv. Jag har försökt vara en god förebild för mina vänner, unga människor och andra genom att tala för ett sunt nyttjande av finoliver. Trots detta måste jag nu erkänna att jag vid ett handfull tillfällen ätit fuloliver. Det har hänt kanske 6-8 gånger och det är inget jag är stolt över. 99.9% av gångerna jag erbjudits fuloliver har jag tackat nej. Jag tappar helt enkelt kontrollen då jag äter Fetaost och jag kommer nu att söka professionell hjälp för detta. Jag förstår att mitt förtroende har fått sig en knäck men jag hoppas kunna gå stärkt igenom det hela. Jag kommer nu att ägna mig åt min familj, mina vänner och dem jag sårat allra mest.
Det som öppnade mina ögon för mitt missbruk var en person från kamratföreningen, Stockholmsavdelningen, som för en vecka sedan lät mig smaka oliver från Pierias Livs. Det var verkligen en ögonöppnare.
Helena
Jag är glad att du valde att vara öppen med ditt missbruk. Att du inte försökte förneka och säga att du fått i dig fuloliverna genom att någon fifflat med dina tapas. Heja!
petra
Hej – vad roligt det låter med matbloggspicnic – jag komer gärna trots att jag själv inte har en matblogg – men läser flera sådana och är intresserad…sen ska det ju vara en vanlig bloggpicnic – välkommen – söndagen den 20 aug kl 14 vid Rosendals trädgårdar – ska ge mer exakt info i min blogg när tiden närmar sig…kram!
Max
Helena, han fejkar! Han låtsas att han har sitt beroende under kontroll, men i smyg äter han alla oliver han kan finna. Ful- eller finoliver betyder ingenting för honom. 😉