Vi fick ju julbordshybris förra året när vi var på Långbro Värdshus så i år valde vi att fortsätta med detta säkra kort. Vi blev inte besvikna den här gången heller. Flera favoriter fanns med från förra årets julbord. Roligt var dessutom att vi fick exakt samma bord som förra året, man kan ana en liten familjetradition från och med nu 😉

Åter igen så tycker vi att rummet med alla förrätter är det bästa som erbjuds. Om man inte gillar sill, strömming och lax så kanske det inte blir lika roligt.

Det blev några nya bekantskaper också; jag provade tex rökt sill (som man ärligt skrev på skylten att den kom från Abba) för första gången vilket inte var så dumt. Dessutom hittade jag en fin gulbeta marinerad med bland annat stjärnanis som trots sin enkelhet blev en av mina favoriter på bordet. Flera fräscha grönsakstillbehör finns, jag gillade bland annat de picklade rotfrukterna och fänkålssalladen som serverades till lammsteken. För den som är modig så finns även grisfötter, jag tror inte att de fick en strykande åtgång, men det var i varje roligt att se att man vågar sig på lite udda tillbehör. Som extra lyx är det löjrom på ägghalvorna!

När det var dags för varmrätterna så var vi redan mätta så det blev bara en snabb avsmakning. Jag misstänker att de dubblar smörmängden på sin Janssons frestelse och den är grymt bra. De olika kålsorterna såg lite trötta ut men kanske har de inte någon strykande åtgång heller?

Efterätterna ej att förglömma. Den fina saffranspannkakan serveras i pyttefyrkanter med bland annat björnbär. Små fina portionsformar med chokladmousse smaksatt med glögg är våran favorit och en stor fräsch fruktsallad finns för den som har fått nog av onyttigheter. Chokladfudgen med saffran är fin och allt klassiskt julgodis finns förstås med.

De flesta av julbordets alla rätter serveras i små skålar som ständigt fylls på vilket gör julbordet fräscht. Servicen är som vanligt vänlig, snabb och personlig. Ibland när man går på julbord så kan man känna sig jagad av personalen som vill förbereda för nästa sittning men här finns ingen sådan stämning, det är bara myspysigt från början till slut. Fredrik Eriksson själv syns hela hela tiden pysslandes överallt och ibland så tror vi nästan att han är klonad och har två identiska kopior (dessutom så hinner han blogga också!).

Dryckesmenyn är dessutom trevlig. Snapslistan är lång och det finns hemmagjord mumma för den som vill. Vi provade Jacobsens Bramley White (som även den är slutsåld på Systembolaget, Jacobsens flaskor börjar känns lite som murkeljakt, man känner sig lyckligt lottad när man hittar en, vill man ha deras Golden Naked Ale så finns en flaska kvar i Bandhagen..)

Långbro Värdshus är helt klart på vår fem-i-topp på trevliga resturanger i Stockholm och som ett tidigt nyårslöfte så lovar jag härmed att vi måste åka dit oftare!