Det blev ingen skinkstek

En av fördelarna med att bo i Stockholm är det stora utbudet av matvaror. Vilken udda ingrediens som helst går att hitta i en liten specialbutik om den inte finns i den vanliga mataffären. Det är en ynnest för matnörden.

I veckan visade det sig dock att den enklaste och mest husmanskostiga delen på grisen, skinksteken, är så gott som omöjlig att få tag i. En helt vanlig skinkstek med ben och svål. Min stekjakt började i halvstora matbutiker, med i övrigt bra charksortiment, och utvidgades till stormarknader utanför stan utan framgång. I Hötorgshallen kunde köttmästaren erbjuda en vakumförpackad och benfri skinkstek som inte alls föll mig på läppen. En stek med ben kunde jag få om jag beställde ett par dagar i förväg. Det är väl visserligen överkomligt, men jag var sent ute och vill dessutom kunna vara spontan. Och sedan tog min ork slut; det är möjligt att jag hade lyckats bättre i någon av de andra saluhallarna.

Styckningsschema
Bilden är lånad från www.kottmastarna.se

2000-talets grisar tycks inte ha varken ben eller svål och jag fick minst sagt förvånade blickar som svar när jag framförde mitt önskemål. Jag äter inte svålen, men smaken den och benet ger när steken ligger och småputtrar i grytan i ett par timmar är oslagbar. Dessutom innebär det ju att jag inte behöver använda lika mycket fett i grytan.

Nu blev det ingen skinkstek på valdagen som jag hade planerat och jag kan inte låta bli att fundera över hur det kan komma sig att det är så mycket enklare att hitta nöt- och lammkött i butikerna. Och varför det nästan bara är färs och kotletter som säljs från grisen.

Mat för racerförare och andra

Ifjol när sambon fyllde 30 fick han ett presentkort på Gelleråsens motorbana, Bli racerförare för en dag. I söndags var det hög tid att använda det! Som medföljande trodde jag att jag skulle få det urtrist och hade laddat med både en pocketbok och en hög matlagningstidningar. Det var dock roligare än förväntat att titta på så det blev inte mycket läst.

Lennart Bohlin håller genomgång inför provkörning av Formel 3-bilarna

Sambon var extremt nöjd med upplevelsen och till alla som är motorintresserade och vill lägga en (förvisso rejäl) slant på en kul dag kan en motordag rekommenderas.*

Mat för hungriga racerförare

Dagens lunch i Pit Stop Café var verkligen dimensionerad för hungriga racerförare, jättepannbiff med lingonsylt, sås och potatis. Jag hamnade nästan i paltkoma efteråt!

* Däremot kan vi absolut INTE rekommendera ett besök på Restaurang Colosseo i Karlskoga där vi åt på lördagkvällen. Ett besök på McDonalds hade varit ett betydligt bättre val.

Kantareller – ett hösttecken

I brist på en svampskog inpå knuten fungerar Hötorget som ett helt ok substitut. De enorma guldgula kantarellbergen lockar till köp och för 14.90/hg köpte jag med mig en liten påse hem igår.

Kantareller på Hötorget

Att steka kantarellerna och ha dem på smörgås är ingen dum idé. Inte heller att låta dem puttra i lite grädde och servera till stek eller att göra en stuvning till en omelett. Kantareller går utan minsta ansträngning att äta till i princip vad som helst. Dessutom är Herr Kantarell vacker att se på.

Kantareller

Kantareller

Ikväll stekte jag kantarellerna tillsammans med schalottenlök, salt och peppar och lät dem sedan puttra i lite vitvinsvinäger och serverade tillsammans med oxfilé och potatis- och palsternackspuré.

Sötsyrliga kantareller

Till två portioner behöver du:

ca 2 hg kantareller
en liten skvätt olja
salt
vitpeppar
ca 3 tsk vitvinsvinäger

Gör så här:

Börja med att dela kantarellerna i lite mindre bitar om de är stora. Förväll svampen i en torr kastrull i ett par minuter så att vätskan försvinner. Stek kantarellerna i lite olja, tillsätt salt och vitpeppar. Häll på vinägern och låt den koka in.

Stekt oxfilé, potatis- & palsternackspuré och sötsyrliga kantareller

Helenas kommentar: Tillsätt lite vinäger åt gången och smaka av efter hand om du inte vill ha så mycket vinägerkaraktär.

Den saknade tredjedelen

Elin och Sockergrynet

Tre tjejer i köket har, som ni vet, en tredjedel på vift och får istället lov att kalla sig “Två tjejer i köket och en manlig pausfågel“. Elin har flyttat till radhus och internetuppkopplingen har fortfarande inte kommit igång.

I veckan lunchade jag med Elin och Sockergrynet på ett litet kök och efteråt hamnade vi på det nyrenoverade biblioteket vid Fridhemsplan för en fika på Café Mera. Bibblan är rejält uppfräschad och allra längst in i lokalen finns det lilla caféet med uteservering på gården. Sortimentet är begränsat, men det går att få sig en kopp kaffe medan man bläddrar i en bok eller två. Dessutom är både mackor, kaffe och porslin KRAV-/Rättvisemärkt. Ingen dum idé alls.