Experiment med tamarind

Antagligen så har jag ätit olika curryrätter med tamarind tidigare utan att veta om det men det var ju i Malaysia som jag blev medveten om dess smakrika existens. Väl hemma så köpte jag ett paket tamarind på China Market inne i stan. Först stod jag och klämde på en tamarindpuréburk men så fick jag rådet av personalen att köpa den torkade i paket. Det är ett ganska stort paket och det kostade bara 12:-. En billig investering för nya matexpriment i köket.

Idag har jag provat att ha den i en köttgryta. Jag fräste den med färsk ingefära och vitlök. Sedan hade jag i torkad chili och så det som jag tror kanske var ett misstag; lite limesaft. Därefter brynte jag lite grytbitar och så hällde jag i naturell yoghurt. Hopkoket fick koka en halvtimme. Jag hade inga direkta grönsaker hemma så jag kastade i lite färsk papaya och lite färsk ananas strax innan det blev klart.

Det här blev ok. Inte fantastiskt. Men jag tror att jag inte har hittat tamarindens rätta sällskap. Borde jag ha haft kokosmjölk istället för yoghurt? Eller grädde? Limen borde jag förstås ha hoppat över och lite gul lök borde kanske ha funnits med. Att ha frukt i kändes ok för att balansera upp det syrliga. Men kryddmässigt så kände jag att jag inte hittade rätt. Hur hade ni gjort?

Köttfärslimpa med svamp- och fetafyllning

Köttfärslimpa har jag inte lagat på säkert tio år, men det är en rätt som har hängt med sedan jag var liten. Mamma lagade den ofta och jag antar att det var en bra rätt för att den gick snabbt att laga och inte kostade så värst mycket.

Med färsk timjan i färsen och en fyllning med fetaost och champinjoner frästa i balsamvinäger blev köttfärslimpan ett gott återseende. Oliver och soltorkade tomater kan jag absolut tänka mig att ha i fyllningen nästa gång, för fler gånger bli det blir alldeles säkert.

Till fyra personer behöver du:

4 hg blandfärs
1 liten lök
1 1/2 msk ströbröd
1 dl vatten
1 ägg
en rejäl tufs färsk timjan
salt
svartpeppar från kvarn
cayennepeppar
1/2 paket fetaost
6 stora champinjoner
2 msk balsamvinäger
salt
svartpeppar från kvarn
margarin
Sås:
ca 2 msk Maizenaredning
1/4 buljongtärning (kött)
2 msk kinesisk soja
ca 2 dl vatten

Gör så här:

Blanda ströbröd och vatten och låt stå och svälla i ca tio minuter. Finhacka löken och blanda med färsen och ströbrödsblandnigen. Tillsätt ägget, plockad timjan (själken är inget god), salt, svartpeppar och cayennepeppar. Mängden krydda är svår att ange, mitt tips är att provsteka en liten klick färs och smaka av. Nio gånger av tio får jag krydda mer, så det är helt klart så att färsen kräver en hel del kryddor. Skär svampen i mindre bitar och fräs hastigt i lite margarin, tillsätt balsamvinägern och krydda med salt och svartpeppar. Forma färsen till en limpa, gör en ficka i mitten och lägg i svampen och och smulad fetaost. Lägg färslimpan i en ugnsform och klicka lite margarin över och baka i ugnen ca 25 minuter i 200 grader (min stektermomter visade 75 grader när limpan var färdig). Vispa ur ugnsformen med lite vatten och häll vätskan i en kastrull. Koka upp, häll i redning, buljongtärning och soja och låt puttra i ett par minuter (tills mjölsmaken försvinner, ni vet). Späd med vatten tills såsen är lagom tjock och krydda ev med salt (men se upp; både buljongtärningen och sojan innehåller salt) och svartpeppar. Servera tillsammans med kokt potatis.

Köttfärslimpa med skysås och kokt potatis

Jag misslyckades helt med att ta en aptitlig bild på köttfärslimpan, men den smakade riktigt bra. Lägg märke till att jag har Mateustallrikar i min ägo… 😉

Hittat hos farmor

Min farmor har nyligen gått bort och när jag var nere i Karlskrona i helgen hittade jag några extra fina saker i hennes lägenhet. Bl a fyra tekoppar med fat som varken pappa eller mina småsyskon var intresserade av. Tur för mig. Kopparna kommer från Rörstrand och är förmodligen från 50- eller 60-talet, men jag har ingen aning om vilken modell det är och det var ju riktigt dumt att jag inte passade på att fråga den lilla tanten med sockervaddshåret medan hon levde.

Farmors gamla Rörstrandskoppar

I farmors linneskåp fanns nästan hundra kökshanddukar; de allra flesta broderade med hennes monogram. En riktig guldgruva. Handdukarna var det förstås fler än jag som ville ha, men vi fick ändå närmare 20 stycken var. Mitt kökshandduksbryderi är alltså löst.

Farmors gamla kökshanddukar