Vi har börjat komma in i ett stim av middagsbjudningar här hemma. Igår var Annika med man och barn på middag. Helst skulle jag vilja lägga ut tio bilder på deras underbara lillkille. Sötare än socker. Vårt lilla sockergryn blev helt besatt av honom och försökte sig på lite pussar under bordet. Det är onekligen skönt med middagar där Sockergrynet har egna gäster att underhålla och vara upptagen med.
Förrätt blev en grillad lammfilé på en bulgurkaka med torkade aprikoser. Lite honung i kakan tuffade till smaken lite och eftersom vi har en hangup på vodkamarinerad ost just nu fick det bli med på tallriken. Efterätten gjorde sambon i förväg: hemgjord glass smaksatt med whiskey och honung, serverat med ugnsbakade fikon och portvinssirap. My god. Det här är den godaste efterätt jag har ätit på väldigt länge.
Men vad jag egentligen tänkte skriva om var faktiskt varmrätten.
Vi hade köpt gösfilé. Jag stressar ofta upp mig kring fiskrätter. Tror alltid att det ska gå åt skogen och hade till och med ett teraputiskt samtal med Helena tidigare på dagen. Jag håller mig hellre till stekar och köttbitar i köket vid en middagsbjudning helt enkelt. Den här gösen fick sällskap av en rotsakspytt med partobellosvamp och rökt sidfläsk, en västerbottenpuré samt en kraftig rödvinsås. Eller såsen blev mer som sirap tror jag. Men så god tallrik.
Västerbottenpuré går bra att förbereda. Skala och koka potatis. Mosa och rör ner mjölk, smör, salt och peppar. Rör ner riven västerbottensost medan det är varmt i kastrullen och mixa sedan allt med en stavmixer och eventuellt mer mjölk tills du har fått en puré du ör nöjd med.
Rödvinssås går också bra att förbereda. Vi kokade med hälften rödvin och hälften kalvfond. Smaksatte med finhackad schalottenlök, vitlök, timjan, lagerblad och socker. Sila såsen innan servering och smaka av med lite smör vid uppvärmning. Såsen får gärna vara tuff som smakbrytare.
Och vad hände med den stackars gösen då? Jo den åkte faktiskt in i ugnen med lite salt och peppar. Efter en kvart var den klar och den enda misstaget var nog att kocken pratade så mycket att fisken var kall när den väl var på bordet.
