Jag vet inte hur många gånger som jag har fått nya matideér genom att läsa matbloggar. På flera vis så är de en större inspirationskälla än kokböcker, kanske för att man får en givande diskussion på köpet. Sichuanpepparn är en typisk ingrediens som jag har hittat via matbloggarna, bland annat hos Lisa och Jens.

Häromveckan så knep jag en påse med ovannämnda peppar i Hötorgshallen och doften som spred sig när jag stött de små pepparkornen var en riktig wow-upplevelse. I och för sig så blir alla kryddor fina när de är nymortlade men jag blev väldigt förtjust i sichuanpepparn. Jag är ju ett big fan av det kinesiska köket också så om någon ber mig dra “dit pepparn växer” så kan jag bara ömt svara, ja tack 😉

I kylen låg en rostbiff på älg tinad och klar. Så jag brynde den hastigt i pannan och så klapprades det glatt med finstött sichuanpeppar, flingsalt och torkad chili på rostbiffen innan den åkte in i ugnen. Planen var att steka den i 125 grader tills den var uppe i 60 grader och det var ett visst stressmoment att hitta batterier till stektermometern. S tittade på rostbiffen och sa “ja men den där tar ju ungefär en timme”. Det här är en typisk grej nämligen som vi tjaffsar om i köket; hans stekar går på tid och mina går på temperatur och vi vägrar att kompromissa. Till slut så plockade jag batterier ur en av leksakerna för att få igång stektermometern och tro det eller ej; exakt 60 minuter senare så var rostbiffen uppe i 60 grader. Detta har jag ju givetvis INTE berättat för S.