I veckan var min lillebror Andreas och hans sambo Emma på besök i Stockholm och en av kvällarna var vi på restaurangen KGB efter tips av mina medbloggerskor. Till KGB går man om man vill äta borsjtj eller blinier, dricka öl efter jobbet eller bara småäta och prata på ett ställe med avslappnad stil. Det här var mitt första KGB-besök, men det kändes familjärt redan efter en liten stund. Jag gissar att stället har många stammisar och att man ofta ses här för att säga hej till personalen och dricka en öl eller två.

Vi startade med en delikatesstallrik som bestod av rökta korvar, två sorters ost (Tallegio och en ädelost), marmelad och knäckebröd. Inte så värst ryskt, men väldigt gott. I den obligatoriska brödkorgen på bordet fanns dessutom en god kaviartapenad och skivad saltgurka.

Till varmrätt åt vi stenkolsgrillad ryggbiff med friterad klyftpotatis och chilibearnaise. Ryggbiffen smakade bra och var grillad lagom länge för att vara well done, men däremot var klyftpotatisen lite väl mörk för min smak.

På väggarna hänger en hel del rysk nostalgi och när jag fick syn på den ryske hockeymålvakten Vladislav Tretyaks tröja blev jag lite full i skratt. Historien är gammal; jag var två och ett halvt år på hösten 1976 och på tv:n visades Canada Cup. Mitt i natten. Min mamma och pappa, de unga hockeytokiga föräldrarna, missade inte en match och hux flux satt även det brunögda yrvädret i soffan och hejade på det svenska landslaget. Av någon märklig anledning var jag extra förtjust i målvakterna och allra mest i just Tretyak och den svenska målisen Göran Högosta. Och ni vet ju hur det är när man är liten och säger tokiga saker; det hänger med hela livet. Alltså har jag om och om igen fått höra att jag sa: “Den yske målvakten Tetjak och den svenska målvakten HögHosta”. Jag kunde med andra ord inte säga R och att den svenska målvakten hostade högt var väl lite kul, kan man tänka. 😉 En rejäl parentes i inlägget om maten på KGB…

KGB Bar & Restaurant ligger på Malmskillnadsgatan 45 och närmaste t-banestation är Hötorget.