Av någon anledning tyckte sambon att jag var värd choklad för härmodagen kom han hem med Lindts Excellence Chili. Tack tack!
Jag har provat choklad med chili tidigare. Ofta brukar chilistinget märkas i första tuggan men med Lindts choklad så är det lite annorlunda; först smakar det faktiskt bara mörk choklad och efter en stund kommer den skarpa chilismaken. Jag tycker den är ett fynd och den kommer med all sannolikhet dyka upp i skafferiet igen!
Idag puffar Metro för matbloggar och vi syns både på omslaget och inne i tidningen. Dessutom kan man läsa en mindre artikel om oss och andra matbloggar!
Heartland Brewery känns lite som en mix av Texas Longhorn och valfritt mikrobryggeri. Hit går man om man är intresserad av att prova öl och samtidigt äta en bra köttbit. Man kan t.ex. beställa en ölprovarbricka med flera små glas med smakprover ur sortimentet.
Kedjan finns på flera platser i New York, vi besökte restaurangen som ligger vid Empire State Building på 350 5th Avenue.
Jag beställde en klassiker steak frites, biff med pommes. Till detta serverades ketchup! 😯 Den skippade jag dock och åt istället en riktigt bra coleslaw som tillbehör. På bordet fanns även en god bbq-sås att använda efter behag.
En del av grejen med Heartland Brewery är de många olika ölsorterna som de tillverkar. Roliga namn och annorlunda smaker, till exempel Old Red Nose Ale, Mother’s Milk Maibock eller den jag själv testade – Berry Champagne Ale för “fem-ales”.
Berry Champagne med smak av hallon, granatäpple och ingefära föll mig i smaken! Gott men annorlunda, fruktigt men ändå inte läskvarning!
Det här restaurangbesöket var ett av de mer otippade i New York!
På 118 West 57th Street ligger det tjusiga hotellet Le Parker Meridien. Entrén och lobbyn är imponerande med marmor och speglar från golv till tak.
Om man går längst in i lobbyn lite dolt bakom ett jättelikt draperi så ser man en liten neonskylt på väggen i form av en hamburgare. Stick in huvudet till höger och du har hamnat på The Burger Joint.
I en spartansk lokal grillas hamburgare på löpande band och det som inte står på menyn finns inte. Det sitter en skylt ovanför kassan som förkunnar att om man inte är redo att beställa när det är ens tur så hamnar man sist i kön igen!
Vi beställde varsin cheeseburgare med the works, dvs sallad, tomat, lök, saltgurka, majo och ketchup&senap. Utöver vad man vill ha på burgaren får man även tala om hur man vill ha den stekt – we like! Krispiga pommes och en iskall Samuel Adams gjorde den saftiga medium rare-stekta burgaren sällskap på vägen ner.
Det här är allt annat än finkrog – öl i plastglas, pommes frites i en anonym påse och burgaren inslagen i papper. Men vilka burgare!
Mamma var en typisk matmamma och hade med all sannolikhet varit en vass matbloggare. Hon hade styrt upp alla frågetecken om hur man gör den bästa söndagssteken, ugnsbakade leverpastejen och gräddsåsen. Och ej att förglömma – valpgröt. Hon hade haft en kategori i matbloggen på temat Storkok där man hade kunnat hitta tips på hur man tar hand om en halv älg på en helg. Bästa råmjölksblandningen hade säkert presenterats med en lång bildspecial.
Det som kanske förvånade oss mest efter att hon gått bort var att hon knappt hade några kokböcker hemma. En och annan kokbok stod i bokhyllan men jag är inte ens säker på om hon använde dem. Det är lite tråkigt att inte veta nu efteråt hur hon tänkte och resonerade kring sin matlagning.
Till middag varvades säkra kort som kalops med djärva experiment med chiliheta kryddor. Frågade man hur hon hade gjort köttgrytan var det mest mummel om vad hon hittat i skafferiet och hur hon hade blandat ihop allt på en höft. Det var alltså inte säkert att hon skulle kunna prestera samma goda gryta igen. Vi vet inte heller hur hon gjorde den där ugnsbakade omeletten med räkstuvning som var fluffig och alldeles perfekt gräddad. Min gräddsås till älgsteken blir aldrig som hennes trots att jag har i både steksky och svartvinbärsgelé.
Långpannerecept får också ses som en typisk mammagrej. Hennes bästa kakor är faktiskt ett från början misslyckat recept. I kakboken Sju Små Kakor finns ett recept på nötchokladrutor. Vad mamma gjorde var att dubbla receptet, glömma bakpulvret (!) och sedan hälla ut allt på en långpanna och in i ugnen. Resultatet är inte helt olikt brownies. Men det kunde inte någon av oss stava till i början av åttiotalet.
Under min uppväxt var halvfabrikat sällsynt och mamma hade klara åsikter om vad man förväntades kunna på egen hand i köket. När en av mina vänner väntade barn som 21-åring var mammas första kommentar lite lätt förvirrat; “…men kan hon göra en tjälknöl?!” Jag tror att hon tänkte att om man klarar av att göra en tjälknöl – ja då är man flygfärdig ur boet.
Nu när jag själv har blivit mamma så kan jag förstå hennes poäng med tjälknölen. Det är en av de genvägar i köket som med minimal arbetsinsats ger god mat på middagsbordet när tiden är knapp. Det var nog också därför som mamma gräddade våfflor till middag istället för pannkakor. För om man gräddar våfflor så är det lättare att prata i telefonen samtidigt.
