Genom att kolla in statistiken kan vi hitta till folk som länkar till oss (tack!) och därifrån vidare till andra trevliga bloggar. Nu senast upptäckte jag Om jag var din hemmafru via Ted Taikon.
Blev till exempel sugen på att gå till Cajsa Warg och köpa salsiccia och på att göra lammbollar. Båda recepten skulle med all säkerhet glädja min sambo! Check it out!
Att vandra runt i Central Park var precis så mysigt som jag hade föreställt mig, det är verkligen New Yorks gröna lunga. Precis som så mycket annat i New York var parken mycket mycket större än jag trott.
Tur med vädret hade vi och det var riktigt härligt att slå sig ner i gräset, äta något gott och bara kolla på alla människor som cyklade, åkte rollerblades, flanerade, rodde roddbåtar på dammen eller bara låg och myste i gräset.
Om man vill göra som jag gjorde så går man till Whole Foods Market i botten av Time Warner Center vid Columbus Circle, precis i sydväst-ändan av parken.
Där köpte jag med mig mat från deras utbud av sallader, grönsaker, varma rätter etc. De har en stor foodcourt där man själv plockar ihop det man vill ha och antingen äter på plats i butiken eller tar med. Allt var superfräscht, smakrikt och gott, hade jag bara varit lite hungrigare hade jag kommit därifrån med en betydligt mer välfylld låda.
Själva butiken var fantastisk – vilken köttdisk, vilket frukt- och grönsakstorg! Jag önskar verkligen att jag hade vågat fotografera där inne. Ni får ta mig på orden att butiken är värd ett besök.
Är man intresserad av naturlig hudvård så kan jag även tipsa om att jag hos Whole Foods Market köpte Suki-produkter till väldigt förmånliga priser jämfört med vad svenska webbshoppar tar. Och när man ändå är i Time Warner Center kan man passa på att kolla in husgeråd hos Williams-Sonoma.
Några dagar innan vi åkte till Rom skrev Peter Loewe i DN om Alberto Picas glassbar, vilket Maria tipsade om i mitt På väg till Rom-inlägg. Eftersom både jag och sambon är svaga för glass låg tipset högt på vår priolista när vi väl var på plats i den italienska huvudstaden.
Redan första dagen styrde vi stegen mot Alberot Picas glassbar. Vi satt och pustade ut på en trappa alldeles utanför Pantheon när vi tog sikte på Via della Segiola 12; en tvärgata till Via Arenula. Ingen lång promenad från Pantheon och vi hittade dessutom rätt på en gång.
Att bestämma sig för två glassmaker var ingen lätt match, men med facit i hand tror jag att jag gjorde ett bra val. Jag åt smultron- och citronglass som serverades i en kyld bägare och himmel så gott det smakade. Hemligheten med Alberto Picas glass är att den görs på färsk frukt och bär och inte har varit i närheten av något fuskkoncentrat. Smultronglassen smakade precis som de magiskt goda smultron jag plockade i farmor och farfars trädgård när jag var liten. Det här är riktig glass.
Vi satt på uteserveringen och funderade över om vi hamnat i glasshimlen. Mitt råd är; gå till Alberto Pica om du är i Rom! Betydligt lugnare än vid glassbarerna vid Pantheon eller runt Piazza Navona t ex. Och med största sannolikhet väldigt mycket godare, för bättre än så här blir det inte. Amen.
Att promenera längs med Tibern var en ren fröjd. Luften var annorlunda vid vattnet och det kändes lite som hemma (uppvuxen i en skärgårdsstad och med Riddarfjärden inpå knuten här i Sthlm). Temperaturen var behaglig och fastän att det blåste lite alldeles vid vattenkanten var det riktigt skönt.
På andra sidan Tibern ligger Trastevere; stadens mest genuina och pittoreska område. Här känns det så italienskt det bara kan bli. Många italienare på uteserveringarna och gott om eftermiddagslediga studenter. Vid nästa Rombesök kan jag definitivt tänka mig att bo här; det är ju ändå inga stora avstånd till sevärdheterna på andra sidan Tibern.
Vi traskade omkring här den sista eftermiddagen innan vi skulle åka till flygplatsen och stannade på en trattorian Il Ponentino (Piazza del Drago 10) för att äta sen lunch.
Jag kan med lätthet tänka mig att äta sådan här luncher med jämna mellanrum. En bruschetta med kronärtskockor, en pizza med salami och kronärtskockor (de där skockorna är så goda att man inte kan överdosera!) och som avslutning färska jordgubbar.
Jag är egentligen ingen pizzatjej, men den här pizzan frälste mig faktiskt. Inte särskilt många ingredienser och inga konstigheter, men den smakade ju verkligen något. Salami och kronärtskockor. 😉
I torsdags kom jag hem från New York och jag är fortfarande lite jetlaggad, mitt balanssinne verkar inte riktigt vara med i matchen heller.
Helena skrev om sin Rom-resa att hon hade sin radar inställd på mat, själv hade jag min radar främst inställd på shopping. Vissa ställen som vi åt på hade passat utmärkt om jag varit på researchresa för FastFoodLovers, det blir med andra ord inga finkrogsinlägg framöver. 😉
Mitt doftminne av New York är i alla fall detta – en blandning av oset från kolgrillar och kanderade nötter.
I varenda gathörn står de, vagnarna som säljer nötter, grillspett, korv och lite annat… Här i hörnet Seventh Ave/West 34th Str.
