Restaurangerna och uteserveringarna ligger vägg i vägg i Rom. Ju längre bort från Termini (centralstationen) man går, desto mer genuina och riktigt italienska känns krogarna. Att vika av från de stora gatorna och istället slinka in i en liten smal gränd är en god idé, för där finns oftast guldkornen (precis som i de flesta städer).
Den första kvällen var vi helt galet trötta efter att ha traskat runt i många timmar, så istället för att ge oss iväg till Sora Lella (Via di Ponte Quattro Capi 16 på Isola Tiberina) som vi blivit rekommenderade, hamnade vi på trattoria Calzature (Via di S. Maria Maggiore 164) i närheten av hotellet. Extremtrevlig personal (nästan på gränsen till vad man står ut med) och förmodligen dyrare än vad maten hade varit om vi orkat ta oss lite längre bort från Terminiområdet. Men gott!
Vi startade med var sitt glas prosecco. En väldigt god prosecco (som jag inte har namnet på, dumt nog) med en tydlig smak av äpple.
Var sin antipasto; salami, skinka och bresaola till mig och tomat och mozarella till Magnus. Och det smakade fantastiskt. Det kändes direkt att vi faktiskt inte ätit riktig mozarella tidigare. Inte godare bresaola, skinka eller salami heller.
Till varmrätt åt jag osso buco. Ett bra val, för den där kalven smälte verkligen i munnen. Såsen var gjord på tomat och parmesan. Ja, ni förstår ju själva hur gott det var… 😉 Till kalven åt jag en ovanligt god blandsallad.
Och till dessert blev det färska jordgubbar marinerade i citron och socker.
Redan första matkvällen förstod jag att de här råvarorna är så oerhört mycket bättre än de hemma i Sverige. Inte så konstigt kanske, för de har ju inte transporterats norrut i omoget tillstånd. Tomaterna smakade så mycket mer än hemma. Mozarellan var fantastisk. Allt var så gott.
Och ja, jag fegade ur och orkade inte med en pastarätt innan varmrätten. Å andra sidan verkar romarna vara vana vid att turisterna inte riktigt mäktar med alla deras rätter… 🙄
