Vi vilade benen en timme hos Engebret i Oslo som lär vara stadens äldsta café. Förutom att ta en kall öl i solen spanande vi in middagsmenyn som såg god ut – men ack så dyr så vi lät bli. Hursomhelst, det här är en otroligt avkopplande oas vid Bankplassen i centrala Oslo som vi tyckte väldigt mycket om!
Det är nästan en hel månad sedan vi kom hem från Rom, men den där fantastiska pastan lär jag aldrig glömma. Faktum är att just pastan är mitt bäta matminne från Rom. Enklaste tänkbara rätten.
Efter att vi varit i Vatikanstaten och bl a sett Peterskyrkan, lunchade vi på La Caravella (Via Degli Scipioni 32). En mysig uteservering en liten bit bort från ”raka spåret till Metron”.
Innan min pasta kom in åt jag en alldeles vanlig blandsallad. Ovanligt god. Förmodligen för att jag var både hungrig och trött (och hade svullna och galet ömma fötter).
Och så kom min pasta bolognese. Så god att klockorna stannade. 😛 På riktigt.
Jag körde på pastatemat hela den dagen och på kvällen åt jag en skaldjurspasta på Trattoria Tritone (Via dei Maroniti 1). Några få ingredienser som hottade upp skaldjuren; lite vitlök, vin och örter. Krångligare än så behöver det inte vara.
Det blev ett snabbt besök till Oslo i helgen och staden visade sig från sin allra bästa sida i försommarvärmen. Vi hade bokat Hotel Bristol i sista minuten och jag kan bara konstera att detta är ett hotell i min stil. Vårt rum hade benvita väggar, mörkt trägolv, tunga gardiner i guld och klassiska möbler i mörkt trä. Riktigt fint! Den mysiga biblioteksbaren vid lobbyn hade böcker från golv till tak, skön pianomusik och bekväma chesterfieldfotöljer. Det här är ett hotell som man nästan vill flytta in i!
Ett flertal turistguider tipsar om hotellets restaurang Bristol Grill men den hann vi inte prova. Frukostbuffén dagen efter däremot var mer än bra!
Så alltså – full poäng för miljö, läge, och stämning. Vad som kanske inte får full poäng är rumservicen som var något avsomnad. Att ringa och boka rum var omöjligt så vi bokade tillslut online och hoppades att det skulle finnas rum ledigt eftersom vi inte hade fått någon bekräftlse innan vi åkte. När vi checkade in vid lunchtid bad vi om en babysäng till rummet. Som aldrig kom. Jag ringde receptionen vid sjutiden för att påminna dem och det gick säkert femtio signaler utan att någon svarade. Därefter trippade jag ner tre trappor för att höra om det gick att få låna en babysäng och jodå den skulle nog vara på väg (och då fick jag känslan av att telefonen varit avstängd i receptionen,hm) En timme senare så började behovet bli väldigt akut och då var det dags att påminna dem igen. Men som sagt, bortsett från frånvarande rumservice så har vi bara gott att säga om Hotel Bristol!
Den 6 juni, på självaste Nationaldagen, firas Färskpotatisens Dag. Branschorganisationen Svensk Potatis instiftade dagen så sent som förra året och att hylla den svenska knölen just den 6 juni känns som en självklarhet. Mer svenskt än färskpotatis kan det ju inte bli.
Jag äter gärna färskpotatisen till ugnsbakad lax och en kall sås. Och så klart till matjesill, gräddfil och gräslök, men det bär mig emot att tjuvstarta med den kombon innan midsommar.
Andra färskpotatisfavoriter är att saltkoka den och äta tillsammans med en stark tomatsalsa, ugnsbakad med flingsalt till grillat kött eller på grillspett tillsammans med chorizokorv.
Vill du läsa mer om färskpotatis? DN-skribenten Jens Linder har skrivit en artikel som du hittar här.
I Karlskrona, där jag är uppvuxen, heter det nypotatis. Efter några år i Stockholm säger jag numera färskpotatis för hela slanten. Vad heter det där du bor? Är det bara i allra sydligaste Sverige som man säger nypotatis?
Potatisen på bilden är nog snarare gammelpotatis än färskpotatis. 🙄
Panerad schnitzel är en riktig nostalgirätt. I början på 90-talet gjorde mamma och pappa ofta en variant fylld med rökt skinka och ost. En god rätt utan några krångliga moment. När jag hittade fina skinkschnitzlar i charkdisken nyligen gick de inte att motstå. Jag serverade dem tillsammans med en potatissallad.
Till två personer behöver du:
4 skinkschnitzlar
4 skivor rökt skinka
8 skivor Västerbottensost (eller annan smakrik ost)
1 ägg
ströbröd
salt
vitpeppar
tandpetare
ca 10 potatisar
ca 1 dl koncentrerad grönsaksbuljong
1 msk olivolja
salt
svartpeppar
2 tomater
en stor näve blandsallad
10 gröna oliver
hyvlad Västerbottensost
Gör så här:
Bred ut schnitzlarna och salta en aning på dem. Lägg en skiva ost, skinka och ytterligare en ostskiva på varje schnitzel, vik dubbelt och fäst med tandpetare. Vispa ägget och tillsätt lite salt och vitppepar. Doppa schnitzlarna i äggblandningen och panera sedan med ströbröd. Stek dem i panna; ca fem minuter på varje sida (beror på tjocklek förstås…).
Till potatissalladen använde jag potatis som jag kokt tidigare samma dag. Koka den alldeles innan servering om du vill ha en lite ljummen sallad. Dela potatisen i kvartar. Blanda buljong, olja och kryddor och ringla över potatisen. Tillsätt tomatklyftor, sallad, oliver och toppa med hyvlad Västerbottensost.
Helenas kommentar: Om du är en ”såsperson” är mitt tips att göra en svampsås till schnitzlarna (varför inte dessutom ha lite svamp som fyllning?). Eller en tomatsalsa, fetaostkräm eller en yoghurtsås med lite färska örter i.
Som ni ser i receptet enkelpanerar jag och nu riskerar jag kanske att få paneringspolisen på mig. Men; vad är vitsen med dubbelpanering? I min okunskap känns det mest som att det blir mer att sopa upp från golvet, ännu kladdigare fingrar och ytterligare ett moment att göra. Men övertyga mig gärna om dubbelpaneringens förträfflighet! 😉
