Glass hos Alberto Pica

Några dagar innan vi åkte till Rom skrev Peter Loewe i DN om Alberto Picas glassbar, vilket Maria tipsade om i mitt På väg till Rom-inlägg. Eftersom både jag och sambon är svaga för glass låg tipset högt på vår priolista när vi väl var på plats i den italienska huvudstaden.

Redan första dagen styrde vi stegen mot Alberot Picas glassbar. Vi satt och pustade ut på en trappa alldeles utanför Pantheon när vi tog sikte på Via della Segiola 12; en tvärgata till Via Arenula. Ingen lång promenad från Pantheon och vi hittade dessutom rätt på en gång.

Utanför Alberto Pica

Att bestämma sig för två glassmaker var ingen lätt match, men med facit i hand tror jag att jag gjorde ett bra val. Jag åt smultron- och citronglass som serverades i en kyld bägare och himmel så gott det smakade. Hemligheten med Alberto Picas glass är att den görs på färsk frukt och bär och inte har varit i närheten av något fuskkoncentrat. Smultronglassen smakade precis som de magiskt goda smultron jag plockade i farmor och farfars trädgård när jag var liten. Det här är riktig glass.

Smultron- och citronglass

På Alberto Pica

Vi satt på uteserveringen och funderade över om vi hamnat i glasshimlen. Mitt råd är; gå till Alberto Pica om du är i Rom! Betydligt lugnare än vid glassbarerna vid Pantheon eller runt Piazza Navona t ex. Och med största sannolikhet väldigt mycket godare, för bättre än så här blir det inte. Amen.

Pizza i Trastevere

Att promenera längs med Tibern var en ren fröjd. Luften var annorlunda vid vattnet och det kändes lite som hemma (uppvuxen i en skärgårdsstad och med Riddarfjärden inpå knuten här i Sthlm). Temperaturen var behaglig och fastän att det blåste lite alldeles vid vattenkanten var det riktigt skönt.

Utsikt över Tibern

På andra sidan Tibern ligger Trastevere; stadens mest genuina och pittoreska område. Här känns det så italienskt det bara kan bli. Många italienare på uteserveringarna och gott om eftermiddagslediga studenter. Vid nästa Rombesök kan jag definitivt tänka mig att bo här; det är ju ändå inga stora avstånd till sevärdheterna på andra sidan Tibern.

I Trastevere

Vi traskade omkring här den sista eftermiddagen innan vi skulle åka till flygplatsen och stannade på en trattorian Il Ponentino (Piazza del Drago 10) för att äta sen lunch.

Liten krog i Trastevere

Jag kan med lätthet tänka mig att äta sådan här luncher med jämna mellanrum. En bruschetta med kronärtskockor, en pizza med salami och kronärtskockor (de där skockorna är så goda att man inte kan överdosera!) och som avslutning färska jordgubbar.

Jag är egentligen ingen pizzatjej, men den här pizzan frälste mig faktiskt. Inte särskilt många ingredienser och inga konstigheter, men den smakade ju verkligen något. Salami och kronärtskockor. 😉

Pizza med salami och kronärtskocka

Doften av New York

I torsdags kom jag hem från New York och jag är fortfarande lite jetlaggad, mitt balanssinne verkar inte riktigt vara med i matchen heller.

Helena skrev om sin Rom-resa att hon hade sin radar inställd på mat, själv hade jag min radar främst inställd på shopping. Vissa ställen som vi åt på hade passat utmärkt om jag varit på researchresa för FastFoodLovers, det blir med andra ord inga finkrogsinlägg framöver. 😉

Mitt doftminne av New York är i alla fall detta – en blandning av oset från kolgrillar och kanderade nötter.

Doften av New York

I varenda gathörn står de, vagnarna som säljer nötter, grillspett, korv och lite annat… Här i hörnet Seventh Ave/West 34th Str.

Matmarknad på Campo de´Fiori

Min radar var definitivt inställd på mat i Rom och när vi hittade guldkornet Campo de´Fiori var lyckan fullkomlig. Här hade jag kunnat köpa mig fördärvad på frukt och grönsaker. Jag åhåååade och blev nästintill tårögd av de fantastiska kronärtskockorna, alla möjliga sorters tomater och de färska kryddorna.

Matmarknad på Campo de´ Fiori

Färska kryddor

Kronärtskockor

Om vi inte skulle ha promenerat omkring i flera timmar för att sedan åka vidare mot flygplatsen, hade jag helt säkert köpt en massa bär, frukter och grönsaker. Nu fick det stanna vid några heeeeelt underbara tomater. Tomater är inte bara tomater. Är de goda är det en hel smakkavalkad av solmoget, sött och riktigt smakrikt. Svårt att förklara, men de här tomaterna var himmelska och kostade bara € 2.50/kg.

Tomater

För att transportera varor på marknaden användes sådana här små bilar. Ibland alldeles fullastade med grönsaker eller blommor.

Liten bil med grönsaker och frukt

Tre rätter i Rom

Restaurangerna och uteserveringarna ligger vägg i vägg i Rom. Ju längre bort från Termini (centralstationen) man går, desto mer genuina och riktigt italienska känns krogarna. Att vika av från de stora gatorna och istället slinka in i en liten smal gränd är en god idé, för där finns oftast guldkornen (precis som i de flesta städer).

Den första kvällen var vi helt galet trötta efter att ha traskat runt i många timmar, så istället för att ge oss iväg till Sora Lella (Via di Ponte Quattro Capi 16 på Isola Tiberina) som vi blivit rekommenderade, hamnade vi på trattoria Calzature (Via di S. Maria Maggiore 164) i närheten av hotellet. Extremtrevlig personal (nästan på gränsen till vad man står ut med) och förmodligen dyrare än vad maten hade varit om vi orkat ta oss lite längre bort från Terminiområdet. Men gott!

Vi startade med var sitt glas prosecco. En väldigt god prosecco (som jag inte har namnet på, dumt nog) med en tydlig smak av äpple.

Prosecco

Var sin antipasto; salami, skinka och bresaola till mig och tomat och mozarella till Magnus. Och det smakade fantastiskt. Det kändes direkt att vi faktiskt inte ätit riktig mozarella tidigare. Inte godare bresaola, skinka eller salami heller.

Salami, skinka och bresaola

Tomat och mozarella

Till varmrätt åt jag osso buco. Ett bra val, för den där kalven smälte verkligen i munnen. Såsen var gjord på tomat och parmesan. Ja, ni förstår ju själva hur gott det var… 😉 Till kalven åt jag en ovanligt god blandsallad.

Osso buco

Och till dessert blev det färska jordgubbar marinerade i citron och socker.

Jordgubbar med citron och socker

Redan första matkvällen förstod jag att de här råvarorna är så oerhört mycket bättre än de hemma i Sverige. Inte så konstigt kanske, för de har ju inte transporterats norrut i omoget tillstånd. Tomaterna smakade så mycket mer än hemma. Mozarellan var fantastisk. Allt var så gott.

Och ja, jag fegade ur och orkade inte med en pastarätt innan varmrätten. Å andra sidan verkar romarna vara vana vid att turisterna inte riktigt mäktar med alla deras rätter… 🙄