Glass hos Alberto Pica
Några dagar innan vi åkte till Rom skrev Peter Loewe i DN om Alberto Picas glassbar, vilket Maria tipsade om i mitt På väg till Rom-inlägg. Eftersom både jag och sambon är svaga för glass låg tipset högt på vår priolista när vi väl var på plats i den italienska huvudstaden.
Redan första dagen styrde vi stegen mot Alberot Picas glassbar. Vi satt och pustade ut på en trappa alldeles utanför Pantheon när vi tog sikte på Via della Segiola 12; en tvärgata till Via Arenula. Ingen lång promenad från Pantheon och vi hittade dessutom rätt på en gång.
Att bestämma sig för två glassmaker var ingen lätt match, men med facit i hand tror jag att jag gjorde ett bra val. Jag åt smultron- och citronglass som serverades i en kyld bägare och himmel så gott det smakade. Hemligheten med Alberto Picas glass är att den görs på färsk frukt och bär och inte har varit i närheten av något fuskkoncentrat. Smultronglassen smakade precis som de magiskt goda smultron jag plockade i farmor och farfars trädgård när jag var liten. Det här är riktig glass.
Vi satt på uteserveringen och funderade över om vi hamnat i glasshimlen. Mitt råd är; gå till Alberto Pica om du är i Rom! Betydligt lugnare än vid glassbarerna vid Pantheon eller runt Piazza Navona t ex. Och med största sannolikhet väldigt mycket godare, för bättre än så här blir det inte. Amen.