Thaimat i London

Jag bodde en vecka på Kensington Close Hotel i London i samband med en jobbkurs och runt hörnet finns The Thai Terrace – vilket kändes mer lockande än hotellets buffémiddag. Det här är en sympatisk thairestaurant med vita dukar och orkideer på varje bord. Det är lätt att se restaurangen på håll från gatan då fasaden är fullständigt tapetserad av gröna växter.

Deras penang curry håller löftet om att vara “stark” och chilin ligger skivad i drivor i curryn. Denna curry med ris kostar ca 10 pund och är en generös portion. Är man två så har de även prisvärda fyrarättersmenyer för 18-20 pund. Jag var där en söndagkväll och restaurangen var halvfull så man behöver nog inte beställa bord här. Ett flertal gäster var thai och de såg nöjda ut – så det får väl ses som ett gott betyg…

Adress: 14 Wrights Lane, Kensington, London

En helt annan erfarenhet av thaimat i London är Busaba Eathai. Vi var sex personer som skulle ut och äta någontans i Soho och vi fick detta tips av vår kursarrangör. Kön utanför var lång, vilket man kan stå ut med eftersom det inte går att boka bord i förväg, men det är kanske mer bemötandet i kön man reagerar på: dörrvakten får oss att känna oss som en skock får och styr och ställer lite väl mycket med de hungriga gästerna. Menyerna cirkulerar i kön – för man får inte komma in förrän man vet vad man ska äta och dessutom värt att komma ihåg – det går inte att komma försent till middagsdejten för då får man ingen stol till en försenad gäst. Så första intrycket av Busaba Eathai känns så där.

Väl inne i restaurangen så bemöts vi av ungefär samma stil, en stressad personal occh framför allt en ljudnivå som är helt hysterisk. Tur nog är det väldigt trångt så att man nästan sitter i knäet på bordsgrannen för det är å andra sidan det enda sättet att höra en konversation på.

Maten då? Ja den är faktiskt bra, så jag är en förlåtande själ om än kanske lite halvgnällig till miljö och bemötande. Mina nudlar med krabba, grön mango och jordnötter är hett och starkt. Menyn för övrigt är trevlig och priserna är snälla. Men det går fakiskt inte att komma från; det var hemskt skönt att komma ut därifrån igen. Sammanfattningsvis; funkar för afterwork men är en direkt mardröm för den som vill ha en avkopplande middag.

Busaba Eathai har tre restauranger i London och just denna är vid 06-110 Wardour Street, Soho, London

Auvignon

De sista två dagarna i Frankrike tillbringade vi i Auvignon. Hotellet De l’Horloge ligger mitt i stan så allt ligger bokstavligen runt hörnet. Det var lite huvudvärk med att parkera vid hotellet men annars var vårt boende helt ok.

Första kvällen hamnade vi på ett typiskt turisthål med medelmåttig mat som inte är värt att nämna. På söndagen hade vi en utmärkt trerätterslunch på det närliggande hotellet Hotel nu Palais des papes och deras restaurang Le Lubin som vi gärna rekommenderar. Här var förresten barnmenyn extra bra med kycklingfilé marinerad i allehanda gröna kryddor. Det doftade fantastiskt! Själv åt jag “shephards pie” med anka och en fin creme brulé med nypa lavendel i. Två klassiska rätter som modifierats till något ännu godare! Deras sallader vid bordet intill såg för övrigt helt fantastiska ut.

Det finns en hel del att hitta på i Auvignon och för matnörden rekommenderas ett besök på saluhallen Les Halles som även är öppen på söndagen. Om gatan var tom och ödslig utanför så var det mer än fullt och livligt inne i saluhallen!

Sista frukosten i Frankrike.

Jens salamigryta

Långkok betyder inte med automatik att det är merjobb. Däremot att köket doftar gott i ett par timmar.

Salamigrytan som Jens Linder kokat ihop tillsammans med högrev, rödvin och fänkålsfrön är alldeles underbar och rekommenderas varmt som bjudmat i vintermörkret. Min gryta som jag har gjort i kväll fick lite småkorrigeringar utifrån vad som fanns hemma; blandade löksorter, kanske lite mindre vitlök men lite mer fänkålsfrön och så kalvfond istället för buljong. Resultatet blev väldigt bra och nästa gång så provar jag nog riktig fänkål istället för fänkålsfrön.

Egentligen så är långkok smart så här i småbarnstider. Om man förbereder receptet ovan med att skära grytbitar och blanda alla ingredienser när barnen sover på eftermiddagen så sköter sig grytan sig själv fram till middagstid. Jag måste nog investera i Jens nya kokbok Långkok när jag hinner!

Skön matlitteratur

Just nu ligger de här böckerna bredvid min säng. Jag läser kokböcker, och för all del mattidningar, som om det vore skönlitteratur. Bläddrar hit och dit i böckerna innan jag ska sova, funderar lite, tittar på bilder och letar inspiration. Jag följer sällan ett recept rakt av, men plockar glatt idéer från alla möjliga håll.

Skön matlitteratur

Sedan jag tog den här bilden har Allt Om Mats julnummer tillkommit i högen. Vi-butikernas kundtidning Salt & peppar är förresten en riktig bubblare; oftast intressanta intervjuer och reportage och en hel del lättsamma tips. Jag gillar den!

Erkänn nu att du också har kokböcker som sänglitteratur. Jag känner mig lite ensam i min dårskap. 🙄

Ananas med stjärnanis och kardemumma

Stjärnanis är en ständig favorit och denna smakkombination med kardemumma blev en snabb sås till en skivad ananas. Nästa gång använder jag samma kryddor för att steka ananas i råsocker och smör serverat med vaniljglass. Dagens variant får ses som ett sundare alternativ.

Ananas med stjärnanis och kardemumma

  • 2 st stjärnanis
  • 5-6 kardemummaskärnor
  • 1 msk råsocker
  • 1 tsk vaniljsocker
  • 2 dl matlagningsyoughurt
  • en färsk ananas att skiva i skivor
  1. Mortla stjärnanis och kardemummakärnor noga. Plocka bort ev skräp som inte blir tillräckligt finstött.
  2. Blanda kryddor, socker och yoghurt till sås. Låt stå i kylen innan servering.
  3. Servera med skivad ananas.