Det här blir ett litet terapeutiskt inlägg för att komma över sorgen av sommarens finaste sylt. Eller om det kanske är mer en marmelad. Till att börja med var jag inte speciellt snabb att plocka av årets krusbär. De var som allra bäst när vädret var så där olidligt hett i somras och vi mest gömde oss i den svala källaren hela dagarna. När jag väl kom mig för att plocka av krusbärsbusken var nästan alla bär övermogna.

Det blev 4 dl krusbär plockade till slut som jag kokade med lika mycket socker. Det blev lite för mycket socker. Nästa år halverar jag mängden. Men vad som verkligen gjorde sylten god var att jag rörde ner tre passionsfrukter i hopkoket. Jag kände mig jättenöjd över resultatet men hann inte mer än vända mig om i köket förrän jag tappade glasburken med all sylt i golvet. Man ska inte gråta över kraschad krusbärssylt men visst känns det en smula vemodigt. Om cirka sådär 10 månader är det förhoppningsvis nya bär på krusbärsbusken.