Helena tipsar om att ge bort matlagning i present och hos Pickipicki såg jag en annan smart idé.
Tina hade önskat sig recept i födelsedagspresent och fick en skokartong med ett vackert tecknat recept och ingredienser till en auberginegryta. Ett väldigt trevligt sätt att dela med sig av sina favoritrecept, har man tur kanske man till och med får vara med och smaka! 🙂
De frukter och bär som är förnippade med en viss årstid är extra goda. Förmodligen för att tillgången är begränsad och för att de hör ihop med särskilda tillfällen. Nu är det plommontider och i brist på ett eget träd bär jag hem påsar från Hötorgshallen eller mataffären. Söta, men ändå fasta i köttet. Goda att äta precis som de är. Bäst plommon, alla kategorier, fanns i farmor och farfars trädgård strax utanför Karlskronas centrum. Där åt jag och mina småsyskon plommon tills våra magar sa ifrån.
Jag äter allra helst både plommon och körsbär helt naturella. Direkt från trädet om jag har chansen. Hur gör du?
Hur ofta tänker ni på att er matlagning kan vara en bra present att ge bort? Jag gör det i alla fall en gång om året när min kusin fyller år. Hon kommer hit och får oftast en trerätters och jag behöver inte ägna en…
Det är flera år sedan jag och sambon började äta frukost på lokal på helgerna. Att äta en riktigt god frukost, sitta och prata eller läsa tidningar och bara gotta sig en bra stund är enligt mig den allra bästa starten på en bra dag.
DN På Stan har gjort ett frukosttest och har testat 15 caféer med frukostmenyer. Jag har bara testat några få av dem; t ex Café Frankfurt och Två systrar & en kock som jag skrev om våren 2007.
På Café Frankfurt
DN:s test ger mig flera nya cafétips för helgfrukosten. På Stan-favoriten Bakverket verkar ha en frukost precis i min smak och dessutom hade jag ingen aning om att min nästangranne Petite France serverar frukost.
Jag äter allra helst frukost på Caffè Ugo, men ibland måste man vidga vyerna en aning. Om inte annat för att bekräfta att stammisstället är det bästa.
På Caffè Ugo
Jag har helt och hållet snöat in på böcker och tidningar om italiensk mat. Det senaste tillskottet i kokbokshyllan är Peter Loewes “Det goda Italien” som handlar om maten och människorna i de italienska landskapen. Nu har jag tänkt att jag ska få koll på var den bästa olivoljan tillverkas (visste ni t ex att i Emilien växer inga olivträd – där använder man bara smör!!!) och hur pastan tillagas i Bologna. Och inte minst läsa berättelserna om hur italienarna umgås runt maten.
Det första avsnittet handlar om Rom och jag är nästan helt säker på att bilden nedan kommer från matmarknaden på Campo dei Fiori. Där jag gick bananas i maj 2007.
Edit! Bilden är från matmarknaden i Testaccio, inte från Campo dei Fiori som jag trodde. Se författarens kommentar nedan!
“Det goda Italien” ligger bedvid min säng för tillfället. Jag bläddrar i den lite nu och då. Och drömmer om nästa resa till det matmagiska landet i söder.
