Vi har just varit över till Helena och firat hennes födelsedag med bubbel och delikatesser. Allt var fantastiskt gott – eller som sambon kommenterade i bilen på väg hem: “det hade inte kunnat bli bättre i Italien!” Värdinnan bjöd även på en god efterätt som jag ser fram emot att läsa om i ett kommande inlägg. Åter igen, stort grattis på födelsedagen!
Hur gärna man än vill så har dygnet inte mer än 24 timmar och först nu när klockan är nästan 24.00 så blir det några minuter över till matbloggen. Nu när jag sitter framför laptopen minns jag inte alls detaljerna i kvällens matlagning. Men det är ju ändå roligt att dokumentera en del matexperiment så jag kompromissar därför lite och skriver lite fritt om kvällens meny som laborerades fram i sällskap med sambon. Till minne av en försommarkväll 2008 presenteras härmed:
Först av allt pilgrimsmusslor! En liten bas på blomkål och västerbottensost. Lite krispig bacon ovanpå. Sedan pilgrimsmusslan som vänts som hastigast i pannan och som fått lite färg (!) av cayennepeppar. Svart kaviar på toppen. Gott! Framför allt så gillar jag bacon och pilgrimsmusslor och idén med blomkål till pilgrimsmussla kommer från en middag vi åt på F12 i vintras. Att kaviarn hamnade högst upp kan jag inte riktigt förklara.
Det här var inte så avancerat. En risotto med mycket smak av skogschampinjoner och för ovanlighetens skull oxfilé serverat med Amarone. Egentligen så tycker jag att oxfilé är lite överskattat både till pris och smak men just idag så var det den mest intressanta biten att köpa i mataffären enligt sambon. Säger kanske en del om det övriga utbudet. Till grönsakerna blandades en enkel dressing med citronsaft, finhackad basilika och olivolja. Blanda dressingen i en burk och skaka om ordentligt!
Det här är en väldigt lyckad efterrätt som jag gärna rekommenderar för den som är lat. Det är både sött och syrligt och varmt och kallt: gör en enkel rabarberkompott och lägg den mellan ett par havreflarn och skiva sedan några jordgubbar och toppa med vaniljglass!
Ibland blir jag förvånad över att jag inte provat saker tidigare. Som t ex att hotta upp den vanliga potatissalladen med en senapsvinägrette. Ett väldigt enkelt tilltag som jag förstås borde ha gjort för länge sedan. Inget svårt alls och i fortsättningen kommer det helt säkert att bli en hel del sådana här varianter. Kanske med lite mer grönsaker i; sockerärtor, rädisor, salladslök och soltorkade tomater.
Till fyra portioner behöver du:
ca 25 färskpotatisar
3 msk finklippt gräslök
cocktailkapris efter tycke och smak
Vinägrette:
3 msk rapsolja
1 1/2 msk vitvinsvinäger
1 msk vatten
2 tsk grovkornig senap
1 vitlöksklyfta
en nypa salt
svartpeppar från kvarn
Gör så här:
Dela den kokta potatisen i mindre bitar. Blanda alla ingredienser till vinägretten häll den sedan över potatisen. Tillsätt gräslök och cocktailkapris. Potatissalladen blir allra godast om den får stå en stund innan servering så att smakerna hinner blandas.
Jag serverade potatissalladen till grillspett med chorizokorv och grönsaker (jag hade dock inte tålamod att vänta på att fler än ett spett skulle bli klart innan jag fotade; därav den lite fattiga portionen) och en grönsallad. Potatissalladen passar även till ugnsbakad lax, rökt kalkon eller i princip vad som helst.
Taylor&Jones räddade ju vår engelska julmiddag i vintras, och sedan dess så har vi ständigt återkommit till dem. De senaste dagarna har vi haft korvar med kyckling/citron/koriander, lamm/rosmarin och anka/apelsin. Den sistnämnda är min nya favorit och risken är stor att vi handlar lite mer till helgen.
Ryktet säger också att de har fått in Wensleydaleost idag så förhoppningsvis så finns min favoritcheddar med karamelliserad lök kvar nästa gång. Annars så får jag tröstäta mina favoritchips med salt&vinäger för 6:-/påsen…
Så här är det. Jag hinner laga mat. Jag hinner fotografera maten. Men just nu hinner jag inte blogga om den. Varje ledig minut går åt till att styra upp trädgården och så länge vädret är fint får nog matbloggen stå tillbaka lite. Jag återkommer när det regnar helt enkelt.
På bilden nedan ses en ananassalvia som jag inte kunde låta bli på Plantagen. Den doftar väldigt mycket ananas men smakar sådär. Tänker att den får växa till sig så får vi se om vi får någon nytta av den!
