Tre tjejer i köket

Vinnaren av biljetterna till Smaklustaktiviteten, Frida, berättar om helgens besök på Smaklust. Extra roligt att det var just kroppkakeprovningen som föll Frida och hennes mamma i smaken, tycker exkarlskroniten och kroppkakeälskaren Helena. 😉

Jag heter Frida och det var jag som hade den stora lyckan att vinna de två biljetterna till smaklust i helgen. På lördagen drog jag därför med mig min mamma till Tantolunden, med kameran kvarglömd hemma på hallbänken. Såklart. Nåväl, eftersom min kära mor i grunden är smålänning så var det nästan givet att vi skulle delta i kroppkakeprovningen som Blekinge län anordnade. Jag har under min uppväxt upplevt flertalet tillfällen då mamma har fått något drömskt i blicken och pratat om kroppkakorna hemifrån som är det absolut bästa hon vet (här talar vi om en kvinna som vanligtvis ratar både potatis och oftast även fläsk). Det var alltså med förväntan som vi såg framemot kroppkakeprovningen. I beskrivningen lovades det även kroppkakor med annorlunda fyllningar. Och visst blev det en kroppkakefest! Vi guidades av Ann-Mari Williamsson – matambassadör för Blekinge – mellan vartenda stånd på området som serverade kroppkakor. Vi fick smaka Blekinge-kroppkakan med traditionell fyllning serverad med gräddmjölk, skirat smör och lingonsylt. Smakade precis som de ska göra, enligt mamma, gott tyckte även jag. Från Blekinge fick vi även smaka en unik delikatess som tyvärr håller på att dö ut; Ålakroppkakan. Tillverkad på ön Senoren utanför Karlskrona, förr var den en specialitet på ön eftersom man ville spara grisarna till jul. Idag är det väldigt ovanligt eftersom ålen är sällsynt. Det var riktigt gott, även om både jag och mamma nog var överrens om att vi gillar den traditionella bättre. Men häftigt att få smaka en utdöende stycke matkultur!

Det blev även Öländska kroppkakor och stekta kroppkakor med tre olika sorters fyllningar. Och här kom det intressanta enligt mig (vid det här laget hade mor min ätit sig rejält mätt på sina öländska barndomsminnen). Den ena var fylld med rökt fläsk, något som jag tyckte var riktigt gott, kanske tom. godare än det traditionella, saltade fläsket. Den andra var en vegetarisk version fylld med smörfrästa kantareller. Visserligen älskar jag kantareller men jag tycker nog att det är onödigt att blanda i dem i kroppkakor, skogens guld äter jag hellre som de är. Den tredje och kanske mest ovanliga var fylld med rökt skarv (ni vet den där fågeln som alla skärgårdsbor hatar) och serverades med skirat örtsmör. Den var min favorit! Kanske inte så mycket för det rökta skarvköttet som för det gudomliga örtsmöret. Det förhöjde verkligen smaken, kul att piffa till kroppkakan lite!

Ann-Mari var en sann entusiast och vi fick höra många historier om ”The Bodycake Association” – jo, den existerar verkligen – och dessutom fick vi som en bonus smaka kött från Vigg-fågeln. Det föll mig inte riktigt i smaken men kul att ha provat. Dessutom tror jag att min kära mamma har fått sin dos av de runda fläskfyllda potatisbollarna på ett bra tag. Väl utnyttjade biljetter helt enkelt! Jag tackar så mycket! 🙂