Min skämsmat
Jag vill gärna tro att alla människor har skämsmat. Sånt de äter, men som de helst inte vill erkänna för någon. Det där snacket om att jag köper finyoghurt till helgfrukosten, gärna lägger några extra kronor på svenskt och närproducerat och dricker bubbel medan sambon lagar finpasta är bara en dimridå. I själva verket är jag en pinsam slacker till konsument.
Den här dressingmixen köpte jag i Berlin och jag har inte vågat titta på ingredienslistan för jag gissar att den innehåller så mycket konstigheter att jag skulle storkna. Istället blandar jag pulvret med olja och vatten och häller dressingen över min sallad och tycker att det är jättegott.
Allra mest skämmigt är nog ändå min förkärlek för de naturella ostkuberna från Cheez & Fun. Jag menar; av alla goda ostar som finns borde jag ju kunna hålla mig borta från de där ostkuberna. Men icke! Allra helst äter jag dem dessutom utan kex eller bröd. Sa jag att jag är pinsam?
Mer då? Jo, det finns ganska ofta fuloliver (hur bra rimmar det med min roll som olivdiva?) och burkchampinjoner i min kyl och det händer att det görs pulvermos i det här köket.
Puh. Nu är det er tur! Vilken är er skämsmat? Och våga inte påstå att ni inte har någon, för i så fall måste jag radera det här inlägget.
