Igår drog Martin igång Lilla surdegsskolan och jag är en dag sen på bollen, men från och med idag har jag satt igång. Veckans projekt utöver att komma på vilket julgodis jag ska göra i år blir alltså att mata en surdeg som framåt helgen förhoppningsvis blir ett gott bröd.
Håll tummarna för mig, jag är faktiskt surdegsoskuld! 🙄
Vår mataffär hade specialpris på kalvfärs så jag bestämde mig för att det fick bli husman på en måndag. Wallenbergare med potatismos, om än med något oortodoxa tillbehör – enkelt att göra och så himla gott! Tyvärr hade vi inget smör hemma så jag fick steka i olja, inte riktigt samma känsla men det funkade det med.
Till 8 biffar använde jag:
450 g kalvfärs
1 tsk salt
4 äggulor
1½-2 dl grädde (jag använde matlagningsgrädde, men eg. ska det vara vispgrädde)
nymald svartpeppar
smör att steka i
Gör så här
Blanda färsen med saltet, rör därefter ner äggulorna, grädden och ungefär ett kryddmått nymald svartpeppar. Arbeta ihop ingredienserna till en jämn smet. Forma 8 biffar som du steker i smör på medelvärme, ungefär 3 minuter på varje sida.
Till wallenbergarna serverade jag hemgjort potatismos (vispa pressad, kokt potatis tillsammans med lite grädde till lagom konsistens, smaka av med salt och peppar), rårörda lingon och inlagd gurka. De “obligatoriska” gröna ärtorna hoppade jag över, jag är inte så förtjust i dem. 🙄
Det finns minst 2 goda anledningar till att blogga om den här kakan: dels är den himla god och fler borde baka den, dels har jag chansen att vinna Therésias fina bakbok “Söta saker”!
Baileys ger en lite mer vuxen smak till den här kladdkakan och genom att bryta ner några bitar mörk choklad i den blev den ännu mer chokladig – precis som jag vill ha det! 😛
Ingredienser
2 ägg
3 dl socker
1 1/2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
4 msk kakao
1 1/2 dl vetemjöl
100g smör
50 g mörk choklad
3 msk Baileys (jag använde Baileys Coffee)
Gör så här
Smält smöret. Bryt ner den mörka chokladen i smöret och blanda om så att den smälter och det blir en jämn smet. Vispa ägg och socker så det blir pösigt. Blanda vaniljsocker, salt, kakao och vetemjöl. Rör ihop smör/choklad-blandningen, ägg/socker-blandningen, Baileys och de torra ingredienserna till en jämn smet. Häll smeten i en smord form med löstagbara kanter, pudra gärna kanterna med kakao innan du häller i smeten, alternativt ströbröd. Grädda kakan ca 25 minuter i 175°.
Kakan avnjöts med lite vaniljglass framför brasan – mums!
Har du inte upptäckt Therésias blogg Söta saker ännu är det på tiden att du gör det. Massor av kakor, godis och annat gott, perfekt så här i jultider!
I måndagskväll var jag och Helena i Operakällarens festvåningskök tillsammans med några andra bloggare och journalister för att lära oss laga familjen Catenaccis arrabiata. Under ledning av Stefano Catenacci hackades det vitlök, krossades tomater och revs basilika så det stod härliga till. Såsen fick vi med oss hem i en fin burk tillsammans med receptet och diplom.
Som avslutning på kvällen fick vi sätta oss till bords på Operaterassen och provsmaka den senaste rätten från Gooh! – frikadeller med färsk pasta i krämig tomatsås. En riktigt trevlig (och god) kväll!
Vår egen arrabiata, godkänd av Stefano
Lite vin och tilltugg som inledning på kvällen medan Goohs kökschef Michel Maiden berättade lite om hur det var när Gooh! startade för 5 år sedan.
Helena gästspelar i Operakällarens festvåningskök, Stefano inspekterar resultatet
Vi fick diplom! 🙂
Frikadeller med färsk pasta i krämig tomatsås, en nyhet från Gooh!
Familjen Catenaccis arrabiata (4 portioner)
2 burkar hela skalade tomater á 250 g
4 vitlöksklyftor
1 dl jungfruolja
torkad chili
färsk basilika
salt
socker
Gör så här
Skala vitlöksklyftorna och skiva dem tunt. Häll av tomaterna i en bunke och krossa dem med handen. Värm oljan på medelvärme, lägg i den skivade vitlöken och bryn försiktigt. Häll i tomatkrosset och låt koka på medelvärme i 15-20 minuter. Smula sönder den torkade chilin och riv basilikabladen till mindre bitar. Tillsätt chili, basilika, salt och socker under avsmakning. Servera såsen till nykokt pasta.
Har ni någonsin sett något så ledsamt i kryddväg? Ett par dagar efter att vi kickat igång elementen i lägenheten packade basilikan ihop och dog värmedöden (de där elelementen är skoningslösa). Jag blir illa till mods när jag tänker på hur basilikan säkert led i det tysta ett par dagar innan livslusten försvann helt och hållet.
Den till en början så glättiga historien om basilikan började här och fortsatte här.
Om basilikaguden kan förlåta mig lovar jag att göra ett nytt och helhjärtat försök med att odla egen basilika till våren.
