Vinbärskaka med maräng

Jag letade efter ett kakrecept som innehöll röda vinbär och maräng likt de långpannekakor som farmor gjorde när jag var liten. En sån där typisk kafferepskaka. Det här blev första försöket och jag tror att det kanske kan ha varit något ungefär som detta.

Det här är en sockersöt efterättskaka som gör sig bäst i små bitar. God både som nybakad och kylskåpskall dagen efter. Det går alleles säkert att minska sockret något i marängsmeten. Se gärna kommentaren längst ner om tiden i ugnen innan du sätter igång!

Vinbärskaka med maräng

Till en bakform med måtten 30 x 40 cm.

Kakan:

  • 3 dl strösocker
  • 75 g smör
  • 5  ägggulor (spar äggvitorna till marängen!)
  • 6 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 2,75 dl mjölk
  • 1 msk vaniljsocker

Bärmaräng:

  • 5 äggvitor
  • 5 dl strösocker
  • 1 msk vaniljsocker
  • 5 dl röda vinbär
  1. Börja med att göra kakbotten. Rör socker och smör i en bunke tills det blir vitt och pösigt. Rör ner äggulorna.
  2. Blanda torra ingredienserna i en annan skål och rör ner mjölken. Rör om tills det blir en  slät kaksmet. Bred ut smeten på bakplåtspapper i en bakform.
  3. Gräddas i nedre delen av ugnen i 200 grader, i ca 15 minuter.
  4. Förbered under tiden bärmarängen som ska bredas ovanpå kakan. Vispa äggvitorna till ett hårt skum. Rör ner strösocker och vaniljsocker. Blanda försiktigt ner bären.
  5. Ta ut kakan från ugnen och höj temperaturen till 250 grader. Bred bärmarängen ovanpå. Grädda på nytt i 5-7 minuter. Det här momentet beror lite på ugn och hur tjockt lager maräng du har. Min maräng var i lite kladdigaste laget så jag lät kakan stå kvar på eftervärmen i ugnen. Därav den bruna marängen på bilden.
  6. Skär kakan i  små fyrkanter när den har svalnat.

Årets favoriter i trädgårdslandet

Den här sommaren så tog vi oss inte an så mycket nya trädgårdsprojekt. Dels så flyttade det ju in en bebis tidigt i våras som kräver en del uppmärksamhet och dels så har vi varit bortresta en del i sommar när trädgården egentligen krävt som mest hjälp.

Tacksamt nog så har vi många återkommande kryddor att glädjas åt – olika sorters timjan, dragon, gräslök mm sköter sig självt utan hjälp.  Här är några nya favoriter i trädgårdslandet:

Jag tror inte att man kan odla för mycket basilika i en köksträdgård. I år hade vi bland annat frön på citronbasilika. Citronbasilika blev fantastisk smaksättare i vardagsmaten och precis som med myntan så brukar barnen gå och tjuväta av dessa fina basilikablad.  Till höger ovan, libbstickan, som jag bloggat om tidigare i sommar.  Något bortglömd under sommarsemestern men nu har plantan tagit ytterliggare fart sedan bilden togs.

På Zetas trädgård hittade jag ett fint lagerbladsträd. Och som det växer! Jag tror vi blir självförsörjande på lagerblad för de närmaste 50 åren, minst! Plantan är i kruka och får flytta in i vinter. Jag är lite osäker på hur den kommer att klara den svenska vintern. Till höger ovan, den efterlängtade spagettipumpan. Den hade kanske behövt lite mer omvårdnad när vi var på semester men ett par pumpor har det blivit. Perfekt som bebismat nu när familjens minst äter mosad mat.

Så var det då potatisprojektet. Förgroddningen innan sättpotatisen åkte i de svarta plasthinkarna tog lite tid. Kul att odla med barnen även om det blev ett dyrt kilopris på resultatet!

Oliver – skillnaden mellan fest och pest!

För mig är den här burken (och dess innehåll!) skillnaden mellan fest och pest i vardagen. Med några sorters goda oliver i kylen kan jag förvandla vilken trist och regnig tisdag som helst till en riktig fest.

I den här burken finns det just nu stora gröna oliver, små (och milda) kalamataoliver och volosoliver (en övermogen, mjuk och smakrik svart oliv).  Jag älskar verkligen italiensk matlagning och alla fantastiska råvaror, men när det kommer till oliver är Grekland överlägset Italien. De italienska liguriska oliverna är visserligen en favorit, men i övrigt vinner de grekiska med hästlängder.

När akuthungern sätter in och kvällens middag puttrar på spisen är oliverna en räddare i nöden. Jag äter dem också till maten, efter maten, mellan maten och all annan tid däremellan. 😉

Efterlysning: recept på pärondricka

Det kom ett mail från Helena som vill göra egen pärondricka och eftersom ingen av oss sitter inne med något bra recept vänder vi oss till er läsare. Om ni har några tips till Helena, fyll gärna på i kommentarsfältet!

Hej! Har nu på alla sätt och vis försökt hitta ett recept på hemmagjord
pärondricka/saft men utan att lyckas. Så jag fick den briljanta idén att
kolla med er om ni har någon erfarenhet av att koka saft på päron? Det
känns ju så himla sorgligt att låta frukten bli förstörd när man inte
hinner äta upp allt hur mycket man än ger bort till släkt och vänner och
saft kändes som ett bra alternativ. Har ni några bra tips eller idéer?

Matsedel, vecka 37

Det är lika bra att inleda med att bekänna att förra veckans matlagningsambitioner gick käpprakt åt skogen. Sena jobbkvällar, en födelsedagsuppvaktning, en mamma som åkte hem och en annan mamma som kom på besök borgade liksom inte för att vi skulle vara disciplinerade. Om sanningen ska fram vill du laga mat åt mig då? lagade vi mat en gång i förra veckan (den avancerade rätten hamburgare och potatisklyftor). De andra kvällarna åt vi hämtmat och avslutade sedan veckan, programenligt i och för sig,  med plockmat från Hötorgshallen. K A T A S T R O F. Nu ber jag matgudarna om förlåtelse och tröstar mig med att det bara kan bli bättre den här veckan.

Hemmas hos H&M, vecka 37

  • Lasagne 
  • Sockerstekt lax, nudlar och klassiska sushi-tillbehör som inlagd ingefära, soya och wasabi. Det här har blivit vår nya favoriträtt och den passar mig perfekt eftersom jag inte är så förjust i t ex rå lax på sushi, men ändå gillar de där goda tillbehören. Mums!
  • Helstekt fläskfilé (eller t ex hel kotlettrad) och bönsallad med nektariner och granatäpple
  • Potatissoppa med citron och timjan toppad med fräst sidlfäsk
  • Stekt spättafilé (eller annan fisk som ser fin ut) och potatissallad med citronvinägrett. Vi får besök på fredag och det är lika bra att jag garderar mig med att det finns risk (chans?) för att det blir en uteätarkväll. Det är i så fall inte fiskens fel…

Tidigare matsedlar