Smakresan #3 – en nypa här och där
Jag får ofta frågan om hur vi har introducerat barnen till vanlig mat och det vanligaste är nog att det har blivit just “en nypa här och där”. Visst får minsta barnet egna puréportioner till frukost-lunch-middag just nu, men hon bjuds ju även in till det som vi äter (eller ja det kanske är mer hon som bjuder in sig själv…) .
Så snart barnen har vart stora nog att sitta i en egen matstol så håller de oss sällskap vid matbordet när vi äter och de äter alltså samtidigt som oss. Nu är H snart 8 månader gammal och hon gillar verkligen att spana in våra tallrikar. Mer än sin egen faktiskt…
Det blir små brödbitar att plocka med. En nypa ris. Strimlad färsk pasta. Mittbiten av gurkan. Skedar av den naturella yoghurten. Små mjuka bönor typ cannelini som är lätta att mosa. Hon delar jordgubbar med sina systrar och spanar förväntansfullt in färska fikon. Så det är klart att hon får hugga in!
Skulle man sammanfatta vårt tänk kring barnens mat skulle det vara Monkey-see Monkey-do – barnen vill ha den mat som vi vuxna äter på middagstallriken, för de har förväntar sig det.
Egentligen så har jag inte något bra svar på hur det har blivit så här – att de större barnen är allätare, som älskar grönsaker och hugger in på det som är “främmande” på tallriken. Men vi har alltid erbjudit barnen vår mat och har aldrig haft olika menyer för vuxna och barn. Det som kanske har påverkat oss mest till att uppmuntra våra barn att uppskatta all sorts mat, är bland annat att en bekant till oss lagar tre olika middagar varje kväll till de tre barnen (som numer är tonåringar),och det kändes lite som ett skräckscenario för oss att bli slavar under sådana omständigheter. Ska tillägga att det är en mycket snäv meny dessutom som deras barn har “godkänt”.
Även om familjens yngsta äter vår middagsmat så finns det förstås en baktanke redan när vi handlar hem maten. Som butternutsquashen till exempel. Den köpte jag enkom för att göra barnmatspuré med även om den blev middagsmat till oss övriga i familjen:
Kyckling med rosmarin + rotfrukter med fetaost och honung
- Bryn kycklinglårfiléer med rosmarin.Lägg dem i en ugnssäker form
- Fyll på formen med skivad butternutsquash och morötter . Ringla över olivolja, smulad fetaost, honung och nötter. Salta och peppra. Rostas i ugnen i ca 200 grader.
Smakportion med butternutsquash och morot
Under tiden maten lagades klart i ugnen gjorde jag ett separat litet kastrullkok på butternutsquash och morötter på spisen. Rotfrukterna mosades med lite solrosolja. Inget merjobb alltså när barnmaten kan trollas fram när man ändå passar grytorna i köket!
Mer tankar om barnmat:
Smakresan #1 för tredje gången
Smakresan #2, typ sex månader
5 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
pipopp
Kloka tankar.
Eftersom mina skruttar aldrig var sjukliga eller underviktiga, brydde ajg mig inte så mycket om de en eller annan dag inte gillad maten och åt lite lite. Nästa dag tog de igen det på nåt annat.
Men jag kan förstå föräldrar som blir lite rädda om det _aldrig_ passerar nåt genom munnen, förutom favoriterna.
Elin
Du är klok du också 🙂
Det är verkligen så mycket “här och nu” med småbarn och mat, jag glömmer ju så fort, så jag tänkte försöka få ner lite tankar då och då här i matbloggen. Om någon frågar mig om ett halvår om vad min 8-mån åt så kommer jag ju inte alls att minnas (bortsett från tidningspapper som hon verkar vara lätt besatt av just nu). Och vem vet, en dag kanske barnen själva kommer läsa det här 😉
pipopp
Förlåt stavningen. Står i köket med kladdiga händer och försöker trycka försiktigt på tangentbordet. Blir knas.
Hanna
Svårt det där. Jag var enda barnet och min mamma gav mig annat när hon & pappa åt vissa rätter som jag absolut inte tyckte om, typ bruna bönor. Just det tycker jag fortfarande inte om, men annat jag slapp äta som liten tycker jag om nu, och som barn var jag extremt kräsen och jag tror att jag om jag blivid tvingad hemma att äta vissa saker hade jag inte kunnat äta de nu. Egentligen var jag mest kräsen när det gällde ‘dålig’ mat, för min mamma och mormor lagade så god mat att jag inte fixade skolmaten som var så processad i jämförelse. Jag är fortfarande kräsen när det gäller hel- och halvfabrikat, men numera är det ju inget problem. Men som barn när man skulle äta middag hos andra kunde det vara svårt…
Elin
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag tycker våra barn får “bra” mat hemma och om de dissar hel och halvfabrikat så har jag ju inget problem med det. Tror de äter det mesta hemma hos andra, vad jag vet. “Dom vet inte hur bra dom har det” brukar min man konstatera rätt ofta vid middagsbordet när barnen hugger in på maten…
Det som jag tycker är svårast just nu när det gäller barnen och maten är attityden i samband med att deras jämnåriga vänner är över på middag. Mat som jag VET att mina barn normalt äter, vill de inte riktigt äta när deras kompisar inte vill prova. Det blir en ganska krånglig situation. En 6-åring som var på besök hos oss nyligen hade aldrig ätit broccoli, ville inte heller prova, och då ville inte mina barn heller äta. I vanliga fall äter de ett stort lass…