Det kom ett mail från Hannah som ska åka till Milano (vilken lyckans ost). Eftersom ingen av oss varit i Milano ännu ber vi er läsare om era bästa tips – ni brukar ju vara så bra på att dela med er! 🙂
Jag och maken skall åka till Milano i januari nästa år så jag tänkte
passa på att fråga er om ni har något förslag på vart man skall äta i
Milano? Om ni själva varit där eller hört om något?
När Elin, Maria och jag lagade mat tillsammans den där kvällen för prick sju år sedan och bestämde oss för att starta en matblogg hade vi inte en susning om vad vi gav oss in på. Vi levde i flera år i villfarelsen att det bara var de närmast sörjande som läste bloggen och det är inte så värst länge sedan det gick upp för oss mig att det faktiskt finns de som lagar mat efter våra recept.
Om någon hade sagt till oss 2004 att vi efter något år skulle få kontakt med trevliga läsare, lära känna nya vänner, få möjlighet att prova nya produkter och gå på pressträffar hade vi helt säkert skrattat gott och bett vederbörande dra den om Rödluvan. De här sju åren har bjudit på det mesta; ett superkul utbyte med er läsare, ett matbloggspris, många knasiga mail, en och annan bloggtorka, trevliga event, tidningsintervjuer, vardagsbloggande, några helknäppa samarbetserbjudanden, överbelastade sevrar, möten med läsare och perioder med prestationsångest . Ja, listan kan verkligen göras hur lång som helst.
För oss alla tre är kontakten med er läsare det allra roligaste med bloggandet. Utan era glada tillrop, kommentarer och mail hade vi helt säkert inte hängt i så här länge. Tusen, tusen tack!
Ikväll ska vi göra något ovanligt; vi ska gå ut och fira på krogen. De som följer oss på Twitter kan helt säkert få ta del av firandet på ett eller annat sätt (ni hittar oss i högerkolumnen eller genom att följa oss här, här och här).
PS! Visst är ni lite nyfikna på vad vi lagade den där kvällen för sju år sedan? Håll i er, för här kommer bloggens första inlägg (ja vi vet att det finns tidigare inlägg, men de är efterpublicerade eftersom vi ville få med alla våra matlagningskvällar).
Nu har jag ändrat lite på inläggen som är relaterat till barnmat. Förut fanns en speciell kategori som hette Barnmat här i matbloggen men den blev lite överflödig och är nu borta. För det mesta som vi äter hemma är ju även barnens mat. Se all min middagsmat som barnens typ 😉
Men så har jag istället börjat lyfta fram lite olika taggar:
Smakportioner – det här är alla de inlägg som innehåller bebispuréer och all mat upp till ca 12 månader. Så länge allt är mixat och mosat typ.
Barnvänligt – för lite större barn, typ från 12 månader. Om det är något middagsrecept som jag vill flagga extra för som våra barn gillar extra mycket. Subjektivt från vår familj med andra ord…
Barn i köket – ja det kanske inte är mitt starkaste kort, men det är inlägg som handlar om när barnen är med och hjälper till. Det kanske kan komma att bli mer inlägg med tiden?
Barnkalas – är precis vad det låter som 🙂
Barn på stan – lite tips på vart man kan äta ute med barnen. Här ska jag också bli lite bättre på att uppdatera, för det är något som jag får mycket frågor om!
Mellanmål – tips på variation. Glöm inte heller taggen smoothie!
Saknar ni något? Hojta till i kommentarsfältet!
Det blir en hel del frukt och grönt mixat med stavmixern till bebisen just nu. Den här röran gick verkligen hem (det gör nog alla röror med sötpotatis till den här lilla bönan) så för minnets skull så kommer här en receptskiss.
Jag tärnar och ångkokar allt i en kastrull. Morot och sötpotatis får koka längst och mango och äpple kommer med de sista minutrarna. Mixa allt med osaltat smör eller med den olja du föredrar.
Jag får ofta frågan om hur vi har introducerat barnen till vanlig mat och det vanligaste är nog att det har blivit just “en nypa här och där”. Visst får minsta barnet egna puréportioner till frukost-lunch-middag just nu, men hon bjuds ju även in till det som vi äter (eller ja det kanske är mer hon som bjuder in sig själv…) .
Så snart barnen har vart stora nog att sitta i en egen matstol så håller de oss sällskap vid matbordet när vi äter och de äter alltså samtidigt som oss. Nu är H snart 8 månader gammal och hon gillar verkligen att spana in våra tallrikar. Mer än sin egen faktiskt…
Det blir små brödbitar att plocka med. En nypa ris. Strimlad färsk pasta. Mittbiten av gurkan. Skedar av den naturella yoghurten. Små mjuka bönor typ cannelini som är lätta att mosa. Hon delar jordgubbar med sina systrar och spanar förväntansfullt in färska fikon. Så det är klart att hon får hugga in!
Skulle man sammanfatta vårt tänk kring barnens mat skulle det vara Monkey-see Monkey-do – barnen vill ha den mat som vi vuxna äter på middagstallriken, för de har förväntar sig det.
Egentligen så har jag inte något bra svar på hur det har blivit så här – att de större barnen är allätare, som älskar grönsaker och hugger in på det som är “främmande” på tallriken. Men vi har alltid erbjudit barnen vår mat och har aldrig haft olika menyer för vuxna och barn. Det som kanske har påverkat oss mest till att uppmuntra våra barn att uppskatta all sorts mat, är bland annat att en bekant till oss lagar tre olika middagar varje kväll till de tre barnen (som numer är tonåringar),och det kändes lite som ett skräckscenario för oss att bli slavar under sådana omständigheter. Ska tillägga att det är en mycket snäv meny dessutom som deras barn har “godkänt”.
Även om familjens yngsta äter vår middagsmat så finns det förstås en baktanke redan när vi handlar hem maten. Som butternutsquashen till exempel. Den köpte jag enkom för att göra barnmatspuré med även om den blev middagsmat till oss övriga i familjen:
Under tiden maten lagades klart i ugnen gjorde jag ett separat litet kastrullkok på butternutsquash och morötter på spisen. Rotfrukterna mosades med lite solrosolja. Inget merjobb alltså när barnmaten kan trollas fram när man ändå passar grytorna i köket!
Smakresan #1 för tredje gången
Smakresan #2, typ sex månader
