Under 2012 genomför Astma- och Allergiförbundet en kampanj för att samla in pengar till allergiforskningen. Kampanjen heter ”Min önskans stad” och går ut på att uppmärksamma de s k allergidoldisar som finns i samhället. På kampanjsajten ”Min önskans stad” kan man gå in och klicka på det forskningsområde som ligger en varmast om hjärtat (och skänka 50, 100 eller 200 kr).  Det område som fått flest donationer får sedan högst prioritet i forskningen.

När informationen om den här kampanjen landade i vår mailbox lurade min pollenallergi i vassen. Den kommer smygande varje år (vid olika tidpunkter beroende på hur tidig våren är, så klart) och slår sedan till med full kraft. Prick samtidigt  som kampanjen drog igång hade pollenallergin gått banans. Fullständigt. Jag låg på soffan och flämtade och tänkte att det här är livet som allergidoldis. Det syns inte på mig, men jag mår risigt, får en jobbig astma, kan inte vara utomhus och orkar inte jobba. Det handlar visserligen bara om ett par veckor om året, men det räcker gott och väl. Det var ödets ironi att jag inte ens orkade publicera ett inlägg om allergiforskningen. För att jag var så galet allergisk. Underbara, förjäkliga våren. Hatkärlek är ingen underdrift i det här fallet.

För mig handlar det om att stoppa i mig sju, åtta olika sorters mediciner under våren, fokusera på att försöka andas och helt enkelt stå ut (det kan också vara så att jag tröstar mig med glass, goda juicer och annat som jag kan tänkas vara sugen på, men det är tyvärr inget jag får utskrivet på recept). Andra allergidoldisar kan inte besöka butiker eller åka buss, får ont i magen av att äta glass, kan inte hälsa på vänner som har husdjur etc.

Som ni förstår ligger den här kampanjen mig varmt om hjärtat och jag önskar att det läggs lite extra krut på forskningen om pollenallergi. Vilket område stödjer du?

Läsa mer?

• Astma- och Allergiförbundet
• Astma- och Allergiförbundets sida på Facebook