Månad: augusti 2012

Cumbria

Cumbria: Lunch på The Punch Bowl Inn

/

Jag är barnsligt förtjust i att äta lunch på gastropubar när vi är i England. I kravspecen finss små söta stenhus på vischan med rustik inredning och i Yorkshire där vi alltid är finns det minst sagt en i varje väderstreck. I somras var vi bland annat på the Punch Bowl Inn som ligger i Lake District strax utanför Kendal (karta för att hitta hit finns här). Vi var otroligt nöjda med lunchen och jag kan tänka mig att det här är ett bra ställe att äta middag och sova över på om man har det goda omdömmet att bila runt i England på sin semester;

Så en snabbrapport med lite skumma iphonebilder:

The Punch Bowl till vänster. Kyrkan ligger strax bredvid till höger.

Prästen har förstås en egen VIP-plats vid parkeringen.

Makens förrätt, rödbetor serverat på tre olika vis; med valnötter, getost samt hallon & tryffelvinägerette. Smakrik kombo! Jag  åt en dubbelbakad ostsufflé med Lancashireost. Mäktigt så klart.

Generösa varmrätter minst sagt. Maken gav sig på en udda men lyckad kombination med fläsksida och bläckfisk och jag höll mig till en mer traditionell kombo med två sorters kyckling och bräserad kål.  Enkelt och okomplicerat men synnerligen  vällagat. Vi hann även med en kopp kaffe på uteserveringen innan vi susade vidare till Lénclume. De söta kakorna blev vi bjudna på, tack tack, vi kommer gärna tillbaka!

1 kommentar
dipp och röror

Två olika sorters färsspett med tillbehör

/

En av semesterdagarna i Karlskrona samlades hela familjen på middag hemma hos mamma och pappa. Jag bestämde mig för att göra färsspett och lade till några såser och sallader. Det blev en liten minibuffé, vilket ju är det allra bästa som finns att både laga och bjuda på. 🙂

Jag gjorde dels lammfärsspett smaksatta med fetaost, kanel, spiskummin och vitlök och dels blandfärsspett med persilja och oliver. Till det serverades tzatziki, fetaostcreme, couscoussallad (blanda couscous med olivolja, citronsaft, persilja och tomater) och tomat- och myntasallad. Goda smakkombinationer och inte så värst tidskrävande. Det här är dessutom rätter som kan förberedas innan. Strax innan det är dags att äta är det bara att lägga färsspetten på grillen (eller göra dem i ugnen) och duka fram såser och sallader.

Lammfärsspett med fetaost, kanel, spiskummin och vitlök (ca 4 portioner)

500 g lammfärs
1 ägg
1/2 tsk kanel
1/2 tsk spiskummin
1 vitlöksklyfta (pressad, finhackad eller finriven)
1/2 pkt fetaost
salt
svartpeppar

Gör så här:

Blanda färs och ägg. Tillsätt vitlök, smula ner fetaosten (för stora bitar gör att färsen inte håller ihop) och kryddor och provstek en liten klick färs om du är osäkert på salt- och pepparmängden (jag är usel på att ange just de här mängderna, men det går hur som helst alltid åt mer salt och peppar än vad jag tror på förhand). Forma färsen runt grillspett (alt. forma färsen till järpar och stick sedan i grillspetten). Grilla i ca 15-20 minuter.

Blandfärsspett med oliver och persilja (ca 4 portioner)

500 g blandfärs
1 ägg
1 dl finhackad persilja
3/4 dl finhackade oliver
salt
svartpeppar

Gör så här:

Blanda färs och ägg. Tillsätt persilja och oliver (tänk på att verkligen hacka oliverna superfint så att färsen håller ihop) och krydda med salt och svartpeppar. Provstek en liten klick färs om du är osäkert på salt- och pepparmängden (jag är usel på att ange just de här mängderna, men det går hur som helst alltid åt mer salt och peppar än vad jag tror på förhand). Forma färsen runt grillspett (alt. forma färsen till järpar och stick sedan i grillspetten). Grilla i ca 15-20 minuter.

Tomat- och myntasallad (ca 6 portioner)

6 tomater
1 kruka mynta
1 rödlök
1 1/2 tsk citronsaft
lite salt
svartpeppar

Gör så här:

Skär bort kärnhusen på tomaterna och finhacka sedan tomaterna och rödlöken. Blanda med finhackad mynta. Tillsätt citronsaft, salt och svartpeppar. Låt stå minst 30 minuter innan servering.

3 kommentarer
England

Ett måste i Yorkshire: Bettys Cafe Tea Rooms

/

Att åka till England på semester utan att hinna med en omgång scones med clotted cream och sylt vore ju alldeles för sorgligt. I Yorkshire är det Bettys Cafe Tea Rooms som gäller för klassisk afternoon tea. Numer har de sex stycken tea rooms runt om i Yorkshire. Tidigare har vi varit på den i Northallerton och i sommar hann vi med Bettys i Harrogate. Det här var vårt första stopp på en matspäckad helg utan barnen. Bra start på helgen helt klart!

Bettys öppnade sitt första tea room 1919 och är verkligen ett himmelrike för anglofiler om man vill ha klassisk afternoon tea och det lever upp till förväntningarna om du vill gå till ett ställe i riktig old school-anda. Du får alltid köa för att komma in på Bettys men i regel så går det ganska snabbt att få bord. Jag tror till och med att det är en del av grejen att man ska köa en liten stund. Nu bjuder jag inte på några interiörbilder från vårt besök men du hittar flera på deras hemsida. Det kändes helt enkelt inte lämpligt att vifta med en kamera i den här miljön. Tur att man kan vara någorlunda diskret med iphonen.

Till vänster – ett skarpt öga anar den långa kön utanför. Engelskt te blir inte bättre än så här – serverat med silverkanna på Bettys!

Klassiska smörgåsar finns givetvis på menyn, här en fin variant med waldorfsallad. Scones med clotted cream och sylt är ju ett måste, men det behöver jag ju knappt påminna om eller hur?

4 kommentarer
England

Prestigemenyn på The Burlington

/

Vi hann med två restauranger med michelinstjärna den här sommaren när vi var i England. Först ut – The Burlington!

Vi var på  the Burlington i början av augusti och hade en riktigt bra kväll. Vi bodde på the Devonshire Arms och restaurangen ligger alltså på samma hotell. Tämligen classy detta. Gästerna innan oss anlände i helikopter så vi ville väl mest gömma vår lilla hyrbil bakom någon stor ek. Vi checkade in i god tid och hann med  en promenad till Bolton Abbey som ligger på ca en kvarts promenadavstånd (om man som vi, tar genvägen över en kohage). Sen gick vi till det närliggande brasseriet, maken provade lokal öl och jag hann med en Pimms. Inte helt oväntat, eller hur?!

Burlingtons klassiska meny har fem rätter, avsmakningsmenyn sju och prestigemenyn tio. Eftersom vi inte hade haft barnvakt på en halv evighet så gick vi kanske inte helt oväntat galore och valde deras prestigemeny med tillhörande vinpaket. Jag kan redan här glatt erkänna att det var skönt att ha nästintill krypavstånd till hotellrummet efteråt!

Kvällens meny:

Grapefruit & Basil Mojito

~
Red Cabbage & Horseradish Cannelloni
~
Crispy Gull’s Egg – Pea Velouté – Berkswell – Toasted Millet
~
Marinated Trout – Crab Salad – Pickled Cucumber – Sea Herbs – Grapefruit
~
Goosnargh Duck textures – Duck Liver Parfait – Rhubarb & Hibiscus
~
Orkney Scallop – Celeriac – Smoked Eel – Apple – Truffle ~
Slow Cooked Beef Sirloin – Onion & Bone Marrow – Nasturtium
~
Selection of English Cheeses from the Trolley (£10 – £15 supplement)
~
Gin & Tonic
~
Pistachio Olive Oil & Cherry Cake – Cherry Sorbet – Tonka Bean Mousse
~
Raspberry – White Chocolate – Lemon Verbena

Vi konstaterade snabbt att det inte var yorkshire portions (och tur var väl det) matmässigt, samtidigt som de var tämligen generösa på de tio (!) vinglasen. Efteråt kändes det nästan som vi haft ett vinpaket till middag med tillhörande tilltugg. Vinkällaren är för övrigt något som lockar många vinintresserade till the Burlington. Jag har mailat dem för att få vinlistan, uppdaterar med den när den kommer.

Helhetsintrycket – det här var en mycket bra middag. Vi var mer än nöjda. Slipad service, kanske lite segt ibland innan tallrikarna kom in men det var genomgående bra allt som serverades.

Dock önskade vi nog att vi valt den klassiska menyn med fem rätter som ett av grannborden avnjöt. Den såg helt fantastiskt ut. Samtidigt så kände vi ju inledningsvis att vi ville få ut så mycket av vårt besök så det var svårt att inte välja prestigemenyn eftersom det var första besöket.

Frukosten serverades i orangeriet morgonen efter. En riktigt förstaklassig upplevelse. Vi hann läsa the Telegraph i godan ro och det var en mycket fin avslutning på vårt besök hos Devonshire Arms som varmt rekommenderas!

8 kommentarer
EFTERRÄTT

Chokladfondant

/

Förrförra helgen avslutade vi lördagsmiddagen med en ypperligt god chokladfondant. Jag gjorde absolut ingenting ska tilläggas. Det var maken som premiärlagade från Angela Hartnetts fina kokbok A taste of home. Det här är en kokbok som bjuder mestadeles på bra vardagsmat som vi med all säkert kommer att återkomma till men den har också ett kapitel med en rad tilltalande efterätter.

Det här receptet är Angela Hartnetts baked chocolate pudding. Den är misstänkt likt chokladfondant med sin krämigt rinniga konsistens i mitten. Hennes kommentar om dem är att de är gooey vilket är en underbar beskrivning på en dessert. Chokladpudding för mig är ju mer typ så här men jag har insett med åren att det engelska ordet pudding är mer generellt för efterätt. Jag kallar dem här alltså choklafondant.

Receptet räcker till sex stora muffinsformar och de är godast om de görs precis innan servering. Antalet minuter i ugnen är lite som med kladdkaka, du får prova dig fram till vad som blir bäst med din spis!

Chokladfondant

6 stycken

  • 225 gram mörk choklad 70%, av god kvalité
  • 225 gram smör
  • 100 gram vetemjöl
  • 300 gram socker
  • 4 äggulor
  • 5 ägg
  • kakaopulver till formarna

du behöver även en muffinsplåt i teflon för sex stora muffins

  1. Sätt ugnen på 180 grader.
  2. Dela chokladen i småbitar och lägg i en skål med smöret.
  3. Låt koka i vattenbad i en kastrull tills allt har smält. Obs! Låt inte skålens botten nudda vattnet. Låt svalna.
  4. Sikta ner mjölet i annan skål. Häll i sockret.
  5. Blanda äggulor med äggen i ytterliggare en skål, häll sedan ner dem i skålen med mjöl och socker. Rör sen ner chokladsmeten. Blanda varsamt till en jämn smet.
  6. Smöra  muffinsformarna och pudra dem lätt med kakaopulver. Häll i smeten.
  7. Grädda i ugnen i ca 10 minuter. De ska gräddade, men vara mjuka i mitten och alltså ha en rinnig konsistens inuti.
  8. Låt stå ett par minuter och svalna innan du tippar upp dem på assietter. Servera förslagsvis med glass (vi hade den här favoriten) och färska bär.

Dessutom dammade vi av en bortglömd flaska av det italienska dessertvinet Ruffino som dök upp som produktprov i början av sommaren. Det var en glad överraskning att hitta i skafferiet! Så gott!

Beskrivningen “söt, mogen, nyanserad, bränd smak med inslag av fat, nötter, torkade aprikoser, knäck och apelsinskal” stämmer mycket bra. Kanske att den därmed gör sig bättre till efterätter liknande crème brulée än våra tunga chokladpuckar ovan men det var verkligen ett lättsamt och gott dessertvin som jag gärna köper hem igen. Om inte annat till italienska mandelskorpor – för den smakkombon är ju svår att slå!

4 kommentarer