Dalat är fantastiskt fin liten stad uppe i de vietnamesiska bergen som även kallas  för The Little Paris  på grund av sin franskinspirerade arkitektur. Här finns till och med ett eiffeltorn för frankofilen på villovägar i Vietnam! Det finns ett par franska restauranger här i Dalat och med förväntningar på lite god fransk husman som omväxling så planerade vi in en söndagsmiddag på den franska bistron le Cafe de la Post. Nu gick det inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Nej. Den här restauragen var inte värt en omväg. Inte ens om man redan är i Dalat. Det blev inte den där franska matupplevelsen som vi  kanske naivt drömde om. Interiören har förvisso maximal bistro-feeling som förstärktes än mer med Edith Piaf i högtalarna. Servicen var också bra ska tilläggas, den är en bra bit över genomsnittet. Men maten var kanske inte det mest genuina ”franska” som passerat våra tallrikar. Nu i efterhand noterar jag att de har lagt in en liten disclaimer i sin presentation på sin hemsida om att de ”highlighting French, Western and authentic Vietnamese cuisine”.  Ja man får alltså ställa in sig på lite cross-over här.

Vinlistan inkluderade ett antal franska viner men vi blev avskräckta av priserna (jag har givetvis all förståelse för att  import kostar) och vi höll oss till en flaska välkylt Dalatvin.  Mest prisvärt matmässigt är att beställa den rekommenderade tre-rätters-meny vilket vi också gjorde.

Förrätten ingav förtroende om att resterande rätter skulle kunna bli bra. Det kom in en krispig grönsallad med räkor och grillad aubergine som toppats med en senaps-och-honungsdressing. Fräscht och enkelt. Brödkorgen var också tillfredsställande.

Sen kom varmrätterna och alla våra förväntningar rasade som ett korthus. Makens fisk, snapper med vitvinssås, serverades med vietnamesiskt fried rice. Det var ju lite synd att man inte ackomponjerade med något mer förväntat – som till exempel potatis?  Jag åt en milanesisk (!) schnitzel som var seg och trist. Grönsakerna var ett snålt tilltaget tillbehör vilket kändes otroligt onödigt när vi trots allt är i en stad som är känd för sina  grönsaksodlingar.

Barnen beställde pasta. ”Pestopastan” var  en fet gräddig sås. Deras fisk var överkokt. Barnen lämnade maten och åt sig trötta på brödkorgen.  Jag kunde inte riktigt ifrågasätta det för pastan var faktiskt svår att äta.

Vi hann även med tiramisu och black forrest cake till efterätt.  Piffigt presenterat men mest sockrigt och sött. Makaronen som min dessert toppats med skulle göra sig bättre solo till kaffet.

Sammanfattningsvis  – Le cafe de la Post  bjuder på en fantastiskt fin miljö och har bra service. Gå gärna hit och njut av en kopp kaffe eller en drink i baren. Maten  är jag dock tveksam till att rekommendera eftersom den är dyr och inte bjuder på någon kulinarisk upplevelse.