Siem Reaps mest populära restaurang
“Haven training restaurant” drivs av ett schweiziskt par som tidigare jobbat på barnhem i Kambodja. De hade funderat mycket på vilken framtid som skulle vänta barnen den dagen de blev vuxna och flyttade från barnhemmet. En tanke växte fram till ett stort livsprojekt – de åkte hem, samlade pengar och kom tillbaka till Siem Reap för att starta en arbetsplats för unga som växt upp på barnhem. Två år senare är Haven den mest populära restaurangen i Siem Reap och på Tripadvisor har de passerat 1000 recensioner.
Inte helt oväntat fick vi boka bord ett par dagar i förväg. Dels för att det är populärt men också för att det är en ganska liten restaurang. Det är bra mat här. Menyn bjuder på både khmeriska curries och “western food”. Det är oklanderlig service. Och framför allt går det inte att undvika den fina familjära stämning som råder här.
Vår servitris med “Big sister” tryckt på sin t-shirt håller lite koll och stöttar de yngre i arbetslaget. När restaurangen öppnades anställdes en rutinerad kock från ett femstjärnigt hotell för att lära upp de nyblivna kockarna. När de seniora medarbetarna har blivit fullfjädrade i sina arbetsupgifter går de vidare till nya arbetsgivare med goda rekommendationer i handen. Jag lämnade inte bara restaurangen mätt av god mat – utan också full av beundran för det jobb de har gjort för att stötta unga föräldralösa i Siem Reap. Vill du läsa mer om deras arbete så rekommenderar jag deras hemsida och denna artikel.
4 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Fröken Dill
Vilken härlig resa! Och vilken bra idé för en restaurang!!!
Elin
Ja det är ett fantastiskt arbete som de har gjort med Haven. Just i Siep Reap ser man mkt “social responsibility” med olika initiativ. Hotellet vi bodde på har ett stort engangemang med en egen foundation. Det behövs. Det är så många barn och unga som är utsatta. En smärtsam sak är att det finns “barnhem” som eg är förtäckt verksamhet för trafficking. Vi fick många historier berättade som man inte vill höra och som kan göra en sömnlös om natten. Vår hotellchef berättade om en workshop han skulle hålla i dagen efter med sin receptionspersonal “hur man förhåller sig när en vit man vill checka in med sin kambodjanska systerson”. Jag frågade vilket stöd man hade från polis och annan myndighet och han skakade på huvudet och sa att den var helt obefintlig.
Karin
Planerar ni att sluta med bloggen? Tycker det är inlägg allt mer sällan och då nästan bara från Elin, nån gång från Helena. Synd isåfall, jag har följt er från starten!
Elin
Hej Karin! Tack, det är roligt att vara saknad! Jag är fortfarande i Vietnam. Vårt internet är lite upp och ner och just ladda upp bilder till bloggen krånglar lite härborta. Så det har blivit mer att jag har uppdaterat på FB och instagram (twitterkontot är spärrat ) härborta. Dessutom verkar mobilsurfande funka lite bättre än macbookbloggande. Lite strul med uppkoppling från min sida alltså… Men jag har mkt bloggmaterial på lager så det kan nog bli Ketchupeffekten så småningom.