Det är dags att summera och titta tillbaka på året som har gått innan nästa träder in. Så här kommer en snabbrepris av 2014! Året började så klart i Vietnam. Då i januari var det högsäsong i Mui Ne och för oss innebar det i praktiken att det…
Nej men så klart. De här gick ju inte att motstå. Lila brysselkål!
Mina barn äter brysselkål även i vanliga fall, så länge de är färska och kokta al dente – men visst hördes ett imponerande glädjetjut när jag visade upp de här sköningarna.
Hur de smakar? Precis som de gröna… men det får ändå bli dagens tips till andra fåfänga kål-entusiaster!
PS! Servera tex med timjan och citron!
När vi lämnade Rom på höstlovet var det med en stor panettone i handbagaget. Det fanns en plan med att äta den vid första advent.
Däremot hade vi ingen klar plan för HUR den skulle serveras när söndagen kom men en skafferitömning löste problemet snabbt. Vi får se om det här blir en återkommande adventstradition eller inte. Det här en himmelskt god efterätt som passar fint i december.
Har du inte någon panettone inom räckhåll kan jag även rekommendera french toast som vi upprepade den här efterätten med någon vecka senare.
Det hör ju till att rapportera av här i bloggen vad vi har ätit på våra bröllopsdagar. Förra året gjorde jag en summering på vad har hunnit med hitills vilket har varit allt från hämtpizza till avsmakningsmenyn på Mathias Dahlgren.
I år fick vi klart barnvakt i sista minuten. Vi hittade dock inget ledigt bord på någon restaurang som var intresserade av, så vi punktmarkerade fyra återbudslistor som vi kunde tänka oss att äta på samma kväll. Det lönade sig förstås – för vi knep till slut ett bord på Farang som jag har varit nyfiken på länge. Delvis beror det kanske på att de har 180 platser, så det kan vara värt att ringa hit om du vill gå ut och äta god mat på kort varsel.
Farang har modern sydasiatisk mat på menyn. Det rekommenderas att alla vid bordet väljer en och samma avsmakningsmeny. En av dem är för övrigt helt vegetarisk. Vi valde dock den som heter Naa Fonn och som vi var otroligt nöjda med.
Det vita vinet som vi blev rekommenderade inledningsvis passade otroligt bra till asiatisk mat och är bokmärkt för framtiden – Dr. Bürklin-Wolf 2011, Wachenheimer Altenburg. Årgången från året därpå finns att beställa på Systemet.
Cocktail-listan måste också kommenteras innan vi går in på maten. Ett himla bra ställe det här för goda drinkar! Kommer du tidigt så finns en fin bar längst ner i lokalen där du kan hänga i sköna Hay-fåtöljer. En Ginger Smash med rom, maraschino, äppellikör, ingefära, lime och socker passade mina smakpreferenser på hur en god drink ska vara.
Ja vi gillade som sagt maten. Speciellt de rätter som har influenser från Vietnam. I halvtid av avsmakningsmenyn var jag fortfarande hungrig och jag hann oroa mig lite hur middagen skulle sluta. Helt onödigt dock för jag var otroligt mätt två timmar senare. Värt att veta – och som jag inte riktigt hade koll på i förväg – är att konceptet är uppbyggt så att det först kommer in några små tallrikar i snacksstorlek följt av ett par mindre kalla rätter och därefter varmare (och portionsmässigt större) rätter.
Dessutom hann vi med två desserter. Desserterna var magiskt goda och rekommenderas å det yttersta. Så det är synnerligen ett bra ställe detta att fira en bröllopsdag på!
Bilden ovan är en av de curries jag blev mest förtjust. Det är Farangs tolkning av röd curry med rostad grissida som smakmässigt balanserades upp helt fantastiskt med en syrlig gurkrelish. Det här äter jag gärna igen!
En sak till värt att diskutera när det gäller Farang – servicen här är riktigt bra. Jag har haft förmånen att äta ute flera gånger på sistone, har kommit hem och suckat över kass service. Men på Farang är det proffsigt och rutinerat. Här finns personal som läser av situationen snabbt och ser till att allt flyter på prickfritt.
Det här var höstens bästa restaurangbesök och jag skulle gärna ha en helkväll här igen om tillfälle ges!
Vår näst sista natt i Italien tillbringade vi i Sorrento. Vi lämnade Amalfi efter en frukost på stan, njöt så klart av den spektakulära kustremsan via Positano till Sorrento. Just Sorrento finns ju förresten ombloggat här sen tidigare i bloggen – Maria har ätit middag på Il Buco och haft glasspaus på Bar Pollio.
Vi hamnade på Hotel Eden. Här hade vi det i särklass tråkigaste rummet på hela resan eftersom det mest liknande en fängelsecell. Vi fick erfara otroligt obekväma sängar så här började vår hemlängtan slå till lite. På pluskontot fanns trevlig service och att vi hann nyttja poolen i tre timmar. Frukosten var däremot sådär. Så det här är väl inte något direkt rekommenderat stopp.
Åter igen blev det en dag där mat-och-sov-klockorna gick bananas lite. Italienska restaurangers öppettider är ju en viss utmaning när man har ett par barn i släptåg. Vi åt glass i stället för lunch. Löste en mindre familjekris framåt eftermiddagen med att dela på nästan ett kilo (!) pommes frites från Queens Chips på en parkbänk. Queens Chips var ett nytt snabbmatskoncept för mig. De serverar bara pommes frites med valfri sås. Grymt goda också. Man kan ju bara älska sådana enkla koncept….
Sen var vi på fötterna igen och promenerade vidare så att vi var hungriga på nytt (!) när vi skulle äta middag på Meating Sorrento. Här var det rutinerad service – vi hann knappt sätta oss innan vi blev bjudna på ett glas bubblande proseccco och vällagrad parmesan. Vi blev även bjudna på ett löjligt gott tilltugg – friterad pizza med mozzarella. Genialiskt om du frågar mig! Lite som italiens svar på cronuts. Maken äntligen tillfälle att beställa sin efterlängtade bistecca alla fiorientina. Det här är alltså ett bra ställe att äta på om du vill ha ett stort urval av olika styckningsdelar att välja på. Du ser utbudet direkt när du kommer in till höger i restaurangen. Såserna som tillbehör stack inte ut på något sätt. Middag och service som helhet var dock bra tycker jag och det var många gäster som hittat hit.
Dagen efter bilade vi mot Rom igen och bodde på Golden Tulip nära flygplatsen. Vi hann köpa en panettone att frakta hem som vi ska äta första advent. Vet ni vad, nu tror jag bestämt att jag är klar med Italienrapporteringen!
