När vi lämnade Francaville De mare bakom ryggen så var det för att fortsätta söderut. Vi stannade till och fikade i Rudi som är en söt liten stad. Dock bodde vi senare i Peschichi vilket var ett riktigt guldkorn på resan. Vi hade fått info i förväg om att det kunde vara knepigt ta bilen hela vägen fram till Al Castello där vi bokat rum. Vi lyckades  (tack maken!) och det var på millimetern mer än en gång i gränderna på vägen dit. Regel nummer ett när man bilar i Italien är onekligen att hyra en så liten bil som möjligt…

Al Castello ligger högst upp på höjden i Peschichi. Dessutom hade vi ett rum högst upp som gav oss magnifik utsikt över havet. Det var för kallt denna dag för att bada nere vid stranden men det var å andra sidan en bra aktivitet att motionera barnen upp och ner för trapporna till stranden. Nej det här är inget tillhåll för er med barnvagn, här behöver man barn som självmant klättrar i de branta gränderna!

Det var den här kvällen som vi förstod grejen med bruchetta. Vi hade hamnat på en liten restaurang  för lite eftermiddags-småplock för att hålla familjemedlemmar på fötterna til en senare middag. Vi blev serverade det godaste brödet med de godaste tomaterna och med den godaste olvioljan toppat med flingsalt. Just det här är jag så himla svag för – att serveras enkla arrangemang – men med de bästa råvarorna. Jag skäms för alla usla bruschettas jag har ätit här hemma! Men vet å andra sidan hur jag ska använda de dyraste tomaterna på Coop i fortsättningen.

Vi åt senare middag på Da Peppino. Det här var precis vad vi längtat efter! Rustik italiensk husman utan krusiduller i en mysig vardagsrumsmiljö.  Barnen åt pasta så att de  knappt kunde få efteråt.  Maken älskade sin helgrillade fisk. Restaurangen har en liten brokig “hall of fame” på väggen om du är nyfiken på vilka som har ätit här, jag noterade att Viktoria Silverstedt varit gäst här och även en ung Leonardo Di Caprio.

Frukosten på hotellet morgonen efter var bra. Vi hann alltså inte äta middag på hotellet men deras meny såg lovande ut och jag kan bekräfta att det doftade ljuvligt från köket när vi passerade på söndagkvällen. Peschichi var ett trevligt stopp – och jag kan tänka mig att åka hit igen!