Tre tjejer i köket

Idag är det exakt tio (!) år sedan vi postade bloggens första inlägg efter en matlagningskväll hemma hos Maria. Det har runnit en hel del vatten under broarna sedan dess och vi har fått vara med om saker som vi på förhand inte hade kunnat drömma om. Efter att DN (och matjournalisten Berit Lyregård) skrev om oss i januari 2006, tog bloggkarusellen fart på riktigt (vår klippbok är rena rama nostalgitrippen). Antalet besökare ökade, vi fick förfrågningar från alla möjliga håll och i maj 2006 hade vi tillsammans publicerat 500 inlägg. Efter det har det rullat på; ibland i ett högt tempo och de senaste åren i snigelfart.

Allra roligast har så klart kontakten med läsarna varit. Att få respons på inlägg och recept har varit, och är fortfarande, väldigt kul.

Under de här tio åren är det några inlägg/tillfällen som jag minns extra tydligt:

• När jag hade bloggat om cevapcici och det blev diskussion om den här rättens ursprung i kommentarsfältet. Så till den milda grad att Maria till slut fick stänga av kommentarsfunktionen.  Man kan säga att jag efter det lärde mig att vara försiktig med vad jag publicerade. Don´t mention the cevapcici!
• Elins populära recept på äppelkaka i långpanna är vårt mest kommenterade. Det är ofta de enkla recepten som ger mest respons, kan man konstatera. Vi brukar skoja om att när det börjar trilla in nya kommentarer till det här inlägget på hösten, då har äppelsäsongen kommit igång på riktigt. Den som ev. inte har bakat den här äppelkakan måste absolut prova. Jag, som absolut inte är någon bakmänniska, har testat och gillade den mycket.
• När webbhotellet hörde av sig och undrade vad vi hade gjort med tanke på att typ alla sajter som driftades av dem låg nere. Vår trafik hade ökat så mycket att servern inte pallade trycket. Den enkla förklaringen var att det var dagarna före nyårsafton och det var många som letade efter recept till årets sista middag.
• Reportaget i tidningen “Laga Lätt” 2007 var riktigt roligt att få vara med om (det finns att läsa här; del 1 och 2). Att få se hur det funkar bakom kulisserna med matstyling och fotografering och sedan få det färdiga resultatet i handen ett par månader senare. Jag minns dock att vi hade lite rampfeber inför den där matlagningskvällen hemma hos Elin. Att det kändes läskigt att laga rätter som skulle presenteras i tidningen och läsas och lagas av väldigt många. Att vi hade bloggat i flera år och publicerat recept på löpande band, tänkte vi inte på…
• Efter några års bloggande började inbjudningar till olika event ramla in genom brevlådan/landa i inkorgen. Jag minns särskilt när den första inbjudan från Micael Bindefeld AB kom. Ett par gånger har vi fnissat lite nervöst när vi har upptäckt vilket sammanhang vi har hamnat i. Kända profiler i matens värld och så vi… Hur gick det till?
• Mitt recept på kroppkakor från Blekinge finns länkat på Wikipedia. Ibland vaknar det gamla inlägget från 2005 till liv och får en ny kommentar. Då och då händer det att bekanta i min gamla hemstad Karlskrona surfar efter kroppkakerecept och hittar mitt inlägg.
• Många gånger har vi alla tre fått superbra tips om restauranger, matmarknader mm inför resor. Ovärderliga reflektioner från dem som redan har varit i den aktuella staden. Lika roligt har det varit att kunna posta reseberättelser när vi har varit utomlands. I vår resekategori “På resande fot” finns det just nu 209 inlägg.
• Då och då får vi mail från läsare som velat boka bord, söka extrajobb eller klaga på dålig mat. Någon ville ha pengarna tillbaka eftersom maten på en viss restaurang utomlands varit dålig och servicen obefintlig. Det ena mailet konstigare än det andra. Dessa personer har inte haft koll på vart de har mailat (uppenbarligen har de googlat på en viss restaurang, fått träff på något av våra inlägg där vi nämnt restaurangen i fråga och sedan fyllt i vårt kontaktformulär). Vi har mest bara skrattat. Och kanske suckat lite grand.

Det finns säkert många fler saker att ta upp som extra minnesvärda. Kanske någon av våra läsare kommer ihåg något speciellt? Vi vet ju att det finns de som har följt oss ända sedan starten 2004. Ni borde få medalj!

Tio år. Det är lång tid. Matbloggen känns som en gammal kompis som är omöjlig att skiljas ifrån, trots att jag inte vårdar vänskapen särskilt ömt nuförtiden. I ärlighetens namn är det ju mest Elin som håller liv i bloggen. Alldeles oavsett är jag väldigt glad över att bloggen fortfarande finns och att vi tre tjejer har hållit sams under alla de här åren. Och ja, vi är fortfarande tjejer trots att vi alla tre har fyllt 40 (en läsare påpekade för redan fem, sex år sedan att vi borde ändra bloggens namn med tanke på vår ålder… hmpf!).