Söndagslunch på Flying Elk
Härom söndagen fyllde Maken år. Han-som-har-allt-och-som-inte-önskar-sig-något. Så vi firade honom med en söndagslunch inne i stan.
Det var ju baske mig inte lätt att hitta något bra alternativ på en söndag tycker jag om man inte vill ha ”brunch”. Jag googlade sönder nätet och strax innan jag höll på att ge upp så insåg jag att Flying Elk serverar lunch på söndagarna. Som dessutom har barnmeny. Blev än mer övertygad att det var perfekt när jag läste om deras tolkning av English Breakfast:
”Brödstekt anklever, smörstekt ankkorv, stekt primörägg från Sanda Hönseri, vita cocobönor, lönnsirapsglaserat bacon & anksky. Serveras med pomme paille”
Lite som poesi tänker jag och Maken var nöjd med val av restaurang. Puh!
Hoppsan här blev det lite suddigt. Men det kändes inte riktigt läge att vifta med mobilen och fotografera faktiskt. Man får faktiskt anpassa lite ibland. Så ett suddigt och snabbt försök att föreviga deras tolkning av engelsk frukost. Ingen stor portion och kanske lite märkligt upplagd på hög på ena halvan av tallriken. Otroligt mäktigt så den räckte verkligen gott och väl. Den där ankskyn var helt gudomlig. Och ankkorven fantastisk! Ja det här äter jag gärna igen!
Barnen åt köttbullar med lingon och potatispuré. Inga konstigheter.
Är det någonting de gör himla bra här så är det efterrätter. I fullständig perfektion så serverades en Eton Mess med:
angelinaplommon – syltade och torkade, kardemummamousse, yoghurtsorbet, punschsirap samt citronmaränger.
Vilket hallelujamoment! Maken var även nöjd med att avsluta lunchen med krossat wienerbröd med ankleverglass & spritade körsbär.
Jamen visst blev det bra söndagshäng! Nästa gång vill jag testa Umamiburgaren!
2 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Bara brittiskt
Mmm. Har du sett mitt inlägg om Flying Elk. Vi hade en väldigt blandad upplevelse där jag tror ljudnivån var det värsta men ja, just efterrätten var verkligen gudomlig och de verkar säsongsvariera den där ”messen” trevligt för mamma fick en med apelsin och pistage.
De har ju inspirerats av gastropuben The Sportsman utanför Whistable med allt brittiskt så jag är väääääldans sugen på ett besök där. 😀
Elin
Jag läste precis ditt inlägg om Flying Elk, just det där du beskriver av avsaknaden av känslan att vara på en gastropub rent interiörmässigt känner båda jag och maken igen. Jag tycker nog att det hade vart kul om man kan våga gå steget ut, även om det ÄR snyggt som det är nu. Ljudnivån besvärades vi inte av eftersom vi lunchade. Sen vart man hittar en bra fish&chips i Sthlm vet jag faktiskt inte, har provat ett par, men de ligger på en pinsam nivå jämfört med de i England. Tips?