Det var ju det där med ormar och spindlar på Tasmanien. Googlar man så hittar man så klart alla tänkbara källor där man sprungit på tigerorm lite överallt. Nej vi såg inte en enda. Inte för att vi sprang i högt gräs eller trekkade långt in i djungeln heller. Men visst var det skog in på knuten på de flesta campingar. Därmed inte sagt att man inte ska vara försiktig så klart.

Är det någon efterrätt jag kommer relatera den här resan med så är det Woolworths Salted Caramel Pudding. Vågar inte berätta hur många kvällar vi åt den efter den obligatoriska grillningen. Bland annat på nyårsaftonen. Vi får se om vi lyckas kopiera den här hemma…

dag 12. Nyårsdagen! Den här dagen blir det många mil i bilen för vi bestämmer oss för att lämna Strahan och åka ner till Hobart. Alltså rakt över hela Tasmanien. Utan att ens ha koll på vilken  camping vi ska ta sikte på.  The joy of framförhållning.

Halvvägs har vi en fantastisk lunch på ett kafé i Tarraleah. Den här resan tar oss på så många udda avstickare men Tarraleah var ju faktiskt ett guldkorn – ute i ingenstans. På 30-talet byggdes det upp ett litet samhälle här för de anställda på de lokala vattenverket. När arbetsplatsen lades ner sen på 90-talet så upphörde även staden – kyrkan, polisstationen, ja allt stängdes ner.  Dock såldes staden till investerare som skapat en slags lyxresort av de tidigare fina trettiotalsvillorna. Det kändes lite som vi rörde oss i en temapark där någon byggt upp en låtsasstad. Lite coolt faktiskt. Och kaféet här var en av de bästa på resan.

Senare hittar vi faktiskt boende strax utanför Hobart. I Newport. Ingen el finns att nyttja på campingen och “jo det där med wifi hade de ju diskuterat att de borde kanske ta och fixa”. Vid det här laget är vi vana vid den frasen och att klara oss utan internet. Bra läge alltså nära Hobart men inget extra för övrigt om campingen att skriva hem om.

dag 13. När vi planerade resan så hade vi inte Taste of Tasmania med i planeringen. Men vi insåg ju ganska snart att ett besök är m-å-s-t-e. Alla pratade om det. Och jag är glad vi stannade till.  Taste of Tasmania är en populär matfestival veckan runt nyår. kanske en av de största eventen på året. Vi kom dit tidig lördag förmiddag och när vi åkte ett par timmar senare så var det ganska mycket folk.  Det fanns mycket mat att prova och givetvis så fanns det gott om vin från lokala producenter.  Helt ok priser på mat och dryck så vi hann prova en hel del. Bland annat långkokt getchili, injeras och goda ostar. Vi var supernöjda!

En fin receptidé att kopiera hemma! Flamecake! – baka ut en knapertunn botten, bre på crème fraiche, toppa med rökt lax, skivad lök och gruyere. Fin savignon blanc från Nocton.

Lika nöjda var vi med kvällens boende. Hoey Hill söder om Hobart rekommenderas. Här finns gott om plats och jag har svårt att tänka mig att det kan bli fullbokat. Det finns ett visst bondgårdstema på campingen som barnen får ta del av, tex mjölka kor och mata lamm. De har ett himla fint kök att låna och andra gemensamma utrymmen var också bra.

dag 14. Vi har alltså en plan att hinna med att se södra delen av Tasmanien så vi tutar ner till Southport. Ja vi tar oss faktiskt en bit till. Men vägen blir allt sämre och  bilförsäkringen gäller inte på grusvägar så vi vänder om efter ett tag. Som jag nämnde i det första inlägget om Tasmanien så var ju vår husbil lite till åren och vi vågade inte riktigt lita på hen alla gånger. Lite kallare denna dag och fleecetröjorna åker fram. Men blå himmel och sol så klart. Vi hamnar på en märklig camping i Dover. Betalar ganska mycket för ingenting. Tror ägarna förväntar sig att man ska hänga på den kommunala lekplatsen och intilliggande toaletterna på andra sidan gatan. Njae härifrån var det ganska lätt att åka vidare dagen efter.

Inte direkt badväder i Southport. Men fint! Långt där borta – Antarktis.

Dag 15. Vi kör tillbaka mot Hobart igen. Åkte inte över till Bruny Island. Säkert fantastiskt vackert men bara färjan över är 600 SEK och vi kände oss redan fulltankade på ändlöst vackra vyer. Nej man kan ju inte hinna med allt heller. Alla boendealternativ är uppbokade i och runtom Hobart pga matfestivalen så vi hamnar i Richmond som vi passerat i början på resan. Den här lilla staden är ju söt som socker! Kom hit så förstår du!  Campingen är också himla trevlig. De har en superfin inomhuspool som vi hann nyttja.

Dag 16. Vi  tillbringar större delen av dagen på Bonorong Wildlife Sanctuary.  Supernöjda med detta val. Kelsjuka kängurus och goda möjligheter att komma nära vombater, tasmanska jävlar, koalas, fantastiska fåglar osv. Superbra guidning så missa inte det.

Vi hinner även med att besöka Puddleduck som är en liten vingård. Deras viner säljs enbart från deras gård och inte ens på närliggande “bottle shop”. Populärt här är att ta med sig egen middagsmat att äta i deras trädgård för att sen köpa vinet på plats. Ja vi var typ de enda gästerna som beställde in småplock till vinprovningen, alla andra hade med sig massor med mat. Kul idé!

Dessa blå blommor är precis överallt på Tasmanien. I bakgrunden – Puddleducks trädgård

Sen åkte vi förbi Frogmore Creek Wiens och köpte vår sista pinot noir från Tasmanien. Fint nog så blir det nog också den bästa.  Jag försökte förresten lägga in mina favoriter i Vivino-appen men det var ett visst problem med att få med ett flertal av de viner vi provat på resan – då de inte finns med i appen.

Vi bor sista natten på campingen i Barilla. En ganska “pimpad” camping med all sorts aktiviteter och egen restaurang. Läget är bara 10 minuter från flygplatsen. Under visst vemod spelar vi minigolf sista kvällen, städar ur husbilen och äter upp det sista från kylskåpet. Och blir hemskt avundsjuka på de vi möter som precis landat och har sin första natt på Tasmanien…

Dag 17 Ja nu är Tassie-resan tyvärr slut. Vi flög sen vidare med Jetstar till Melbourne för en långhelg. Mer om det en annan dag!