Palolem: Ro-coco Pelton
Goa är stort och det finns många olika områden att bo på. Vi valde två olika stopp i södra delen och det första blev Palolem. Tänkt att vara en mer lugn by. Plus att vi gick på rekommendationen om att stranden är bra här.
Ja vi blev nöjda. Jag gillade Palolem överlag och kan tänka mig att åka tillbaka hit. Framför tyckte jag om de fina kvällarna när vi åt middag ute på stranden, omgiven av både fyrverkerier och flygande lanternor. Och för de magiska solnedgångarna!
Många boendealternativ var redan fullbokade på nätet och vi hade inte is i magen att boka först när vi var på plats. Vi chansande och förbokade Ro-coco Pelton som är ett enklare ställe. Här är det enkla bungalows som gäller. Vi hamnade i två olika rum IGEN. Alltså det var inte helt enkelt att hitta ett gemensamt rum för en trebarnsfamilj på den här resan.
“Makens rum” låg inklämt vid restaurangens ljudanläggning och hade myror i sängen så barnen trängdes i min dubbelsäng. Vi hade ett nybyggt rum en trappa upp ovanpå restaurangen. Fint vid första ögonkastet men det var som om de inte hade hunnit göra allt klart innan man började boka in gäster. Det var illa förberett med el och vatten i badrummet. Rummet skakade när någon gick upp för yttertrappan. Det var högljutt i baren under oss till elva med en ganska kass spellista. Huh! Efter fyra nätter kände jag mig mycket redo att flytta vidare!
Vi åt en hel del mat här dessa dagar eftersom det var lätt att sätta upp på rummet (och det finns ingen bankomat i närheten). Alltid bra! Restaurangen har inte samma ägare som “hotellet”, vilket kan förklara skillnad i ambitionsnivån. Barnen gillade hummus och nybakat pitabröd som mellanmål. Jag åt god shakshuka till frukost här. Deras thali är trevlig och all curry vi åt var bra. Inget är “starkt” trots att vi ber om det. Men så var det även på andra närliggande ställen.
Jag skulle inte bo här igen på grund av vår erfarenhet av rummen men om vi kommer tillbaka till Palolem men jag skulle gärna luncha här om dagarna. Eller ta en kall öl i hammocken.
Lämna en kommentar