Äsch jag är lite svag för julklappstips ändå. Jag tänkte påminna om ett par grejer vi är supernöjda med i vårt kök och som vi använder OFTA. Gillar rustika grejer som håller länge.
Först ut. Stekbordet från Svangrens. Det flyttade in hos oss 2006 (!) och vi använder det ofta. Senast i lördags när maken preppade ett gäng burgare. Just nu har vi gasspis och det är så smidigt att laga över två lågor. Håller saker varmt på ena sidan medan man steker klart på andra sidan. Gillar sedan att servera mat direkt från stekbordet på middagsbordet.
En annan köksfavorit vi använder ofta är vår svarta gjutjärnsgryta Sarpaneva från iitala. Den här årstiden puttrar den på spisen varje vecka. Fick en liten chock dock nu när jag googlade och såg vad den kostade. Oups! Vi köpte den för typ tio år sedan för en tredjedel av priset. Superkvalité med andra ord. Älskar att använda den!
När det gäller kokböcker har jag precis sträckläst Mathias Dahlgrens Kokbok för gråa dagar. Behaglig läsning. Underbara foton med input av illustratören Jan Berglin.
En sak till. Älskar vår marmormortel. Fint fyndad för typ två pund i en välgörenhetsaffär här i England.
Och om jag får önska något? (hallå INGEN har frågat hitills…)
När jag var på Daniel Berins Krog i somras blev jag så himla förtjust i deras champagneglas. Hela middagen hade olika glas från Riedel och deras champagneglas ger mig typ gåshud. Häll upp bubbel i dem och se hur bubblorna rör sig. Magi! Kan inte riktigt sluta tänka på dem. Finns kanske en risk att min champagnekonsumtion kan komma att öka med 500% om de här glasen flyttar in – eftersom jag kanske måste kolla hur bubblorna blir varje gång. Detta sagt av någon som vanligtvis dricker vin i duralexglas.
Nummer två på min lista som ingen har frågat efter (WTF…) är kokboken Högtid av Stefan Ekengren. Ni vet han som har fantastiska Hantverket som jag bloggat om här. Hann bläddra lite i den när jag var i Sverige senast. Känns som om den kan hänga med länge. OCH användas. Inte självklart för alla kokböcker eller hur?
Tror att mitt liv skulle bli än mer komplett med riktiga grillbestick. Ni vet sådana där med trähandtag och med knivar värdiga att skiva en entrecote med. Typ lite ungefär som Gense Old farmer. Eller kanske något mer åt det franska bistrobestickhållet. Alltså att de är ganska nätta. När jag ser sådana i ett skyltfönster blir jag som ett barn som inte kan röra mig ett steg framåt. Kan. Inte. Sluta. Beundra. Kom igen nu tomten…