Balkongodling 2013, del 1

Sedan några veckor tillbaka är årets balkongodlarprojekt igång. Även den här gången satsar jag på gamla beprövade kryddor, men går också lite wild och har provat att så plocksallat. Frågan är om det kommer bli någon vidare salladsskörd på vår skuggiga balkong, men insatsen är ju inte så hög (ca 40 kr), så det är definitivt värt att testa.

20130515-210608.jpg

Den här gången har jag sått alla fröer i torvbriketter. Efter att ha experimenterat med både briketter och vanlig jord förra året, upptäckte jag att plantorna som växte i briketter blev mest frodiga. Dessutom är det väldigt smidigt att bara lyfta över hela “brikettpaketet” i en kruka när plantorna ska planteras om. Helt klart det enklaste alternativet, på flera sätt. Det enda jag behövde tänka på var att låta briketterna ligga en god stund i vatten så att de verkligen svällde ordentligt innan jag sådde mina fröer.

20130519-181305.jpg

De små minidrivhusen (med lock) står nu i det soliga sovrumsfönstret och verkar trivas bra. Alla kryddor utom persiljan har visat livstecken. Ett tag funderade jag på om jag hade glömt att peta ner några persiljefrön i jorden, men så kom jag på att det var samma scenario förra året. Persiljan var trög i starten även 2012. Om odlarguden är med mig kommer jag att kunna plocka basilika, citronbasilika, persilja, mynta (också ny för i år!) och plocksallat på balkongen i sommar.

Ruccola kommer jag att så direkt i en kruka på balkongen när det har blivit lite varmare. Den tar sig väldigt bra och trivs fint, trots skuggläget. Dessutom planerar jag en sväng till Zetas inom det närmaste. Jag gissar att jag kommer komma hem därifrån med en och annan kryddplanta och växt. Kanske ett lagerbladsträd som jag har varit sugen på ända sedan Elin skrev om det för två år sedan.

Hur långt har ni kommit med era odlarprojekt? Vad sår/planterar ni? Berätta!

Läs samtliga inlägg om balkongodling från tidigare år här.

På väg till Mallorca

20130430-212432.jpg

I helgen åker Magnus och jag till Mallorca för en veckas efterlängtad semester. Det har ju blivit en tradition att vi reser bort i april/maj för att få lite försmak på sommaren och i år blir det en vecka i Pan Castilla/Playa de Palma ca 7 km från Palma.

När vi var i Barcelona och Sitges för två år sedan blev vi positivt överraskade av maten. Vi åt så många goda tapasrätter att vi nästan fick svårt att andas. Jag drömmer fortfarande om de grillade räkorna på Bar Mundial i Barcelona. Så goda. Jag är jag övertygad om att vi kommer att kunna äta gott även på Mallis.

Eftersom det bara tar ca 10 minuter med bussen från Pan Castilla till Palma planerar vi att åka dit och äta de flesta kvällar. Har ni några restaurangtips att dela med er av? Jag gissar att det finns många turistfällor att falla i, så lite vägledning vore perfekt.

På bilden: Goda tapas på Boqueria i MOOD-gallerian i Stockholm

Pastasallad med kyckling, kronärtskockor och kapris

En del rätter ligger mig extra varmt om hjärtat. Det kan vara sånt jag har ätit när jag var liten (mammas vällagade husmanskost), något riktigt gott jag har ätit på resor eller rätter jag själv har lagat vid tillfällen som jag kopplar ihop med bra minnen. Den här pastasalladen är ett exempel på det sistnämnda.

Runt 2002 bodde jag fortfarande kvar i den lilla lägenheten vid havskanten i Karlskrona och träffade bara Magnus varannan eller var tredje helg. Ni kan ju tänka er vilken fest det var när vi äntligen sågs! Det firades självklart med god mat och den här pastasalladen var en av våra favoriträtter. Ambitionsnivån var onekligen inte så hög på den tiden. 😉

Pastasalladen hade vi fått på en fest och jag tror att den kan ha lagats efter det här receptet från Allt om mat. Pastasallad – det kan nästan inte blir mer början på 2000-talet än så. Det gick knappt att gå på en fest, studentmottagning eller liknande utan att bli bjuden på någon form av pasta i salladsform. För att inte tala om hur många picknickkorgar som fylldes med pastasallader.

20130423-102331.jpg

Utöver basingredienserna pasta och kyckling innehåller salladen mina favoriter oliver, cocktailkapris, inlagda kronärtskockor, tomater och så ett berg riven parmesan (Parmigiano Reggiano) på toppen. En given succé! Numera lagas den här pastasalladen inte mer än någon gång per år och uteslutande under vår och sommar. Och varje gång förflyttas jag drygt tio år tillbaka i tiden. Till köket i hyrestvåan, det glittriga havet i den lilla staden och distansförhållandelivet. Allt var inte bättre förr.

Pastasallad med kyckling, kronärtskockor och kapris (receptskiss)

1. Koka pastan al dente.
2. Stek kycklingfilé i midre bitar (alt. ugnsstek hela filéer och skär sedan i bitar för saftigare kyckling)
3. Blanda pasta och kyckling med oliver, cocktailkapris, kronärtskockor och cocktailtomater.
4. Ringla över olja från de inlagda kronärtskockorna.
5. Salta och peppra.
6. Riv en rejäl bit parmesan och lägg på toppen.

Fredagsmys – utan taco

Att äta något extra gott på fredagskvällen är en bra tradition. Det kluriga är att hitta en rätt som inte kräver några knepiga ingredienser eller en lång tillagningstid. Genom åren har vi haft olika fredagsrätter på repertoaren; ett tag var det Magnus goda linguine med musslor som gällde, men vi har också haft plockmatstema och en period med taco-race. Den senaste i raden av fredagsrätter är rårakor med varierande tillbehör och jag skulle säga att det är den optimala fredagsrätten. Nästan alla ingredienser finns alltid hemma, rårakorna går väldigt snabbt att svänga ihop och dessutom är det väldigt gott.

20130228-162132.jpg

Något recept behövs inte; riv potatis, salta och stek sedan i smör (den som vill ha lite måttangivelser hittar det här). Servera med de tillbehör ni gillar bäst. Creme fraiche, rödlök och någon slags rom är ett måste här hemma. Löjrom är ju svårslaget, men en vanlig fredag är det kanske i lyxigaste laget och då funkar det med t ex stenbitsrom. Ibland lägger vi till en skiva rökt lax. Senast provade vi lax från Falkeskog som är rökt med körsbärsträ och som jag fick som produktprov ett par dagar tidigare. En riktigt god och mjäll lax med lagom rökig smak. Roligt med bra produkter från Blekinge, tycker exkarlskroniten Helena.

Hur ser ert fredagsmys ut? Äter ni alltid samma rätt eller varierar ni er? Eller äter ni kanske inget märkvärdigt utan sparar er till lördagen? Berätta i kommentarsfältet!

Trevlig helg!

 

Återkomsten

Efter några månaders bloggvila känns det lite ovant och läskigt att komma igång igen. Skönt då att Elin visade vägen för några veckor sedan. Det hjälper lite. Modigt Elin!

Mitt uppehåll beror varken på flytt till hus eller en resa till andra sidan jordklotet, som för Elins del, utan på en envis magkatarr som orsakade en rejäl härdsmälta. Under tre månader kunde jag inte äta normalt och att blogga om nyponsoppa och kex har liksom inte känts så aktuellt. Inte heller om kokt fisk eller grönsakssoppa på burk.

Under den här perioden har jag verkligen förstått hur mycket i mitt liv som handlar om god mat och dryck. Fredagsmyset blev inte det minsta mysigt när det mest normala jag kunde äta var kokt wienerkorv och när det enda jag kunde dricka var vatten. Möjligen är det inte så sunt att alltid koppla ihop det där lilla extra i vardagen eller firandet av helg med mat, men så är det uppenbarligen här hemma.

Att inte kunna dricka alkohol så ofta eller i några mängder är jag van vid (det är liksom den ömtåliga magens defaultinställning) och det är verkligen ingen direkt “uppoffring”, men att även vara tvungen att stå över mitt älskade te var öken. Nu har jag kommit fram till att en skvätt mjölk i teet håller magen på gott humör. Tack och lov för det, för utan min dagliga “tefix” blir jag lite vissen.

En annan sak som slog mig under magstrejken var att i princip all mat som jag inte lagar själv innehåller vitlök. Det är nästan omöjligt att hitta en macka (förutom en vanlig ost- & skinkfralla förstås), salladsdressing, sås eller pastarätt som inte orsakar mer eller mindre magkollaps. För mig är det en gåta varför merparten av alla kockar per automatik kryddar alla rätter med vitlök. Även vanlig svensk husman alltså.

Sedan någon vecka tillbaka kan/vågar jag äta ungefär som vanligt. Och halleluja vilken lättnad det är. När jag för ett tag sedan summerade en mathelg med hjälp av bilderna nedan förstod jag att jag fått matlivet åter.

20130212-100418.jpg

Lördagsfrukost de luxe på Café Frankfurt är på gränsen till vanvettig lyx. ~ En sen lunch på T/BAR (Hotel Diplomat) bestående av skagentoast med löjrom höjde just den söndagen ett par snäpp. ~ Kyckling tillagad efter min mammas recept serverad med ris, sås och kokta grönsaker är enkelt och väldigt gott. Visserligen inte lika god som när mamma lagat kycklingen och vi äter den vid köksbordet i Karlskrona, men ändå en favorit.

Högt och lågt. Lyx och husman. Precis den kombo jag gillar allra bäst.

Jag tror att jag är tillbaka. Och att min hjärna tänker mat igen. Måtte jag inte jinxa det här nu när jag trycker på “publicera”.