Någon slags matsedel, vecka 32

Nu när semestern är slut och vi slungas in i vardagssnurren fortare än vi hinner säga pendlingsavstånd, har vi tänkt göra ett försök med matsedel här hemma. Inte minst för att slippa den där dagliga “vad-ska-vi-äta-till-middag-ångesten”. Om vi inte har en plan blir det mest trista snabblösningar, vilket ju inte precis förhöjer vardagshumöret. Det blir inte en matsedel som är huggen i sten, utan snarare en skiss med fem rätter inför kommande vecka. När alla ingredienser finns hemma får dagsformen avgöra i vilken ordning vi lagar rätterna. Målsättningen är att få med en ny rätt varje vecka för att bredda repetoaren lite grand. Vad tror ni om konceptet? Någon som gör på liknande sätt eller kanske har en annan modell som fungerar klockrent? Dela med er, vettja!

Förra veckan, när jag fortfarande levde löst och ledigt semesterliv, satt jag på balkongen och bläddrade igenom Lotta Lundgrens fenomenala kokbok “Om jag var din hemmafru” (Elin har skrivit om boken här) och snappade upp flera bra idéer. Tillsammans med bokmärkta recept i bloggar och en och annan beprövad goding fick vi ihop den här veckans matsedelsskiss:

  • Moussaka med lammfärs, kanel och pesto. Lotta Lundgrens recept är oslagbart; både smak- & tidsmässigt.
  • Kycklingfajitas med guacamole och grönsaker
  • Fisksoppa med saffran. Ungefär som det här pickipicki-receptet.
  • Kycklingfärsbullar smaksatta med ingefära och chili. Serveras nog med en bönsallad.
  • Färska vårrullar (a k a Stockholmstacos enl. helgens DN). Jag tänker sno Pyttes idé rakt av.

Exakt i vilken ordning vi gör rätterna vet jag inte. Moussakan står dock i ugnen och hamnar på middagsbordet om 35 minuter. Jag kommer ha den i särklass godaste matlådan i Stockholm imorgon. Pilutta er! 😉

Kryddplantagen, del 2

Efter att jag sådde basilika-, gräslöks-, timjan- och oreganofrön i början på maj har det vuxit så det knakat på mina fönsterbrädor. Redan efter några dagar började det hända grejer i de små växthusen och sedan har det gått i en rasande fart. Jag insåg ganska snabbt att jag begått det klassiska nybörjarfelet och petat i alldeles för många frön i krukorna. Snart har plantorna så pass mycket livskraft att jag vågar dela på dem (och gallra) utan att de deppar ihop om en eller två kompisar försvinner och dör knall och fall i ren protest.

I slutet på maj flyttade jag på de små späda plantorna från miniväxthusen till riktiga krukor.

Häromdagen, i mitten på juni, såg plantorna ut så här. Nu börjar basilikan verkligen att se ut som basilika. Snart är det dags att plantera om i större krukor som ska få bo på balkongen (inväntar besiktning av den nya balkongen).

Gräslöken är minst sagt tanig, men smakar åtminstone gräslök. Det kanske är svårt att få den att klara sig? Hur det ska gå med oregano- och timjanplantorna återstår att se. De har inte brett ut sig så värst mycket, men verkar i alla fall trivas hyfsat.

Potatissallad med senapsvinägrett – en gammal goding

Här hemma firade vi Nationaldagen med potatissallad och varmrökt lax. För att förstärka den svenska känslan hade vi lite  mycket Västerbottensost på toppen. När jag åt resterna till lunch dagen efter var det så gott att det nästan var löjligt. Det kan man kalla lyckad matlagning!

Ett regelrätt recept behövs egentligen inte, men gör ungefär så här:

Koka färskpotatis och låt svalna. Blanda 1 msk grovkornig senap med 1 1/2 tsk vitvinsvinäger och ca 3 msk olivolja. Krydda dressingen med salt och svartpeppar. Blanda potatisen och dressingen, rör runt och tillsätt sedan tomater, rädisor, sockerärtor. Avsluta med hackad dill och gräslök. Toppa med Västerbottensost och servera til t ex varmrökt lax.