Dirty Bones i London

Inför att Magnus och jag skulle åka till London i november förra året för att fira vår 20-årsdag, surfade jag febrilt efter bra restauranger. Det var som att leta efter en väl gömd nål i en jättestor höstack – utan metalldetektor. Vilket sjukt stort utbud av restauranger det finns i den där staden! Och var börjar man leta? Det kändes som mission impossible att hitta ett bra ställe med en skön atmosfär (ingen stram stjärnkrog, alltså) trots att jag hade hela internet till mitt förfogande. Hur gjorde man ens innan det fanns bloggar, sociala medier och sajter som betygsatte restauranger i olika kategorier? Förlitade sig på krogguider med några år på nacken, gissar jag.

Första kvällen åt vi på en förstklassig restaurang ca en timmes tågresa från London – i.e. hemma hos Elin! Kvällen efter stod ett bokat bord på Dirty Bones i Soho och väntade på oss. Det visade sig att restaurangen bara låg något kvarter från vårt hotell, vilket var en trevlig bonus.

Dirty Bones har ett New York-influerat koncept med en avslappnad och lite stimmig atmosfär. På sin sajt skriver Dirty Bones’ crew:

“Our playlist is straight-up old-school, filled with classic hip-hop, funk and soul. We set the scene for people to kick back, let loose and enjoy good times together.”

Det var ett perfekt ställe för oss den kvällen. Inget pretentiöst, utan bara god mat och härligt häng.

Jag valde en “fried chicken tacos” och fick tacos med friterad och krispig kyckling, en smakrik sås, sallad och fetaost. Magnus åt en burgare toppad med mac & cheese. Extra allt, alltså.

Dirty Bones finns på fem olika platser i London och jag kan definitivt tänka mig fler besök framöver.

Filodegspaj med spenat, champinjoner & fetaost

I senast numret av Coops medlemstidning hittade jag ett recept på filodegspaj som jag var tvungen att prova. Eftersom jag inte är så förtjust i traditionell pajdeg, är filodeg ett perfekt substitut; den är lättanvänd, frasig och god.

Den här varianten heter börek och om jag har förstått rätt förekommer den flitigt i Turkiet, Kroatien och övriga Balkanländer. Jag har dock lärt mig att inte diskutera maträtters ursprung (<- enda gången vi har blivit tvungna att stänga av kommentarsfunktionen i ett inlägg – puh!), så jag lämnar ämnet. 🙂

I Coops ska man pensla filodegsarken med en blandning av yoghurt, olivolja, ägg och kryddor innan man lägger på nästa lager. Genialt! Yoghurtblandningen, även om det bara blir en liten mängd, gör att filodegsbotten blir mer porös och härlig.

Jag justerade originalreceptet en aning och lade till champinjoner, så jag antar att det inte blev någon äkta börekpaj. Det blev hur som helst en supergod paj som jag serverade tillsammans med tomat- och olivsallad. Resterna värmde vi till lunch dagen efter och då hade smakerna kommit fram ännu mer. På bekostnad av att “fraset” i filodegen försvann, förstås.

Filodegspaj med spenat, champinjoner och fetaost

1 gul lök
1 vitlöksklyfta
6 champinjoner
2 msk olivolja
400 g färsk spenat.
1 tsk flingsalt
0.5 tsk finrivet limeskal
1 tsk spiskummin
1 msk citronsaft
3 ägg
2 dl yoghurt, 10%
2 msk olivolja
salt
svartpeppar
250 g färsk filodeg
150 g fetaost
olivolja – att pensla med

Persiljeolja
0.5 dl olivolja
0.5 dl finhackad persilja
lite finriven vitlök
salt

Gör så här: 

Finhacka lök och vitlök och skiva champinjonerna och fräs dem sedan i olja tills de blir mjuka. Tillsätt spenaten och låt pannan stå kvar på plattan i några minuter tills spenaten är mjuk. Krydda med salt, limeskal, spiskummin och citronsaft och låt blandningen vila.

Vispa ihop ägg, yoghurt, olivolja, salt och peppar. Om du har köpt filodeg som är ett enda långt ark på rulle, behöver du skära den i stora kvadrater. Lägg första arket i en oljad pajform så hörnen sticker upp över kanten. Pensla med yoghurtblandningen och lägg på ett ark till lite snett omlott.Jag gjorde sju lager med filodeg och det behövdes för att pajen skulle hålla ihop.

Rör ner yoghurtblandningen i spenaten, smula ner fetaosten och vänd runt. Häll fyllningen i pajskalet och vik filodegen lite grand över kanterna. Pensla kanterna med olja. Grädda i ugnen i 200° i 35–40 minuter så att äggstanningen sätter sig och pajen får fin färg.

Rör ihop olja, persilja, vitlök och salt och ringla sedan oljan över pajen vid servering.

Fler recept på filodegspaj i bloggen:

Maj 2019 i korthet

Favorit: Magnus och jag var på Cypern och jag åt grekiskt sallad till lunch v a r j e dag i en vecka. Sju luncher på raken! Så himla god sallad med en citron-dressing som var pricken över i:et. Tredje dagen tänkte jag att jag kanske var tvungen att variera mig, men bestämde mig sedan för att inte bry mig om det. Jag älskade den där salladen och i värmen var det precis vad jag ville ha.

Glada överraskning: Jag var gräsänka en fredag och styrde stegen mot Hötorgshallen för att hitta något gott att äta till middag. Så fort jag kom nedanför rulltrappan på bottenplanet, såg jag till min stora lycka att Fiskeläget sålde smørrebrød. Jag köpte två varianter med mig hem och de var riktigt goda, så det lär bli fler smørrebrøds-middagar framöver (de finns dock bara på fredagar och lördagar – övriga dagar får man beställa i förväg).

Matlåda: Middagsrester från dagen före är den bästa lunchen. För några veckor sedan slog jag något slags rekord i tillbehör och därmed antal burkar som tillhörde lunchen. Det blev ett litet torn i köket på jobbet; ugnsbakad lax med glasnudlar (1), mango-, avokado- och tomatsalsa (2), rimmad gurka smaksatt med ingefära (3) och japansk soya (4).

Ute-middag: Dejten med Elin på Agnes en onsdagskväll i början på maj. En bra restaurang ett kort stenkast från min port och mysigt sällskap. Jag är fortfarande i chock efter att ha smakat på Elins råbiff. På bilden i Elins blogginlägg om kvällen, kan man skymta mig fotandes mat (!), närmare bestämt boquerones här nedan. Så goda!

Jag drack en god must från Köpings musteri på Agnes. Lingonberry Apple – det hörs ju på namnet att den var syrlig och läskande.

Aha-upplevelse: Jag rattade MOD:s Instagram-konto en vecka i början av maj och berättade om när min pappa lungtransplanterades för tio år sedan. Efter det uppdraget insåg jag hur mycket jag saknar att skriva. Till vardags och om sånt jag gillar. Inte nödvändigtvis om sjukdom, oro och sorg, alltså (men det ska minsann tilläggas att den där Insta-veckan även innehöll en massa glädje och tacksamhet). Jag tänker att texter om mat kanske kan råda bot på den där saknaden, så nu gör jag ett försök att uppdatera bloggen lite oftare än vad jag gjort de senaste åren.

Godast frukost: Tjock grekisk yoghurt med färsk frukt och honung på Sunprime Protaras Beach med utsikt över havet. Svårslaget!

Vego-rätt: En filodegspaj med spenat, champinjoner och fetaost som jag serverade tillsammans med tomat- och olivsallad. Enkel och väldigt god. Ännu godare dagen efter, men då försvann förstås fraset i filodegen. Recept kommer framöver, för det här bara måste ni provlaga!

Premiär: Magnus bakade årets första rabarberpaj häromdagen och vi har också klämt in en premiär för sommarsallad på balkongen.

Mathandling: Torghandeln i Farsta Centrum är en guldgruva. På sistone har jag köpt en hel del frukt och grönsaker där på väg hem från jobbet. Prisvärt komplement till leveranserna från Mat.se.

Fisktaco med goda tillbehör

Det jag gillar allra mest med sociala medier och framförallt Instagram, är all input jag får från mina följare. I fredags kastade jag ut en fråga om goda tillbehör till fisktaco och efter en kort stund hade jag fått flera bra tips. Jag hade plötsligt en massa smarta personer som bollplank i realtid. Man kan ju inte annat än älska det!

Jag har lagat fisktaco flera gånger, men inte riktigt fått till det. Tacon har varit god, men inte så mycket mer. Det har saknats någon smak – det där lilla extra för att det ska bli wow. Bland tipsen jag fick på Instagram fanns verkligen den där pricken över i:et, för fredagens fisktaco blev kanongod.

Jag fick flera tips om picklad rödlök. Det kräver ju lite framförhållning, så det ska jag se till att göra till nästa gång. Smaskens-Annika tyckte bl a att jag skulle göra en salsa med mango, chili och limejuice och då kom jag att tänka på den där mango-, tomat- och avokado-blandningen jag brukar göra till lax t ex. En sådan fick det bli. Enkelt och gott!

Av Matarkivet-Hanna fick jag lära mig att det finns något som heter GoChuJang – en koreansk chilipasta som jag hittade i mataffären. Efter tips från Hanna blandade jag den med mayo och tillsatte lite salt. Jättegott och inte så starkt som man kan tro, utan snarare fruktigt.

Elin tipsade om asiatisk cole slaw och den här varianten med rödkål som hon bloggade om häromveckan var fantastisk till min fisktaco. Jag hade i så mycket färsk ingefära att det nästan rök ur öronen på oss.

Förutom GoChuJang-mayo, asiatisk cole slaw och mango-, tomat- & avokadosalsa, hade jag tärnad gurka och en massa färsk koriander i tortillabröden. Ja, och så lax då. Jag är lat och använder den färdiga kryddblandningen för just fisktaco, gör laxen i ugnen och drar sedan isär fisken. Snabbt och enkelt.

Koriander förresten. Vad är det med den där kryddan? Fram till för ungefär ett år sedan kunde jag inte med smaken av koriander och bytte alltid ut den mot mynta i de rätter jag lagade. Sedan hände något. Vad? Kanske var det ålder som hände. Eller förnuft. 😉 Nu älskar jag koriander och ser alltid till att ha en kruka hemma. Jag kan inte få nog!

Andra tips på tillbehör som jag fick på Instagram var srirachamayo med strimlad salladslök, frijoles (svarta bönor), fetaost, oliver, mango, en röra med creme fraiche och chipotle paste och cole slaw smaksatt med chipotle paste.

Fyll gärna på med era favoriter och varianter på fisktaco, så samlar vi allt gott i kommentarsfältet. 🙂

Snabb kycklinglasagne

Den här kycklinglasagnen blev en av mina vardagsfavoriter under 2018. Receptet hittade jag i Coops medlemstidning som är en guldgruva för vardagsmat. Jag river ur recept från varje nummer av tidningen och det är bl a i den där högen jag bläddrar när jag planerar kommande veckas mat. Recepten finns även på nätet, men det är ändå härligt att bläddra i en tidning.

Det bästa med det här receptet är genvägen för att slippa göra bechamelsås. Jag har testat den där färdiga såsen som finns att köpa på tetra, men nej.. den är inte god. Istället har jag vispat ihop egen sås, ALDRIG lyckats göra tillräckligt på första försöket, gjort ytterligare en omgång och haft hela köket fullt med kastruller och såskladd. Därför är det ju ett snilledrag att använda creme fraiche istället. Jag tycker dock att det blir för smaklöst och blaskigt att bara späda creme fraiche med vatten enl. receptet, så jag har lagt till riven ost, basilika, salt och svartpeppar för att få en lite krämig sås som smakar något.

Kycklinglasagne, sex portioner

1 kg kycklingfärs
1 gul lök
8 champinjoner
2 morötter
1 burk krossade tomater (400 g)
1 burk färdig pastasås “Arrabiata”
en liten skvätt vatten
salt
svartpeppar
några droppar honung
250 g mozarella (2 förp.)
4 1/2 dl creme fraiche
3 msk riven ost – gärna en lagrad sort
ca 1/2 dl vatten
1 förp. färska lasagneplattor (250 g)

Gör så här:

Finhacka löken och skär champinjonerna och morötterna i små bitar. Fräs mjuka i olja eller smör. Ta åt sidan och bryn sedan kycklingfärsen. Blanda med löken, svampen och morötterna och tillsätt krossade tomater, pastasåsen och lite vatten. Låt puttra i ca 15 minuter så att grönsakerna blir mjuka. Smaka av med salt, peppar och några droppar honung (om du tycker att tomatsåsen är för syrlig).

Blanda creme fraiche med vatten, riven ost, finhackad basilika, salt och svartpeppar.

Varva färsblandning, sås och lasagneplattor i en ungsform. Avsluta med färsen och toppa med mozarella (jag bryter den i bitar). Gratinera i 200° i ca 25 minuter.

Jag serverar lasagnen tillsammans med den här goda fänkålssalladen och andra grönsaker jag har hemma. Dagen efter är lasagnen ännu godare = mycket bra matlåda.