Det blev en sallad med fläskfilé

En kväll när jag från början hade tänkt göra både potatisklyftor och sås till fläskfilén var ingen av oss särskilt hungrig här hemma. Istället blev det en middag light och den helstekta fläskfilén hamnade i en sallad och det visade sig vara ett lyckokast. Det behövs ju faktiskt inte alltid ett jättematigt tillbehör som potatis eller pasta.

Jag kryddade fläskfilén med salt och peppar, brynde den och lät den sedan gå klart i ugnen. Den skivade fläskfilén blandade jag sedan med olika sorters salladsblad, cocktailtomater, ett päron i skivor, valnötter (Kung Markattas är väldigt milda och goda) och toppade med en senapsvinägrett (recept finns här). Knappt någon tillagningstid alls och väldigt gott!

Vill du ha tips på fler kvicka och goda rätter? I kategorin “Mackor & mittemellanmat” finns en massa recept, de flesta publicerade av Elin. T ex de här:

Lite trög, men mycket glad

För några år sedan  när “Laga Lätt” gjorde ett reportage med oss (läs reportaget här och här) fick jag lite kalla fötter och sa till Elin och Maria: “Nu när vi får våra recept publicerade i tidningen kommer ju läsarna att testa dem. Läskigt!”. Jag hade uppenbarligen inte förstått att det var just precis vad bloggläsarna redan gjort i ett par år innan dess.

Nu när kommentarer i stil med den här eller den här ramlar in slås jag av samma tanke; att ni ju faktiskt testar recepten som jag laborerat fram i mitt kök. Vid min spis. Som kommit till i min hjärna. Det är ju inte klokt. 😉 Det är precis som om jag, efter fem års matbloggande, fortfarande inte fattar att det jag publicerar på nätet kan läsas av alla.

Trög som sagt (jag verkar vara inne i ett stim och avslöjar pinsamheter på löpande band). Jag ska återgå till köket och matlagningen, men vill bara tala om att vi alla tre blir genuint genomglada när ni postar kommentarer. Tack, tack!

Min skämsmat

Jag vill gärna tro att alla människor har skämsmat. Sånt de äter, men som de helst inte vill erkänna för någon. Det där snacket om att jag köper finyoghurt till helgfrukosten, gärna lägger några extra kronor på svenskt och närproducerat och dricker bubbel medan sambon lagar finpasta är bara en dimridå. I själva verket är jag en pinsam slacker till konsument.

Den här dressingmixen köpte jag i Berlin och jag har inte vågat titta på ingredienslistan för jag gissar att den innehåller så mycket konstigheter att jag skulle storkna. Istället blandar jag pulvret med olja och vatten och häller dressingen över min sallad och tycker att det är jättegott.

Allra mest skämmigt är nog ändå min förkärlek för de naturella ostkuberna från Cheez & Fun. Jag menar; av alla goda ostar som finns borde jag ju kunna hålla mig borta från de där ostkuberna. Men icke! Allra helst äter jag dem dessutom utan kex eller bröd. Sa jag att jag är pinsam?

Mer då? Jo, det finns ganska ofta fuloliver (hur bra rimmar det med min roll som olivdiva?) och burkchampinjoner i min kyl och det händer att det görs pulvermos i det här köket.

Puh. Nu är det er tur! Vilken är er skämsmat? Och våga inte påstå att ni inte har någon, för i så fall måste jag radera det här inlägget.

Landet brunsås


Foto: Carl-Johan Söder

Den 20 januari drar SVT:s nya serie Landet Brunsås igång. Henrik Schyffert, Erik Haag och Lotta Lundgren ska under åtta program reda ut varför vi svenskar äter som vi gör. Hur det kan komma sig att intresset för lokalproducerad mat utan otäcka tillsatser är större än någonsin samtidigt som vi lägger allt mindre tid på matlaning.

Jag fick möjligheten att se det första avsnittet i förhand och kan konstatera att parhästarna Schyffert och Haag bjöd på ungefär det jag förväntade mig. Jag gillar deras humor och skrattade gott flera gånger. Taffel-bloggaren Lotta Lundgren var en trevlig bekantskap, även om hon inte fick så stort utrymme i första programmet.

När eftertexten rullade var min första tanke att Landet Brunsås är paketerat på samma sätt som Fredrik Lindströms gamla serie “Värsta språket”. En surfrunda senare fick jag reda på att Karin af Klintberg producerat båda programmen; inte så konstigt att jag drog parallellen alltså.

Förutom de tre programledarna bidrar måltidsforskaren Richard Tellström och Mats-Eric Nilsson (författare till “Den hemlige kocken” och “Äkta vara”) med fakta. I första programmet gjorde Richard Tellström en hel del intressanta iakttagelser, inte minst om svenskarnas förmåga att haka på nya trender.

Landet Brunsås är inget matlagningsprogram, snarare en guide genom den svenska matkulturen med en humortvist.  Det blir spännande att se de kommande avsnitten för att se åt vilket håll programmet drar. Blir det en seriös genomgång av svenska köksfenomen (med humoristiska instick) eller kommer jag att klara mig utan programserien? Jag vet inte, men jag gillar det so far.

Tomatsoppa med chorizo, svamp och zucchini

Rätter som tillagas i en enda kastrull och inte kräver någon större arbetsinsats är min melodi för tillfället. Eftersom vinterkylan hänger i längtar jag dessutom efter mustiga soppor med lite sting i.

Tomatsoppa är alltid gott, men den blir lätt lite ynklig i smaken om man serverar den utan några tillbehör. Ett tips är att fräsa lite chorizo (eller annan kryddig korv), champinjoner och zucchini att toppa soppan med. Ett enkelt sätt att göra soppan extra god och mättande!

Till två personer behöver du:

2 burkar hela tomater
1 stor schalottenlök
1 vitlöksklyfta
1 msk finhackad basilika
en nypa socker
salt
svartpeppar
2 chorizokorvar
2 msk hackad zucchini
4 champinjoner i småbitar

Gör så här:

Finhacka schalottenlöken och fräs den och den hela vitlöksklyftan  i olivolja. När löken har blivit blank är det dags att hälla i tomaterna. Tillsätt basilika, socker, salt och svartpeppar. Låt puttra på låg värme under lock i minst 30 minuter. Jag tycker att soppan blir godare ju längre den får småkoka (precis som tomatsås!) . Utan lock försvinner vätskan snabbare, vilket kan vara ett bra knep att ta till om soppan är för blaskig.

Skär chorizokorven i bitar och fräs den sedan tillsammans med grönsakerna. Smaka av soppan och servera med korvfräset på toppen. Och glöm inte  bröd, för det är ett måste att doppa en bit bröd i soppan!