Pizzabak

Hemlagad pizza har blivit vår nya söndagsmat. Magnus fixar degen framåt seneftermiddagen samtidigt som jag påbörjar tomatsåsen. Sedan jäser degen under tiden tomatsåsen puttrar på spisen. Att vara två i köket underlättar; en bakar ut pizzorna och den andra fixar toppingen.

Vi gör pizzadegen efter ett recept ur “Kärlek, oliver och timjan” och jag tror att det är honungen som är hemligheten med den goda degen. Använd ett recept som du tycker om; det går ju t ex fint att göra en deg med bakpulver så att man slipper jästiden om tiden är knapp.

Utan en god tomatsås blir det inga goda pizzor. Allra bäst blir det om man använder färska och söta cocktailtomater, men småtomater på burk går nästan lika bra. Däremot är de krossade tomaterna med örter ingen höjdare, har jag märkt. Låt tomatsåsen puttra i minst 30 minuter – det lönar sig!

Tomatsås till fyra småpizzor

1 burk cocktailtomater
1 schalottenlök
1 vitlöksklyfta
2 msk olivolja
2 lagerblad
1 tsk socker
1 msk rödvinsvinäger
salt
svartpeppar
cayennepeppar

Gör så här:

Finhacka schalottenlök och vitlök. Fräs löken i olivolja så att den blir glansig. Tillsätt tomater, lagerblad, socker och rödvinsvinäger (eller ännu hellre lite rödvin). Låt puttra så länge du har tålamod, men minst en halvtimma. Om såsen blir för torr går det fint att tillsätta lite vatten. Smaka av med salt, svartpeppar och cayennepeppar.

Toppa pizzorna med dina favoritingredienser. Förutom tomatsås och ost alltså.

Muspek för bildtext.

Pizza med musslor, champinjoner, färska tomater och grekiska finoliver

Pizza med skinka, champinjoner och färska tomater

Färdigbakad pizza med salami, champinjoner, grekiska finoliver och ruccola

Fler pizzainlägg:
Mellandagspizza med skinka, fikon och honung
På tal om pizza – med recept på Elins tomatsås
Minipizza med fetaost och aubergine
Lat söndagspizza
Bebispizza

Och inte minst inlägget På pizza, men inte på tallrik – med de mest bisarra ingredienserna! 😉

Fiffigt durkslag

Det här snygga och praktiska durkslaget hade tomten med sig till mig. Jag skrev om det för nästan ett år sedan och nu visade det sig att det är precis så fiffigt som jag trodde. Det tar så klart minimalt med plats i köksskåpet när det är ihopfällt, men allra gladast blir jag när jag kan trolla bort det i diskhon. Danskarna är verkligen genier på design.

Durkslag

Förutom durkslaget har jag förresten ett spaghettimått från Normann Copenhagen. Det där med spaghettimått är en historia för sig, så det kommer säkert ett separat inlägg om det framöver.

Hembakat bröd

I senaste numret, nr 2 – 2008, av Allt Om Mat hittade jag ett recept på ett grovt bröd med rågkross, linfrö och solroskärnor. Precis ett sådant bröd som jag gillar. Dessutom så enkelt att det passar en bakanalfabet som jag. Ingen jästid (eftersom det är bikarbonat istället för jäst i degen), bara röra runt och fördela i formar.

Det klurigaste var att inte bränna bröden i gasugnen. I receptet står det att bröden ska stå långt ner i ugnen, vilket ju betyder att de ska stå långt upp i min gasugn (eftersom all värme kommer underifrån). Det blev ändå lite bränt i botten, men sedan en fiffig läsare tipsat om att jag ska ha en plåt under gallret i ugnen kommer det att gå galant nästa gång.

Nybakat bröd

Till två bröd behöver du:

6 1/2 dl grahamsmjöl
1 dl vetemjöl
2 dl rågkross
2 dl solroskärnor
1 dl linfrö
2 tsk salt
2 tsk bikarbonat
2 dl mörk sirap
1 lite filmjölk

Gör så här:

Blanda alla torra ingredienser. Tillsätt sirap och filmjölk och rör runt ordentligt. Häll degen i två smorda avlånga brödformar och grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader ca 1 1/2 timme. Låt bröden kallna på galler.

Helenas kommentar: Det här brödet är både gott och saftigt. Det passar bra som frukostbröd, men minst lika bra som tillbehör till sallader eller varmrätter. Med lite färskost eller t ex hoummos blir det extra gott.

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

På nyårsafton var det sjukstuga här hemma, så något gemensamt nyårsfirande tillsammans med de andra Ragazze-tjejerna (som också var mer eller mindre krassliga) var inte att tänka på. Istället blev det oxfilé, en hyrfilm och mysbyxor och luvtröja hemma i soffan.

Ursprungsidén till örtsåsen hittade jag i ICA:s tidning Buffé nr 12, 2006.

Till två personer behöver du:

2 bitar oxfilé
salt
svartpeppar
margarin – till stekning
1 dl basilika
1 dl bladpersilja
1 liten vitlöksklyfta
4 msk vitt vin
3 msk olivolja
1/2 tsk salt
2 msk kalvfond
2 dl matlagningsgrädde
1 msk maizenaredning
3 msk vatten
svartpeppar

mandelpotatis (ca 8 st till 2 pers)
skalet av 1/2 citron
2 msk riven parmesanost

Gör så här:

Mixa basilkablad, bladpersilja, vitlök och olja med stavmixer. Häll örtoljan i en kastrull och blanda med vin, grädde och kalvfond. Koka upp såsen, tillsätt maizenaredningen och låt koka i ett par minuter så att mjölsmaken försvinner. Späd med vatten och krydda med svartpeppar.

Krydda oxfilén med salt och svartpeppar och stek den sedan i margarin (alt. bryn den hastigt i pannan och låt den gå klart i ugnen – särskilt om du har riktigt tjocka skivor).

Skala och koka mandelpotatisen. Häll av vattnet och blanda den med citronskal och riven parmesan. Servera direkt så att potatisen inte svalnar.

Oxfilé med örtsås och parmesanslungad mandelpotatis

Helenas kommentar: Såsen var en riktig höjdare och den passar minst lika bra till kyckling. Jag åt väldigt mycket mer sås än vad som syns på tallriken…

Brödbak

I eftermiddag har jag bakat bröd. En sensation med tanke på att det inte ens händer en gång per år. För ett tag sedan hittade jag ett mycket enkelt recept i en tidning och det passade ju mig alldeles utmärkt.

Bröden blev lite brända och jag skyller allt på gasugnen. Det är ingen lätt match att få ugnen att hålla den temperatur man vill ha och så blir det ju inte enklare av att all värme kommer underifrån.

Nu njuter jag av att det luktar nybakat bröd i hela lägenheten och tänker att det är alldeles utmärkt att starta helgen så här. Bildbevis kommer så klart – om ett par dagar!