Köttfärspaj med vårrulleark

Efter att ha ätit mammas goda köttfärspaj i påskhelgen, blev jag sugen på att laga den på mitt egna vis för första gången. Det är egentligen lite lustigt med rätter som man har ätit säkert 50 gånger, men aldrig gjort själv. Nåväl, hemma i Stockholm igen gick jag till den asiatiska butiken runt hörnet och köpte vårrulleark som substitut till pajdegen (eftersom vanligt pajskal inte faller mig i smaken).

Köttfärspaj, 6 portioner

5 hg nötfärs
1 gul lök
150 g färska champinjoner
2 burkar hela tomater
1 burk lätt creme fraiche
salt
svartpeppar
cayennepeppar
ca 25 vårrulleark (15×15 cm)
1 uppvispat ägg
olja – till stekning

Gör så här:

Finhacka löken och fräs den i lite olja. Tillsätt köttfärsen och bryn den. Skär champinjonerna i bitar och låt dem gå med i färsblandningen. Häll i tomater och creme fraiche och låt puttra i ca 40 minuter under lock eller tills såsen är lagom rinnig. Krydda med salt, svartpeppar och cayennepeppar. Lägg färsblandningen i botten på en ugnsform. Täck med vårrulleark. Pensla med uppvispat ägg innan du lägger på nästa lager. I en paj brukar jag ha minst tre lager vårrulledeg. Pensla översta lagret och grädda sedan i ugn, ca 200 grader i 15 minuter tills degen har fått fin färg. Servera tillsammans med en grönsallad.

Köttfärsröran räckte till en stor form och tre portionsformar. Perfekt att ha i frysen och ta fram till lunch t ex.

Nyfiken på fler pajer med vårrulle-/filodeg? Här finns ytterligare ett recept.

Lammfärsbiffar med grillad paprika och kanel

Här kommer en snabb receptskiss på en lyckad variant av lammfärsbiffar. Det blir på ett ungefär eftersom jag inte stod och mätte exakt i köket. Snåla inte på kanel i detta recept för det är det som gör biffarna så bra!

Lammfärsbiffar med grillad paprika och kanel

En receptskiss.

  • Blanda färsbiffsmet på vanligt vis. Typ ungefär så här om du är osäker på mängd ströbröd, vätska och ägg i relation till mängden lammfärs. .
  • Finhacka en stor grillad paprika tillsammans med en liten bit lök och blanda ner i färssmeten.
  • Smaksätt med  2 tsk kanel, lite torkad oregano och lite tomatpuré. Salta och peppra.
  • Forma färsen till små biffar och stekt varsamt i stekpannan.
  • Servera med bulgur och tzatziki.

 

Baconlindade färsjärpar med fetaost och oliver

Några skivor bacon, oliver och en god fetaost piffar verkligen upp vilken köttfärsrätt som helst. De här färsjärparna fick dessutom en extra skjuts av det smaksatta flingsaltet från Maldon (Venezia). Saltet som är smaksatt med ekologiska kryddor finns i tre  olika varianter; Citrus, Provence och Venezia och har blivit favoriter i mitt kök. Särskilt när jag inte har så många färska kryddor hemma eller har glömt bort att köpa citron till fisken t ex.

Till fyra personer behöver du:

4 hg blandfärs
2 msk ströbröd
ca 1 1/2 dl vatten
1 ägg
1 stor schalottenlök
1 dl finhackad persilja
0,75 dl finhackade gröna oliver
1/4 förp fetaost
salt
svartpeppar
8 skivor bacon
maizenaredning
några droppar coloritsoja

Gör så här:

Blanda ströbröd och vatten och låt stå och svälla en stund. Finhacka löken och blanda ner tillsammans med färs, persilja, salt och svartpeppar. Provstek en liten klick färs och smaka för att se om du har kryddat tilllräckligt. Tänk på att både oliverna och fetaosten är salta. Forma färsen till järpar och lägg lite oliver och smulad fetaost i mitten. Linda bacon runt varje järpe och bryn dem runtom i stekpanna. Vispa ur pannan med lite vatten, låt koka upp och tillsätt  lite redning om du vill ha en lite tjockare sås istället för sky. Tillsätt några droppar coloritsoja för färgens skull. Låt  färsjärparna gå klart i ugnen i 170 grader i ca 15 minuter. Servera järpar och sås tillsammans med kokt potatis.

Bjud på en köttgryta

När jag planerar inför middagsbjudningar är min första tanke oftast att laga t ex  risotto, en köttbit och en extra god sås som fått reducera i en halv dag ungefär. Gärna med lite italienska godsaker som förrätt. Typisk bjudmat i det här köket, men egentligen ganska trist att alltid bjuda på samma sorts förväntade mat. När min kusin skulle komma på middag tidigare i veckan tänkte jag lite längre och bestämde mig för att göra en köttgryta; enkelt att laga och väldigt gott. Ytterligare en fördel med köttgrytan är att den är väldigt god att ha i matlådan dagen efter och även går bra att frysa. Det är sällan en rätt får så många pluspoäng! Enda nackdelen är att grytan behöver puttra i ett par timmar på spisen, men under tiden hinner man å andra sidan göra en massa annat (duka, skala och koka potatis och inte minst ta ett par danssteg i köket).

Till köttgrytan drack vi Montecillo Crianza efter tips från Vintipsaren på Twitter (sociala medier är bra till precis allt – det har jag skrivit om förut!). Gott vin och en lyckad kombination!

Till 4 personer behöver du:

5 hg fransyska
2 msk kalvfond
2 dl rött vin
2 msk tomatpuré
ca 1 liter vatten
2 morötter
6 champinjoner
1/2 pkt bacon
3 schalottenlökar
ca 2 msk maizenaredning
1 1/2 dl grädde
2 msk färsk timjan
2 lagerblad
salt
vitpeppar
ev. coloritsoya (för färgens skull)

Gör så här:

Skär köttet i kuber och bryn det i stekgryta. Krydda med salt och peppar. Ta upp köttet. Skär champinjoner i kvartar och morötter i ganska tjocka slantar. Fräs grönsakerna tillsammans med bacon (också i mindre bitar) så att de får lite färg.  Ta upp ur grytan. Lägg sedan tillbaka köttet (utan att skölja ur grytan), tillsätt lök (i kvartar) och låt fräsa i ett par minuter. Häll i vin, tomatpuré, lagerblad och vatten så att det täcker köttet. Låt puttra under lock på svag värme i minst 1 1/2 timme, så att köttet blir mört. Tillsätt mer vatten vid behov (köttet ska hela tiden vara täckt av vätska). Enda nackdelen med min gashäll är att den minsta lågan är lite för stor, vilket gör att det kokar lite häftigare än vad jag skulle önska. Jag tror att mängden vatten (1 liter) nog inte behövs på en spis som beter sig lite mer behärskat.

Lägg i grönsaker och bacon när det återstår ca 20 minuter av koktiden. Tillsätt maizenaredning och grädde för att såsen ska bli lagom tjock. Krydda med timjan och ev. salt och peppar. Glöm inte att fiska upp lagerbladen! Servera tillsammans med kokt potatis och en sallad.

Till dessert blev det förresten ett enkelt och beprövat kort; kardemummaglass och hallonsorbet från min hovleverantör Kungsholmens Glassfabrik.

Nu vill jag så klart veta vad du allra helst bjuder på. Har du någon rätt som ofta återkommer när det vankas middagsbjudningar eller är du duktig på att variera din matlagning? Dela med dig av dina tips i kommentarsfältet och sprid lite matkärlek!

Fredagsmiddag med grisknorrar och kalvbräss

Bra saker med min man är att vi varvar tämligen rättvist på matlagandet här hemma. Extra mycket har landat på hans axlar denna vinter eftersom jag tycker att det är rätt trist att laga mat när jag kämpar mig igenom en graviditet på nytt. Utan honom skulle vi knappt ha middag på bordet förrän förlossningen är över är jag rädd för.

Så vad händer i köket här hemma?  Ni som har koll på mitt twitter vet att maken bland annat svängde ihop en fantastisk blodpudding häromveckan med bacon och russin. Det twittrades även om ett par dagars antiklimax med en oxkind som slutade lätt bränd på en toast. Fredagsmiddagen förra veckan som jag tänkte blogga om nu började inledningsvis med grisknorrar.

Lika mycket som maken var exalterad över projektet så kände jag väl  mig  mest en smula kallsvettig över att prova och att den kroniska halsbrännan närapå passerade hårfästet.  Men kanske än mer otippat var att våra barn faktiskt högg in utan några som helst problem på de ugnsrostade grisknorrarna. ”Ska du inte ha din mamma”, undrade de förväntansfullt när det helt plötsligt bara vara jag kvar som inte provat om det gick att äta. Ha! Där fick jag för att man alltid säger till barnen att man kan smaka på allt!

För så där jätteimponerad var jag inte. Så det slutade med att barnen knep min grisknorr också.  Fett knaprigt fläskkött på en pinne verkade nämligen helt ok för dem. När jag frågade dem hur det smakade, så sa 5-åringen eftertänksamt, ”ungefär som kyckling…”. Ja det var väl inte mer märkvärdigt än så tyckte hon. Men nja, handen på hjärtat, grisknorrar är inget jag lär få cravings för i fortsättningen.

Är du sugen på att prova på grisknorrar så är det ett ganska okomplicerat projekt. En liten låda med knorrar kostar inte många kronor. Skinnet skalas av innan de kokas mjuka och därefter rostas knapriga i ugnen.

Samma kväll var det även premiär för kalvbräss här hemma. Sällan syns den på hyllan i mataffären, men denna liksom grisknorrarna ovan fanns på vårt Citygross som faktiskt nu och då bjuder på udda styckningsdelar i charken.

Kalvbrässen är verkligen ingen snygg sak innan den åker i stekpannan, så jag besparar er foto på det, men efteråt liknar den mer en oskyldigt panerad fläskköttsbit. Åtminstone ville jag inte tänka där och då att det egentligen var en bit körtel.

Konsistensen är ju en svulstig historia. Den påminner lite om den överdrivna fettranden som brukar vara på de gigantiska  fläskkotletter vi fått ibland från vår godhjärtade leverantör som haft frigående grisar. Men den är mer, ja jag vet inte hur den ska beskrivas som, eeeh, bräss antar jag. För den liknar inte något annat som vi haft i stekpannan här  hemma.

Kvällens kalvbräss var lätt kryddad med curry och serverades med svampragu på fina champinjoner från Årstiderna samt toppat med lättkokta morötter i citrondressing.

Jag kan absolut tänka mig att äta kalvbräss igen vilket får ses som en gott betyg med tanke på hur picky jag är som höggravid. Det är en annorlunda bekantskap helt klart om man inte räds den utmanande konsistensen. Dock kanske i en blygsammare portion än på bilden ovan. I mindre bitar, förslagsvis i en förätt, för den är en mäktig historia. Och så mycket hellre med ett glas vitt vin av den skarpare sorten än med de alkoholfria ölen som jag håller mig till just nu. En matblogg som ofta återkommer till kalvbräss är eminenta Silverkocken –  sök och läs hos honom för mer receptideer!

Efterätt på denna middag?  Först gick jag ut i köket och halsade Gaviscon för att häva den värsta halsbrännan. Sen rundade vi av med glass. Typ Gräddkola från SIA-glass. Jag hade fått mer än tillräckligt av smakprovokationer denna kväll och behövde landa i något tämligen okomplicerat som avslut på denna middag.  Men kul ändå att prova något annat på middagstallriken. Tack bästa maken!