Vid mitt förra Stockholmsbesök hann jag se Jonas Gardells föreställning med en vän på Cirkus. Det var lite ont om tid att hinna äta middag innan föreställningen på grund av sent möte på jobbet varför det fick bli ett spontanbesök på Taverna Brillo efter föreställningen. Och på grund av ett nödvändigt vinstopp innan så var klockan visst elva innan vi var där. Oups.
Alltså det här kan vara det godaste som finns när man är för hungrig för att ta en taxi hem. Deras pasta med färsk tryffel och parmesan. Ett äkta hallelujamoment. Min typ av nattmat.
Det tog sin tid innan jag hamnade här. Men jag har vart nyfiken på Portal länge. För mig personligen ett bra läge vid St Eriksplan som är lite av ”min” tunnelbanestation när jag jobbar i Stockholm.
Maten på Portal? Skandinaviskt hela vägen. Jag gillar när det är olika texturer och smaker som är genomtänkta. ÄLSKAR deras råbiff eftersom den är fint skuren och inte mald. Den äter jag gärna igen. Låter säkert hur galet som helst att jag som älskar vegetariskt inte kan motstå en råbiff. Men jag får total hybris vid sådana här tillfällen. Vill dock inte ha en gigantisk servering. Förrätt är min grej.
Råbiff på handskuret oxinnanlår med friterad purjolök, smågurkor och gin.
Spanade även in vegoutbudet. Min varmrätt är den här tallriken med bakad rotselleri väl gömd, vilket är en rackarns trevlig vegoanrättning. Mycket mättande. Härligt när det vegetariska alternativet känns lyxigt. Orkade tyvärr inte med en dessert efteråt och nöjde mig med en kopp te i gigantisk Swedish Gracekopp.
Bakad och vitlöksstekt rotselleri med bakat ägg , Gruyère-majonnäs och vintertryffel.
Servicen? Superbra som fångar upp detaljer och är måna om att det ska bli bra. Väl lämpat för representation eller högtidligt firande. Mysig miljö för övrigt med mycket ”vrår”. Lätt att känna att man sitter avskilt, trots att det är ganska trångt. Kul att vart här och jag kikar säkert förbi igen!
Duck & Waffle är Londons högst belägna restaurant på 40 våningen. Öppen 24 timmar om dygnet. Lätt avsides men snabbt promenerat från Liverpool Street Station. Jag hamnade här på brunch med Åttaåringen när en av hennes kompisar kom på besök från Sverige.
Är det lite turistigt? Ja jo lite kanske. Fast himla trevligt ändå. Vi trängdes med en möhippa, dejtande par och en långsittning som såg ut att fira mormor i familjen. Rätt högljutt och märkligt vald bakgrundsmusik för en brunch om jag ska vara en smula kritisk. Ett hett tips är att den lilla baren utanför (med 18-års-gräns) hade betydligt mer dämpat sorl.
Första gången jag äter anka och våfflor tillsammans.
Servicen var oklanderligt bra och uppmärksam. Det var ganska gott om barn på vår sittning. Så inte så stifft lunchtid även om klädkod förväntas.
Åttaåringen körde på ett betydligt mer klassiskt kort.
Det är inte superbilligt för våfflorna som är deras signaturrätt, men du sparar in en biljett till London Eye när du beundrar utsikten som faktiskt ÄR cool. Och barnen älskade hissresan upp och ner. Det går minst sagt undan!
Fafa’s första restaurang har öppnat på Upplandsgatan vid Odenplan. Alltså den här gatsnutten har så många bra restauranger att äta på. Har du inte vart här ännu kan jag meddela att det även finns otroligt inspirerande antikaffärer. Så det kan bli en dyr promenad.
Menyn på Fafa’s är på temat falafel och kyckling med goda tillbehör. Allt lagas efter beställning och råvaror är valda med omsorg. Inget utskänkningstillstånd (ännu vad jag vet) men de har en LJUVLIG lemonad med citron och mynta som du inte får missa.
Jag hämtade upp middagsmat för tre häromveckan. Blev inte besviken. Väl lagat och bra smaksättning är mitt spontana omdöme. Ordet fräscht är ett slitet uttryck men det här ÄR ju det. Älskar den friterade getosten! Falafeln liksom flera tillbehör är fint nog glutenfritt (glömde fråga om samfritering eftersom barnen inte var med).
Något jag inte var nöjd med? Faktiskt inte. Håller tummarna för att det går att få ett glas vin här till våren att matcha den goda maten. Helt klart min typ av mat.
Vi var ett större sällskap som letade middagsbord centralt i Stockholm. Fick tipset om ett sympatiskt chambré på Tegelbacken. Vad bra det blev! En trappa upp i den lilla restaurangen finns ett långbord lämpligt för typ tolv. Med utsikt över vattnet. Härligt ombonat. Så tummen upp för denna lilla gömda vrå. Även om det var lite väl mycket ljud i början från allt som händer en trappa ner.
Vad vi serverades? Först en bubblig French 75 i baren med lite småplock med löjrom. Väl på plats vid bordet blev det två fina mellanrätter. Varmrätten kom in på stora fat vilket blev lyckat vid långbordet. Vi hann även med lite ost innan vi rundade av med en urgod efterrätt.
Det jag uppskattade mest denna kväll (förutom väldigt fin och uppmärksam service) var de trevliga vinförslagen och att alla rätter var mycket genomtänkta. Inget rött kött på vår meny men med variation på fisk och kyckling. Tyvärr såg vi inte röken av Markus Aujalay. Den här gången blev det ju ju ”extra allt” men jag går gärna hit igen och provar maten på tu man hand med en kompis och ger baren lite mer tid.
Rar liten förrätt med tonfisk.
All in med kryddningen här. Kul när svängarna tas ut.
