Le Rouge

Nykomlingen i Danyel Couet och Melker Anderssons krogfamilj är den fransk/italienska finrestaurangen Le Rouge som öppnar på Brunnsgatan 2-4 i Gamla Stan imorgon tisdag, 30 oktober. Jag var där på presslunch i fredags och fick möjlighet att smaka både på maten och stämningen.

Le Rouge

Lokalen på Brunnsgränd 2-4 är klassisk restaurangmark; på Källaren Diana har kockarna Tore Wretman och Nils Emil Ahlin huserat och dessutom har Jonas Ahlströmers potatiskällare legat här. Det förpliktigar.

Le Rouge signalerar värme, inte minst tack vare inredningen som Stylt Trampoli stått för. Detaljerna kommer från hela världen och det har inte sparats på krutet; en mängd smålampor, tygdraperingar och tavlor i taket bidrar till den ombonade känslan. Och det är rött. Överallt.

Le Rouge

Maten är traditionell och klassisk och smakerna kommer att kännas igen. Danyel Couet ansvarar för restaurangen och tillsammans med den italienska köksmästaren Marco Baudone har han skapat en färdig femrättersmeny som kommer att bytas ut varje vecka (650 kr).

Lunchen som serverades i fredags var riktigt bra. Jag gillade mälargösen med citrusstekt fänkål och champagnesås allra bäst, men det pocherade lantägget med skogssvamp, äppelrökt sidfläsk och dragonmoussline överraskade mig å andra sidan mest. Jag är inte alls ett fan av pocherat ägg, men dragonmousslinen höjde ägget flera snäpp. Avslutningen som bestod av äppelgalett med kanel och calvadosglass var inte himmelsk, men god.

Le Rouge

I Le bar Rouge, som ligger i Gröna Huset (f d Pontus in the Green House), serveras drygt tio smårätter. Baren, såväl som matsalen, har öppet måndag till lördag. I matsalen serveras även lunch måndag till fredag.

Le Rouge

Le Rouge ligger på Brunnsgränd 2-4 i Gamla Stan. Närmsta t-bana är Gamla Stan, men du kan även åka hit med buss nr 2 och 3.

Samtliga bilder kommer från www.lerouge.se.

Tintarella di Luna

Fika på Tintarella di luna

Högt upp på Drottninggatan ligger det trevliga italienska caféet Tintarella di Luna. Fikade där med min syster och åt en smarrig grillad focaccia “Terracina” med kronärtskockor, parmesan, mozzarella, tomat och ruccola.

Förutom ett tiotal olika mackor kunde man även välja bland en handfull kalla tallrikar och några pastasorter. Till skillnad från många andra ställen mitt i city kändes det genuint och förhållandevis prisvärt. Hit kommer jag gå fler gånger när jag är inne i stan!

Tintarella di Luna ligger på Drottninggatan 102, nästan uppe vid Tegnérlunden.

KGB Bar & Restaurant

I veckan var min lillebror Andreas och hans sambo Emma på besök i Stockholm och en av kvällarna var vi på restaurangen KGB efter tips av mina medbloggerskor. Till KGB går man om man vill äta borsjtj eller blinier, dricka öl efter jobbet eller bara småäta och prata på ett ställe med avslappnad stil. Det här var mitt första KGB-besök, men det kändes familjärt redan efter en liten stund. Jag gissar att stället har många stammisar och att man ofta ses här för att säga hej till personalen och dricka en öl eller två.

Vi startade med en delikatesstallrik som bestod av rökta korvar, två sorters ost (Tallegio och en ädelost), marmelad och knäckebröd. Inte så värst ryskt, men väldigt gott. I den obligatoriska brödkorgen på bordet fanns dessutom en god kaviartapenad och skivad saltgurka.

Till varmrätt åt vi stenkolsgrillad ryggbiff med friterad klyftpotatis och chilibearnaise. Ryggbiffen smakade bra och var grillad lagom länge för att vara well done, men däremot var klyftpotatisen lite väl mörk för min smak.

Träkolsgrillad ryggbiff med potatisklyftor och chilibearnaise

På väggarna hänger en hel del rysk nostalgi och när jag fick syn på den ryske hockeymålvakten Vladislav Tretyaks tröja blev jag lite full i skratt. Historien är gammal; jag var två och ett halvt år på hösten 1976 och på tv:n visades Canada Cup. Mitt i natten. Min mamma och pappa, de unga hockeytokiga föräldrarna, missade inte en match och hux flux satt även det brunögda yrvädret i soffan och hejade på det svenska landslaget. Av någon märklig anledning var jag extra förtjust i målvakterna och allra mest i just Tretyak och den svenska målisen Göran Högosta. Och ni vet ju hur det är när man är liten och säger tokiga saker; det hänger med hela livet. Alltså har jag om och om igen fått höra att jag sa: “Den yske målvakten Tetjak och den svenska målvakten HögHosta”. Jag kunde med andra ord inte säga R och att den svenska målvakten hostade högt var väl lite kul, kan man tänka. 😉 En rejäl parentes i inlägget om maten på KGB…

# 20 Tretyak

KGB Bar & Restaurant ligger på Malmskillnadsgatan 45 och närmaste t-banestation är Hötorget.

Åh Bolero

Ibland så springer man på små guldkorn som man inte vet om man ska blogga om dem eller inte. För om alla springer dit så kanske det slutar med att man själv inte får plats. I somras tex så fick jag under väldigt högtidliga former följa med till en hemlig hotellbar mitt i city som var riktigt bra. Vi letade lite i blindo, hamnade på sjunde våningen och följde en lång korridor ut på ett tak där en liten fin utebar väntade. Men sådana där ställen får man nog bara tipsa om när man är offline.

Hursomhelst. När Alice bloggade om sitt nyfunna guldkorn så blev jag ju förstås väldigt nyfiken. Så ganska snart hade vi en lunchdate där. Oj vad bra det var. Så i förrgår var jag redan tillbaka.

Bolero har en massa fördelar.

1. Det ligger mitt i stan. Man behöver alltså inte krångla upp för trapporna på Kulturhuset, sitta på högljudda Kungshallen, äta tråkiga mackor på diverse kaffekedjor, utan man går bara rakt över gatan vid Åhléns City. Framme.
2. Det är snyggt. Som ett reportage från Sköna Hem. Som ett annex till Grill. Jag vill ha mattan, fåtöljen och kaffebordet med mig hem.
3. ja så var det ju maten förstås. Lunchen kostar 70:-. Medan vi väntar så får vi en liten bruschetta med en grön ärtpuré vid sidan om. Här finns alltså inget salladsbord. Å andra sidan så brukar de ofta vara tråkiga med trötta rårivna morötter och saker från konservbrukar. Och det saknar inte jag. Men lunchen är god. Havsabboren gjorde mig glad och jag har även hunnit med en grillad toast med entrecote. Som om jag någonsin skulle kunna säga nej till en steak sandwich.
4. Och de har det där lilla extra. Chokladbiten efteråt. Soyamjölk till kaffet för de som vill. Snygga tallrikar. Ännu snyggare tapeter på toaletten. Bra bossanova i högtalarna. Och så flörtar man man lite med småbarnsföräldrar – titta upp i höger hörn när du kommer in så får du se.

Själv så vågade jag inte knäppa kort när jag var där i fredags. Det satt en sk C-kändis vid bordet mittemot och om jag hade börjat knäppa kort på inredningen så att det ju verkat som ett desperat försök att få honom på bilden.

Men kom ihåg nu. Berätta inte för någon att ni har läst det här!

Restaurang Agaton

Jag var på Restaurang Agaton (Västerlånggatan 72) i Gamla Stan med ett gäng tjejkompisar för någon vecka sedan. En mysig italiensk restaurang, som gjord för romantiska möten. En middag med fina tjejkompisar visade sig också gå bra. 😛 På menyn fanns en mängd olika pastarätter och pizzor, men även kött- och fiskrätter.

Jag åt en Pasta alla Agaton med strimlad oxfilé, kantareller, purjolök, basilika, kalvbuljong, taleggio & grädde. Gott, smakrikt och otroligt mäktigt.

Pasta på Restaurang Agaton

Personalen var trevlig och uppmärksam. Det kan mycket väl bli ett nytt besök på Agaton och då väljer jag nog den grillade tonfisken eller skaldjursrisotton eller någon kötträtt…