På önskelistan: ett antal restaurangbesök (med barnen) i London

Mitt ”nyårslöfte” var att skriva en önskelista på restauranger som jag vill äta på i London under 2019. Det är väl bara att kamma till sig och leverera det då.

Om jag är inne i London med barnen tjatar de hål i huvudet på mig om att få äta på Honest Burger så det blir ju lätt att vi hamnar där (läs: alltid). Det ÄR ett bra ställe så klart men visst vill jag vidga vyerna lite mer. Nödvändigtvis inte med michelinmat. Snarare att jag lätt förälskar mig i snabbmat och annan komfortmat när jag är där. Min önskelista som jag har skrivit ihop är alltså på ställen som passar att gå ut och äta med barnen.

Din Tai Fung. De öppnade i Covent Garden så sent som i november. Hit vill jag gå med familjen av ren nostalgi. Vi har vart på deras restauranger i Hong kong, Singapore, Bangkok, Sydney och Melbourne. Har fortfarande inte kommit över sorgen om att vi inte var på deras restaurang i Peking när vi var där som hastigast. Det är alltså dim sums och dumplings på menyn. Oklart vad som är glutenfritt här men jag ska försöka ta reda på mer.

Dishoom. Här hoppas jag på smart uppdaterad indisk mat. Finns på ett flertal ställen i London. Menyn är så oss! Tror att barnen verkligen skulle gilla att äta här och det finns även gott om glutenfria alternativ.

Duck and Waffle. Här har vi redan en bokning fixad som är i mars. Vi ska bruncha med en av barnens kompisar från Sverige. Kanske turistigt men det känns kul att prova Londons högsta restaurang med två spralliga sjuåringar. Tänker våfflor till barnen och en eftermiddagsdrink till mammorna. Och hello utsikten!

The Drapers Arms. En klassisk gastropub i Islington som är på sjätte plats på den här listan. De första fem har vi ju redan ätit på så det är bara att jobba vidare med pubarna som är på 6-10 plats.

Grom. Säljer italiensk gelato vid Piccadily. Alla strutar etc är glutenfritt. Klart vi ska dit!

 

Shopping + mat = London

London: middag på Polpo

Vi var på musikal nyligen jag och Sjuåringen. I bästa sällskap med en av hennes klasskompisar från Sverige. Himla lagom det här upplägget med att se matineföreställning vid halv tre för att sedan ta en tidig middag. Vad vi såg? Lejonkungen! Färgstark och härlig. Blev så inspirerad av miljön att det blev musikalbiljetter i födelsedagspersent till maken häromveckan.

Eftersom vi redan var i Covent Garden letade vi efter något italienskt och barnvänligt på gångavstånd. Som för en gångs skull inte behövde servera glutenfritt. Därav Polpo. De finns för övrigt på ett flertal ställen i London. Alltså det här känns så himla återkommande tycker jag i denna stad. Att en bra restaurang ynglar av sig till fler med samma upplägg.

Polpo rekommenderar jag gärna till barnfamiljer. En rustik meny med bekanta klassiker. Rätterna är i mellanstorlek och delas med fördel. Inte så dyrt heller.

Gillar att pizzorna är små (pizzette) så man kan provsmaka flera. För de var de starkaste kortet vid vårt besök. Ett plus för att det finns flera bianco-varianter. Min med spenat, ricotta och ägg var ljuvlig! Och husets röda som serveras i stadiga  duralexglas behövde inte skämmas för sig. Hann inte med dessert för vi behövde springa till sista tåget hem.

 

London: lunch på Koya

Koya har vart på min vill-gärna-prova-lista länge. Ofta omnämnd i sammanhang när man rekommenderar de bästa nudlarna. Det är en liten japansk restaurang i Soho (men finns även på två ställen till i London). Har bara barplatser efter en lång bardisk varför det lämpar sig för sololunch eller med någon på tu man hand. Jag passerade när klockan var ett ungefär och det var en kort kö ut på gatan. MYCKET turister ska tilläggas efter att ha blivit uppskrivet i många reseguider.

Jag hade cravings för udonnudlar och här gör de sina egna varje morgon. Dök därför ner i en soppa med udon, fläskkött och miso. Hur det var? Den var var väl ok. Fina nudlar med en lättsam buljong som till min förvåning inte alls var så umamistinn. Jag hade hoppats på något mer omtumlande smakmässigt efter att ha hört så mycket lovord. Kanske är det japanska buljongkoket inte lika djärvt som de vietnamesiska nudlarna som jag har ätit här eller som de är här. Det blev inte att jag beställde in något mer för jag hade tåg att skynda vidare till.

Om du har någon rätt som du varmt lovordar på menyn får du gärna kommentera nedan om vad jag ska prova nästa gång. För jag kanske provar på igen. Koya Ko ligger till exempel strategiskt bra till när jag åker hem via London Victoria.

London: Middag på Maze Grill

Maze Grill var lite av ett spontanbesök häromveckan. Jag surfade på opentables hemsida lite diskret under bordet när jag var på konferens i Kensington med hopp om att hitta en restaurang för fyra personer samma kväll, som var max en kvart bort att promenera. Och insåg att Maze Grill skulle kunna bli bra. Plus att jag inte hunnit promenera runt i Chelsea tills nu. Något jag för övrigt nu kan rekommendera eftersom det är så mysiga kvarter.

Maze Grill är en av Gordon Ramseys (många) restauranger med temat kött och sushi. Låter kanske lite knäppt men menyn har ett tema som håller ihop bra och är onekligen ett upplägg som passar många. Bokar du dessutom bord mellan 17-19 kan du ta del av deras ”set meny” vilket innebär två rätter för 16 pund eller tre rätter för 21 pund.

Drink med Earl Grey, gin och fläder före middagen.

Vi hann alla med förrätter. Om dessa kan man säga att de var ganska olika i storlek. Kollegans toast med räkor och chorizo var väldigt stor. Min med kyckling nedan betydligt nättare.  Supergod i sin enkelhet. Receptet finns här.

Gochujang popcorn chicken

För mig kändes det självklart att äta kött till varmrätt efter att ha sett alla fina styckningsdelar sväva förbi på servitörernas fat (de går runt och visar före beställning). Jag var nyfiken på deras variant av Steak Sandvich med chimicurri. Ett litet hallelujamoment.

Jag fick för mig att jag behövde något till och hade beställt dessutom  friterade rökringar med dipp. Alltså.  Jag orkade inte alls med allt. Så gott! Men det blev walk over för att lämna lite mat. Inte alls likt mig. Lite sorgligt att tvingas tacka nej till dessert.

Helt klart prisvärt att äta så mycket god mat utan krusidiuller till rimlig peng. Nästa gång kommer jag hit med familjen för det kändes väldigt barnvänligt här. Också värt att nämna att servicen var förstaklassig. Och det blir definitivt kött för mig här igen. Jag tänker så här, även om jag inte äter lika mycket kött som tidigare, så gäller det att prioritera tillfällen när jag gör det.

London: glutenfritt på Honest Burgers

I onsdags morse tog vi ett snabbt beslut att åka in till London. Helt galet egentligen att det liksom bara går. Även om det tar en timme med tåget så är det ju inga byten och vi har bara 6-7 minuters promenad till tågstationen. Den här gången småhandlade vi mest och tog sikte på en lunch på Honest Burgers vid Baker Street. Så hysteriskt efterlängtat av tjejerna eftersom de har glutenfria burgare och har fått bra recensioner i flera FB-grupper. Som burgarkedja har de profilerat sig med brittiskt kött och potatis från lokala bönder. Plus samarbeten med olika lokala leverantörer. De öppnar snart sin 25 restaurang i London. Så konceptet funkar ju.

Tribute Burger med lökringar

Ingen blev besviken. Alltid lika skönt att äta ute där personalen har full koll på vad som gäller vid celiaki. Det går ju till exempel inte att fritera i en fritös där något med gluten har friterats i. Är du petig på glutenfritt hamburgarbröd är det värt att prova här. Så gott! Eller som en av tjejerna sa halvvägs genom den glutenfria burgaren – ”jag önskar att den här aldrig tar slut”.

Barnen åt en tribute och jag åt en vegetarisk fritter. De goda fritesen serveras med rosmarin. Helt klart fräsch snabbmat där man slapp flottiga händer efteråt. Gissar på att det blir fler besök här i höst med tjejerna!

Vego Fritter med rosmarin pommes frites