London: lunch på Tortilla

Kanske inte den bästa bilden från vår lunch på Tortilla. Men vi var hungriga (läs: gnälliga, nere för räkning, skakiga och kallsvettiga) och hade inte tålamodet att köra en fotosession innan vi började äta.

Tortilla är en snabbmatskedja som finns lite överallt i London med tema texmex. Vi var på den som är på en tvärgata nära Regent Street. Jag gillar deras upplägg. Typ som Subways där du monterar din egen beställning vid kassan. Fast färre alternativ vilket kanske är orsaken till att det är riktigt fräscht och tilltalande. Två av barnen valde naked burrito som blir en matig tallrik med bland annat smaksatt ris och svarta bönor. Här finns löjligt goda tortillabröd! Det är förhållandevis prisvärt och framför allt lagom när man bara snabbt behöver fylla på med mat under shoppingen. Info om läge och meny finns här. Jag gillart!

London: söndagsmiddag på Bumpkin

Vid senaste Londonbesöket blev det indiskt till middag två kvällar i rad. Ingen är förvånad. Dag tre tog vi sikte på en närliggande pub för en klassisk söndagsmiddag. Och hamnade därför på Bumpkin i Kensington. Omöjligt att inte gilla namnet! De finns för övrigt på två adresser till i London.

Precis så här vill jag ha det på en pub. Snyggt och avslappnat. Hundägare i baren. Familjär stämning. Brittisk meny så klart. De har “sunday roast” på menyn med halva priset för barn. Spana in den här gigantiska barnportionen nedan. Man kan ju tro att vi har hamnat i Yorkshire!

Jag åt vego! Paj med grönkål, potatis och ost. Bra så. De glömde komma ut med min sidosallad men jag blev mer än mätt ändå så jag vågade inte klaga. Trevligt husvin på glas. Enda besvikelsen var egentligen att det var lite mjölig konsistens på deras sticky toffee pudding. Men hit går jag gärna med barnen igen!

London: Afternoon Tea på The Wolseley

Det blev två resor till London i november. Det första besöket var mest jobbrelaterat. Men när vi checkade från hotellet på fredagseftermiddagen tog jag och en kollega sikte på ett bokat bord på The Wolseley innan det var dags att vända hemåt. Hjälp vad fint! ÄLSKAR deras inredning och atmosfär! Väldigt classy men också väldigt avslappnat. Härligt att spana på så rutinerad personal och bara iaktta andra gäster. Jag var först lite stressad för jag skulle ta mig igenom rush hour till Heathrow efter besöket men servicen här är ju oklanderlig så till slut vågade jag sluta stirra på klockan och kunde njuta av allt som serverades.

Hur det smakade? Bra! Något ojämnt om jag ska vara lite petig. Små varma smördegsskapelser kom ut torra och lite lätt brända. Men viktigaste av allt – JA det är bra scones! Även generöst med påfyllning av smörgåsar om så önskas. Det finns en liten marängkaka med passionsfruktcurd på kakfatet som kan vara en av de godaste kakorna på  en evighet.

Min andra kollega var på Ritz rakt över gatan samma kväll och vi har jämfört våra respektive besök ner på typ molekylnivå.  För helheten tror jag att mitt besök var bättre. Det var lite ocharmigt för henne att bli lite behandlad på ‘löpande band’. Ritz har enbart sittningar varje heltimme medan Wolseley har gäster som kommer in för en lunch eller en drink osv vilket gör en mer dynamisk atmosfär. Hennes besök kändes därför lite turistigt och så kändes det verkligen inte för mig. Däremot kanske jag smiter in här på frukost nästa gång istället för att gå all in på afternoon tea.

London: middag på The Palomar

Förra veckan när jag var i London gick jag utanför min komfortzon genom att gå ut och äta middag. SJÄLV. Att äta frukost och lunch ensam ute gör jag regelbundet men att kliva in på en bar kvällstid kräver lite mer självförtroende från min sida. Samtidigt hade jag inte lust att kasta bort en kväll med att sitta på hotellet. Hallå jag var ju i London!

Dock fanns ett litet aber. Två dagar innan hade jag kommit hem från Bangkok och hur gärna jag än ville iognera jetlag så började det kännas lite segt på eftermiddagen. Jag promenerade hela Regent Street innan middagen men erkänner att jag var mer än tacksam när klockan slog halv sex (!) och jag kunde ta mitt sikte på min bokade plats på The Palomar. Det här är ett ställe vid Picadilly som jag har haft på min önskelista att få prova. Deras bar passar fint för ensamätande gäster och jag fick en plats som faktiskt bjöd på trevligt sällskap på både vänster och höger sida.

Palomar kan beskrivas som modern israelisk mat med influenser från närliggande länder. Mindre rätter serveras likt tapas. Mitt misstag var att beställa mat direkt när jag hade satt mig ner. Hallå jetlag. Jag borde ha börjat med en drink istället och tagit mig tid att spana på allt som preppades på andra sidan bardisken. Nu var det med viss irritation jag såg vad bordsgrannarna beställde in. Med facit i hand borde jag ha provat tex deras fattoush och bläckfiskhoummus (!) som verkade vara populärt. Det får bli en annan gång.

Först lite nibbles. Kockens tolkning av falafel. Herregud vad är det med mig och friterade kikärtsbollar?! Jag tröttnar aldrig!

Det här nedan är så himla BRA! Rödbetscarpaccio med getost och granatäpple. Underbar liten vegotallrik!

Fick tipset att prova denna tallrik med kyckling som varmrätt. Fin eller hur?!

Ej på bild – en löjligt god blodapelsinsorbet med rostade pinjenötter. Sedan kröp jag typ till tunnelbanan och somnade hemma på hotellet. Typ klockan sju. Bra där Elin.

Rugbyhelg igen!

Vi har varit i Twickenham igen för att kolla på rugbylandskamp (England-Fiji). Det är lite av vår familjegrej att komma iväg på ibland. Så värt. Hela familjen är övertaggad en vecka i förväg typ. En del av intresset ligger i att vår äldsta har spelat sin första säsong och hon avslutade säsongen med att vara med på SM. Grym tioåring vi har eller hur!

Denna gång bodde vi på en Travelodge. Det här en brittisk budgethotellkedja som jag rekommenderar om du vill bo billigt, ha ett praktiskt familjerum och gratis frukost till barnen. Just den här är på krypavstånd från Hounslow Central. Vi flög 20:45 från Arlanda och därför var det skönt att bara åka ett par stationer från Heathrow så att vi sen snabbt kunde tippa barnen i säng.

Dagen efter – först en lång sovmorgon med Saturday Kitchen på tv och två koppar te i sängen. Frukostbuffén här är liten och ok. Dock lite tålamodsprövande eftersom det var otroligt långsamt med påfyllning på frukosten. Sak samma egentligen för det finns så himla mycket ROLIG mat att prova senare vid arenan. Så undvik en stor frukost oavsett! Vi hämtade upp våra biljetter och promenerade sedan ner till hjärtat av Twickenham. Varannan trädgård (!) säljer mat och stämningen på gatorna är ju galet underbar.

img_3049

Klassisk hog roast är ju ett måste att prova i England om man gillar streetfood. Det här är en varm baguette fylld med grillat fläskkött, salvia, stuffing och äppelmos. Finns att köpa i vartannat hörn vid arenan. Härlig brittisk komfortmat!

img_3068

Vi hann som sagt med en ordentlig promenad innan matchen. Vi hamnade vid en pub nere vid Themsen. Det var en underbar höstdag och det stod gäster med pints långt utanför pubens servering. Alla väntade på rugbymatchen såklart. 
img_3087

Det är även gott om trevliga barer och foodtrucks inne på själva arenaområdet. Hann inte med champagnetrucken den här gången…

img_3092

Däremot missar jag inte en god pasty när jag är i England. Barnen delade på en “vanlig” och maken och jag hann dela på en Raging Bull (biff/chili/tomat) från West Cornwall Pasty som var FANTASTISKT god. Döpt förresten efter en rugbylegend. Jamen ni fattar – att äta hotellfrukost en sådan här dag är ju verkligen sekundärt. Kom hungrig!

img_3099

Bra platser på matchen eller hur?

img_3187

Tyvärr inga bilder på lördagsmiddagen. Vi åt masala dosas på samma indiska restaruang som förra gången vi var här. Det är verkligen en av mina favoriträtter när vi äter indiskt. Vi somnade sedan ovaggade efter att ha ätit glass hemma på hotellrummet.

På söndagen promenerade vi runt i Richmond. Vi visualiserade att vi skulle äta på en trevlig gastropub innan vi skulle tillbaka till Heathrow. Dock hade vi inte bokat bord någonstans och ALLA pubar med bra rekommendationer var mer än fullbokade. Så boka söndagslunch i förväg är mitt tips om du är i Richmond.  Till slut (när vi precis givit upp, alla gick in i gnällväggen och övervägde att äta på flygplatsen istället) hittade vi en pub lite vid sidan av nere vid tågstationen. The Orange Tree. Helt ok. Barnvänligt. Vi fick vår efterlängtade Sunday Roast med yorkshire puddings. Dessutom hann vi köpa Yorkshire Tea på Tesco innan vi tog sikte på Heathrow igen. Den här helgen var helt klart ett skönt avbrott i novembertristessen!

Mer rugby i bloggarkivet: