Käraste Shinta Mani!

Det är med ett djupt andetag som jag försöker summera våra dagar Shinta Mani i Siem Reap.  Riktigt hur jag ska kunna förmedla känslan av hur det är att bo här vet jag inte riktigt. Kanske är det här min bästa hotellupplevelse någonsin? Jag kan inte i varje fall inte komma på ett bättre hotell just nu. Tack kära maken för att jag fick fira min födelsedag här!

Shinta Mani drivs av ett holländskt par med stort engamang för sk social responsibility. De stöttar både skolverksamhet och sjukvård lokalt med sin stiftelse Shinta Mani Foundation. Från att ha börjat i liten skala för sju år sedan har de i dag cirka 300 anställda. Hotellet har två boendealternativ – club och resort. Vi bodde på det senare alternativet som är något mer avslappnat och vi var supernöjda.

Hotellet har designats och inretts av arkitekten Bill Bensley. Lite lyxbohemstil som kommer till sin rätt på den här typen av boutiquehotell. Mycket svart-vitt och orange detaljer. Det är små detaljer hela tiden som gör att vistelsen känns perfekt. Från första mötet då vi möts av hotellets ägare vid entrén där vi får både väldoftande ansiktshanddukar och svalkande tedrinkar fram till det vemodiga avskedet då vi sticks åt små presenter (te och kakor) att ha med hem som minne. Eller som att det bjuds på fräscha mangosorbet-klubbor vid poolen på eftermiddagen. När vi kommer hem sent från en middag står brinnande ljus på golvet utanför varje rum för att vägleda alla hem i mörkret – mycket stämningsfullt. Sängarna förresten! De är underbara! Dessutom hade de koll på mina passuppgifter – på min födelsedag kom hela köksteamet oannonserat och sjöng med en ljuvlig chokladtårta när vi tog en drink i baren.

Ej att förglömma. De har en fantastisk frukost. Typ min drömhotellfrukost. Liten men perfekt buffé. Jag åt egg benedict varje morgon på nyrostad brioche. De har även en restaurang med modern khmerisk meny i samma byggnad som Club-delen – Kroya som jag har bloggat om här.

Vi kände oss inte alls klara med Siem Reap när vi checkade ut. Om vi återser Kambodja på nytt så vill jag helst bo här på Shinta Mani igen!

 

 

Curry blir inte godare än så här

Det sista kvällen i Kambodja var en smula vemodig eftersom vi inte alls kände oss klara med Siem reap.

Det hade varit dagliga tuktuk-turer till Angkor Wat och en rad andra tempel. Jag kan verkligen rekommendera ett flerdagars-pass till templen om du är här för det finns mycket att se – men värmen gör att man inte orkar hur många timmar som helst. Sen är det också fantastiskt att se templen på olika tider på dygnet, tex att man är där en tidig morgon eller vid solnedgången. Efter våra dagliga tempelbesök var det  svalkande dopp i den fina poolen på Shanti  Mani. Ja vi hade fantastiska dagar här och barnen älskade också att upptäcka templen. Just den här kvällen när vi skulle försöka sätta punkt på vår resa så ville vi mest ha “en riktigt god kambodiansk curry” och en av de anställda på Shanti Mani tipsade om att vi borde besöka Sugar Palm.

Maten på Sugar Palm var precis vad jag hade önskat mig. Rustikt och enkelt. När jag beställde min curry berättade servitören att den tog 20 minuter att göra efter beställning eftersom den ska bakas i ugnen. Vi hann alltså utfodra barnen innan vår mat kom in –  vilket inte gjorde någonting förstås. Jag uppskattar när man kan få in barnens mat snabbt. Det finns en sympatisk  vinlista här på Sugar Palm med viner som vi tidigare har haft som favoriter hemma i Sverige, så vi hann med ett par glas i väntan på maten.

Om denna curry. Eller amok som den kallas i Kambodja. Det här är en curry som vi kommer att referera till i flera år framöver.  Vi hade önskat en stark smaksättning och vi blev inte besvikna. Den är precis som menyn beskriver likt en nybakad sufflé. När jag satte ner skeden i curryn var det som äta en fluffig dessert. Jag tror att magiskt gott är den bästa beskrivningen. Det här förblir mitt starkaste matminne när jag ser tillbaka på dagarna i Siem Riep.

På vägen ut från Sugarpalm så noterade jag ett inramat foto på väggen.  Fotot är med  Gordon Ramsey som träffat deras kock för att lära sig att laga just amok. Ja han valde onekligen rätt ställe! Nu efteråt har jag googlat efter klippet där han besöker restaurangen och du hittar det här.

Siem Reaps mest populära restaurang

“Haven training restaurant” drivs av ett schweiziskt par som tidigare jobbat på barnhem i Kambodja. De hade funderat mycket på vilken framtid som skulle vänta barnen den dagen de blev vuxna och flyttade från barnhemmet. En tanke växte fram till ett stort livsprojekt – de åkte hem, samlade pengar och kom tillbaka till Siem Reap för att starta en arbetsplats för unga som växt upp på barnhem. Två år senare är Haven den mest populära restaurangen i Siem Reap och på Tripadvisor har de passerat 1000 recensioner.

Inte helt oväntat fick vi boka bord ett par dagar i förväg. Dels för att det är populärt men också för att det är en ganska liten restaurang. Det är bra mat här. Menyn bjuder på både khmeriska curries och “western food”. Det är oklanderlig service. Och framför allt går det inte att undvika den fina familjära stämning som råder här.

Vår servitris med “Big sister” tryckt på sin t-shirt håller lite koll och stöttar de yngre i arbetslaget. När restaurangen öppnades anställdes en rutinerad kock från ett femstjärnigt hotell för att lära upp de nyblivna kockarna. När de seniora medarbetarna har blivit fullfjädrade i sina arbetsupgifter går de vidare till nya arbetsgivare med goda rekommendationer i handen. Jag lämnade inte bara restaurangen mätt av god mat – utan också full av beundran för det jobb de har gjort för att stötta unga föräldralösa i Siem Reap. Vill du läsa mer om deras arbete så rekommenderar jag deras hemsida och denna artikel.

Avsmakningsmeny på Kroya

Andra kvällen i Siem Reap så gjorde vi det enkelt för oss och promenerade bara rakt av över gatan från Shinti Mani för att äta på deras restaurang Kroya. Här finns möjlighet att äta middag halvliggandes i stora hammockliknande gungor. Det var dock inte ett alternativ med tre barn i släptåg så vi höll oss till vanliga bord och stolar. Men för den som vill ha udda touch på sin middag här så går det alltså att boka dessa “bord”.

Vad Kroya betyder på kambodjanska? Mat! Den här kvällen så provade vi deras avsmakningsmeny;

Ja det är ett ambitiöst kök. Många spännande smaker passerade våra tallrikar. Vi beställde  från a la carte-menyn  till barnen och deras rätter kom ut i lagom fas med våra tallrikar. Efterätten på min meny var kanske inte smakmässigt min favorit men  barnens   chokladfoundant var helt klart ett vinnande kort här.

Första kvällen i Siem Reap

I oktober fyllde jag det där jämna onämnbara. Eftersom vi fortfarande befinner oss långt bort från det som är hemma i Sverige firades jag fint med en överraskningsresa till okänt mål.  Det var först när jag stod på flygplatsen i Bangkok som jag fick reda på vart jag skulle fira min födelsedag – och en dryg timme senare landade vi i Siem Reap i Kambodja.

Inför andra resor har jag kanske varit mer påläst i förväg men här fick jag mer ta in Kambodja med öppet sinne och planera dagarna spontant. Ja det fanns en god planering från maken också. Att få spendera dagarna med att besöka  ett otal tempel i Siem reap var fantastiskt. Och vilken mat!  Siem Reap ligger mycket högt på min lista över de platser i världen som jag tycker mest om att ha besökt. Ska man bli templed out någonstans i världen så är det verkligen här.

Första kvällen ät vi middag på  relativt nyöppnade  restaurangen Chanrey tree som kan beskrivas som khmerisk fine dining. Här möttes vi av otroligt trevlig och ambitiös personal. Snygg inredning med det näst intill  obligatoriska detaljerna i orange. Vi hade en fantastiskt god middag och det var verkligen en magisk första kväll i Kambodja.

Generösa förrätter! Kan varmt rekommendera förrätten till vänster: “minced pork, shrimp, coconut milk, peanut served with crispy sticky rice, frangipani flower and vegetable tempura”.

Till vänster en varmrätt som barnen gillade; deep fried marinated pork skewer with Khmer curry paste served with sticky rice, tomato relish and green papaya pickle.  Till höger: traditionell amok curry.

Vi var verkligen nöjda när vi rullade hem i natten. Vi behövde inte heller ångra oss att vi hoppat över efterätten. För hemma på Shinta Mani hade personalen förberett födelsedagskupp med en fantastisk chokladtårta!