Glutenfritt i Thailand

Jag minns att jag tänkte MÅNGA gånger när vi bodde i Vietnam att “en himla tur ändå att barnen inte har några födoämnesallergier”. Det blev nämligen inte alltid samma sak vi fick serverat som vi trodde att vi hade beställt hemma i fiskebyn. Typ att det beställdes ett glas apelsinjuice och det kom ut ett stekt ägg ungefär. Just där och då gick det bra ändå. Ett par år senare har vi ju som ni vet två tjejer med celiaki som blir sjuka om de äter något med gluten. På sportlovet har vi vart ute på första semesterresan efter att de blev diagnostiserade. Hur det gick ?

En av barnens grönsaksfavoriter på resan: stekt morning glory med vitlök.

Innan vi åkte hade jag fått olika bud om hur det är med att hitta glutenfritt. En del tycker att det är enkelt. Andra mest krångligt. Det beror ju så klart på VART man är och vilken mat man gillar. Egna preferenser liksom. Byn vi hänger i är liten och har endast en seven-eleven om man vill handla något hem till rummet. Ganska begränsat att göra sig förstådd på engelska överlag i byn.

Glutenfria sushichips från Seven-Eleven. Dock en utmaning att hitta ingredienslistor med engelsk text.

Vi hade med oss översättningskort om celiaki på thai. Vi använde det ett par enstaka gånger. Så här i efterhand inser jag att texten borde ha inkluderat något om panko utöver vete/råg/havre/korn eftersom det är vanligt vid fritering. Vi hoppade över all friterad mat som såg ut att panko. Ibland på vissa ställen hade det nog vart enklare med ett översättningskort där det stod “inget mjöl överhuvudtaget”. Vi tog ett beslut att prova friterad kyckling ett par gånger när vi beställde sweet and sour eftersom det var panerat med rismjöl. Det var i sammanhang där vi fick svar att de endast hade rismjöl och majsmjöl i fritösen. Magmässigt gick det bra.

Sweet And Sour med räkor.

Det blev mycket fried rice. Tjejerna är lite opepp på omelett och risnudlar tyvärr. En bra sak är att thailändska pannkakor (roti) görs på rismjöl så det blev det nästan alla kvällar på vägen hem. Soppor funkar oftast fint så klart också. Och de åt mängder med fisk och skaldjur. De sista dagarna hittade vi ett ställe som gjorda vietnamesiska vårrullar vilket var välkommet som variation. Alltså de färska och inte de friterade.

Det blev en del pad thai och fried rice att dela på.

Med oss i resväskan hade vi glutenfritt knäckebröd/kex och müsli eftersom vi inte visste utbudet i förväg. Men tjejerna tyckte att det mest var CRINGE att ta med det ner till frukosten. Så den nödprovianten gick knappt åt och fick följa med hem igen. Det är väl ett tecken på att de klarade sig himla bra ändå. Frukosten var förövrigt väldigt begränsad på vårt hotell, så de åt oftast lite ris med stekt ägg plus fruktsallad på morgonen.

Liberalt med wifi och smoothies.

Om vi åker igen till Thailand med tjejerna? Det är ju isåfall långt fram i tiden. Men kanske att jag tänker max sju dagar i den här lilla byn och kombinerar med en större ort för lite mer variation på glutenfritt. Ett par dagar i Bangkok tror jag också ger mer inspiration matmässigt för tjejerna.

Brunch på Duck & Waffle

Duck & Waffle är Londons högst belägna restaurant på 40 våningen. Öppen 24 timmar om dygnet. Lätt avsides men snabbt promenerat från Liverpool Street Station. Jag hamnade här på brunch med Åttaåringen när en av hennes kompisar kom på besök från Sverige.

Är det lite turistigt? Ja jo lite kanske. Fast himla trevligt ändå. Vi trängdes med en möhippa, dejtande par och en långsittning som såg ut att fira mormor i familjen. Rätt högljutt och märkligt vald bakgrundsmusik för en brunch om jag ska vara en smula kritisk. Ett hett tips är att den lilla baren utanför (med 18-års-gräns) hade betydligt mer dämpat sorl.

Första gången jag äter anka och våfflor tillsammans.

Servicen var oklanderligt bra och uppmärksam. Det var ganska gott om barn på vår sittning. Så inte så stifft lunchtid även om klädkod förväntas.

Åttaåringen körde på ett betydligt mer klassiskt kort.

Det är inte superbilligt för våfflorna som är deras signaturrätt, men du sparar in en biljett till London Eye när du beundrar utsikten som faktiskt ÄR cool. Och barnen älskade hissresan upp och ner. Det går minst sagt undan!

 

På önskelistan: ett antal restaurangbesök (med barnen) i London

Mitt “nyårslöfte” var att skriva en önskelista på restauranger som jag vill äta på i London under 2019. Det är väl bara att kamma till sig och leverera det då.

Om jag är inne i London med barnen tjatar de hål i huvudet på mig om att få äta på Honest Burger så det blir ju lätt att vi hamnar där (läs: alltid). Det ÄR ett bra ställe så klart men visst vill jag vidga vyerna lite mer. Nödvändigtvis inte med michelinmat. Snarare att jag lätt förälskar mig i snabbmat och annan komfortmat när jag är där. Min önskelista som jag har skrivit ihop är alltså på ställen som passar att gå ut och äta med barnen.

Din Tai Fung. De öppnade i Covent Garden så sent som i november. Hit vill jag gå med familjen av ren nostalgi. Vi har vart på deras restauranger i Hong kong, Singapore, Bangkok, Sydney och Melbourne. Har fortfarande inte kommit över sorgen om att vi inte var på deras restaurang i Peking när vi var där som hastigast. Det är alltså dim sums och dumplings på menyn. Oklart vad som är glutenfritt här men jag ska försöka ta reda på mer.

Dishoom. Här hoppas jag på smart uppdaterad indisk mat. Finns på ett flertal ställen i London. Menyn är så oss! Tror att barnen verkligen skulle gilla att äta här och det finns även gott om glutenfria alternativ.

Duck and Waffle. Här har vi redan en bokning fixad som är i mars. Vi ska bruncha med en av barnens kompisar från Sverige. Kanske turistigt men det känns kul att prova Londons högsta restaurang med två spralliga sjuåringar. Tänker våfflor till barnen och en eftermiddagsdrink till mammorna. Och hello utsikten!

The Drapers Arms. En klassisk gastropub i Islington som är på sjätte plats på den här listan. De första fem har vi ju redan ätit på så det är bara att jobba vidare med pubarna som är på 6-10 plats.

Grom. Säljer italiensk gelato vid Piccadily. Alla strutar etc är glutenfritt. Klart vi ska dit!

 

Shopping + mat = London

Kent: lunch på the Sportsman

Redan när maken tackade ja till jobbet här i England (vilket var typ förra vintern) bestämde vi oss för att vi skulle luncha på the Sportsman när vi väl var på plats hela familjen på sommarlovet.

Det gick ju sådär. För det är ALLTID fullbokat. Men jag lyckades knipa ett bokning för två till vår bröllopsdag som är 29 november. Trots att det var en mulen dag mitt i veckan var det fullbokat när vi kom.

Varför är det svårt att få bord? Kanske inte enbart för deras michelinstjärna. Det finns oändligt många stjärnprydda restauranger i England. Kanske för att de tryggt äger första platsen på listan för Englands bästa gastropubar. I britternas ögon är det kanske än mer prestigefullt.

De andra pubarna på den här topplistan som vi har vart på har inredningsmässigt vart väldigt uppfixat. Det som kanske är lite oväntat är att Sportsman inte alls har lagt något krut på att fixa inredningen. Min första tanke när jag satte mig ner var att jag hamnat i en värmestuga i fjällen. Här är det lite trött furupanel på väggen och pappersservetter framdukat. Inget extra piff eller linnedukar.

Men.

Det ÄR ett härligt mottagande här. Lite spartanskt beställer du maten vid baren när du kommer in. Många gäster var uppenbarligen här för att fira något. De har endast ett bubbel på glas – men för tio pund får du ett generöst glas Taittinger (vilket många verkade börja sin lunch med). Väldigt charmigt att hänga med alla andra gäster i entrén där du även läser dagens meny på väggen. Det är mycket fisk och skaldjur från havet intill.

Menyn är helt i min och makens smak. Vi hade inte riktigt tid med deras avsmakningsmeny eftersom vi skulle hinna hem och hämta upp barnen från skolan så vi körde på en relativt snabb tre-rätters. Ostron är populärt att börja med här men det fixar jag inte riktigt på fastande mage. Jag hade inte ens frukost i magen för att kunna njuta så mycket som möjligt av maten.

Vad vi åt?

Min förrätt med färsk krabba, morot och hollandaise var inte alls som jag hade tänkt mig. Smakmässigt trevlig men kanske med lite väl snäll smak. Rätten kom ut i en skål som en coleslaw utan textur. God men jag blev inte bensvept. Något krispigt bröd eller liknande hade passat till.

Varmrätten? Åh! Så bra! Den här typen av vällagad mat ger mig hybris däremot. Perfekt kyckling. Ljuvlig tryffelsås. Fin smakkombo med en skiva färsk korv och purjolök på tallriken. Oklanderligt bra potatis. Det är precis det här som är grejen med gastropubar. Maken var nöjd med sin fisktallrik.

Ett tag övervägde jag att skippa efterrätt. För jag var så himla mätt. Men efter ett andra glas bubbel och lite betänketid fanns det kanske lite plats. Och det är BRA efterrätter här.

Precis när vi tänkte betala och gå, kom den trevliga hovmästartjejen ut med en liten extra efterrätt med ljus för att fira vår bröllopsdag. Så rart!

Det här var en väldigt prisvärd lunch. Trevlig och verkligen avslappnad miljö. Nästa gång tar vi med oss barnen så att vi hinner njuta av avsmakningsmenyn!

Englands bästa gastropub 2018.
Krabba, morot och hollandaise.
Full poäng för deras varmrätter.
Episkt för att använda ett slitet uttryck. Varm chokladmousse med salt karamellsås i botten. Toppat med en kula mjölksorbet.
Glass med färskost. Päron. Maräng. Smulad ingefärskaka.
En rar hälsning från köket.

Eastbourne: missa inte Nelson Coffee!

Det var med visst gnäll och surt mummel som hela familjen gick upp tidigt i ottan härom helgen för en gymnastiktävling. Äldsta barnet som går på secondary school kvalade in i skolans gym squad när vi flyttade hit. Det är faktiskt en himla fin prestation som hon kan vara stolt över. De har 25 platser i laget och någon måste sluta för att man ska komma in via audition. Det har vart många extrapass på sistone och den här lördagen var vi ner till Eastbourne där hon hade sin första tävling i truppgymnastik. 16 skolor från East Sussex var med så det var mycket nervösa fjärilar i magen på hela familjen. Och det gick bra!

Vi tog tillfället i akt och åt frukost ute på café medan hon värmde upp i gymnastikhallen. Av en slump hamnade vi på Nelson Coffee som var typ det första stället vi sprang i blåsten och regnet.

Frukosten här är bra. Riktigt bra. Familjen har nog aldrig vart så tyst vid en frukost förut. För det är så jäkla genomtänkt på många sätt. Åh vad jag vill tillbaka!

Maken hälsar att deras English Breakfast är den bästa han har ätit.
Avokadotoast = 10 poäng.
Matigt.

Glutenfri pytt med chorizo, grönkål och pocherat ägg.

Gröt kokt i kokosmjölk. Toppad med rostade hasselnötter, pocherat päron och svartavinbärssås. Bakom syns en liten bubble and squeak med avokado och pocherat ägg. Plus en liten relish till.