London: middag på Polpo

Vi var på musikal nyligen jag och Sjuåringen. I bästa sällskap med en av hennes klasskompisar från Sverige. Himla lagom det här upplägget med att se matineföreställning vid halv tre för att sedan ta en tidig middag. Vad vi såg? Lejonkungen! Färgstark och härlig. Blev så inspirerad av miljön att det blev musikalbiljetter i födelsedagspersent till maken häromveckan.

Eftersom vi redan var i Covent Garden letade vi efter något italienskt och barnvänligt på gångavstånd. Som för en gångs skull inte behövde servera glutenfritt. Därav Polpo. De finns för övrigt på ett flertal ställen i London. Alltså det här känns så himla återkommande tycker jag i denna stad. Att en bra restaurang ynglar av sig till fler med samma upplägg.

Polpo rekommenderar jag gärna till barnfamiljer. En rustik meny med bekanta klassiker. Rätterna är i mellanstorlek och delas med fördel. Inte så dyrt heller.

Gillar att pizzorna är små (pizzette) så man kan provsmaka flera. För de var de starkaste kortet vid vårt besök. Ett plus för att det finns flera bianco-varianter. Min med spenat, ricotta och ägg var ljuvlig! Och husets röda som serveras i stadiga  duralexglas behövde inte skämmas för sig. Hann inte med dessert för vi behövde springa till sista tåget hem.

 

London: lunch på Koya

Koya har vart på min vill-gärna-prova-lista länge. Ofta omnämnd i sammanhang när man rekommenderar de bästa nudlarna. Det är en liten japansk restaurang i Soho (men finns även på två ställen till i London). Har bara barplatser efter en lång bardisk varför det lämpar sig för sololunch eller med någon på tu man hand. Jag passerade när klockan var ett ungefär och det var en kort kö ut på gatan. MYCKET turister ska tilläggas efter att ha blivit uppskrivet i många reseguider.

Jag hade cravings för udonnudlar och här gör de sina egna varje morgon. Dök därför ner i en soppa med udon, fläskkött och miso. Hur det var? Den var var väl ok. Fina nudlar med en lättsam buljong som till min förvåning inte alls var så umamistinn. Jag hade hoppats på något mer omtumlande smakmässigt efter att ha hört så mycket lovord. Kanske är det japanska buljongkoket inte lika djärvt som de vietnamesiska nudlarna som jag har ätit här eller som de är här. Det blev inte att jag beställde in något mer för jag hade tåg att skynda vidare till.

Om du har någon rätt som du varmt lovordar på menyn får du gärna kommentera nedan om vad jag ska prova nästa gång. För jag kanske provar på igen. Koya Ko ligger till exempel strategiskt bra till när jag åker hem via London Victoria.

London: Middag på Maze Grill

Maze Grill var lite av ett spontanbesök häromveckan. Jag surfade på opentables hemsida lite diskret under bordet när jag var på konferens i Kensington med hopp om att hitta en restaurang för fyra personer samma kväll, som var max en kvart bort att promenera. Och insåg att Maze Grill skulle kunna bli bra. Plus att jag inte hunnit promenera runt i Chelsea tills nu. Något jag för övrigt nu kan rekommendera eftersom det är så mysiga kvarter.

Maze Grill är en av Gordon Ramseys (många) restauranger med temat kött och sushi. Låter kanske lite knäppt men menyn har ett tema som håller ihop bra och är onekligen ett upplägg som passar många. Bokar du dessutom bord mellan 17-19 kan du ta del av deras “set meny” vilket innebär två rätter för 16 pund eller tre rätter för 21 pund.

Drink med Earl Grey, gin och fläder före middagen.

Vi hann alla med förrätter. Om dessa kan man säga att de var ganska olika i storlek. Kollegans toast med räkor och chorizo var väldigt stor. Min med kyckling nedan betydligt nättare.  Supergod i sin enkelhet. Receptet finns här.

Gochujang popcorn chicken

För mig kändes det självklart att äta kött till varmrätt efter att ha sett alla fina styckningsdelar sväva förbi på servitörernas fat (de går runt och visar före beställning). Jag var nyfiken på deras variant av Steak Sandvich med chimicurri. Ett litet hallelujamoment.

Jag fick för mig att jag behövde något till och hade beställt dessutom  friterade rökringar med dipp. Alltså.  Jag orkade inte alls med allt. Så gott! Men det blev walk over för att lämna lite mat. Inte alls likt mig. Lite sorgligt att tvingas tacka nej till dessert.

Helt klart prisvärt att äta så mycket god mat utan krusidiuller till rimlig peng. Nästa gång kommer jag hit med familjen för det kändes väldigt barnvänligt här. Också värt att nämna att servicen var förstaklassig. Och det blir definitivt kött för mig här igen. Jag tänker så här, även om jag inte äter lika mycket kött som tidigare, så gäller det att prioritera tillfällen när jag gör det.

Oxford: Café from Crisis

Ett snabbt fikatips från Oxford! När jag var där häromveckan ingick inte frukost på hotellbokningen varför jag tog en snabb promenad på morgonen för att leta frukost innan jag skulle vidare till konferensen. Blev nyfiken på Café from Crisis som låg nära på George Street och har bra recensioner på nätet.

Det här cafét drivs med syftet att ge hemlösa och frigivna uppdaterad arbetslivserfarenhet och möjlighet att gå vidare på arbetsmarknaden med färska jobbreferenser. All vinst återinvesteras i projektet. Mycket gäster och oklanderligt bra service vid mitt besök. Jag var inte mer hungrig än att jag åt en fin avokadosmörgås till det gudomligt goda kaffet men det går givetvis att få till exempel en “full english” här. Dessutom så härlig och varm atmosfär att jag lätt går hit och äter frukost nästa gång jag är i Oxford.

Oxford: hej igen Jamies Italian

När jag skulle äta middag ensam i Oxford var det närmast skränig partystämning på alla restauranger (hello härliga studentstad!) som låg nära hotellet. Till slut tog jag min flykt till Jamies Italian som hade en mer nerväxlad atmosfär. Himla typiskt att jag skulle hamna på barnens favoritrestaurang när de inte ens var med! Men övriga alternativ var en rad hamburgarkedjor vilket jag inte alls var på humör för. Och när jag kikade på Jamies “special” för kvällen kände jag att det var helt i min smak.

Alltså vilken bra middagstallrik! Risotto med rödvin, smulad fänkålskorv, lite timjan, hackade hasselnötter och fint riven parmesan. Helt klart min typ av mat. Det här MÅSTE vi kopiera hemma!

Det är kaxigt av dem att skriva på menyn att deras tiramisu är episk. Men det var en kul tvist på en klassisk efterrätt. Bakad som en kula doppad i fin choklad.

Servicen var oklanderligt bra och proffsig när jag överhörde personalens konversation även med andra gäster. Besöket kändes verkligen inte som en random restaurangkedja. Bra torsdagsmiddag.